Sida 230
Dernburg ...
och befintliga fläckar brännas outplånligt in och blifva skarpt framträdande. Detta senare förhållande är anledningen till att tvättkläder ej kunna desinfekteras med ånga. Linne antager äfven en gulaktig färg genom ångbehandlingen. Ofta antaga särskildt sängkläder genom ångbehandling en egendomlig lukt, hvilken dock snart nog försvinner. Skinnvaror, läder och pelsverk tåla ej ånga vid 100°, lika litet möbler, emedan särskildt all limning upplöses vid denna värmegrad. Dylika föremål desinfekteras derför genom tvättningar med i vatten lösliga
s. k. kemiska desinfektionsmedel. Bland dessa märkes först och främst sublimatet (qvicksilfverklorid), som är synnerligen kraftigt smittdödande, men tillika mycket giftigt, hvarför det bör användas endast efter läkares föreskrift och af fullt pålitlig person. Det användes i vattenlösningar af styrka 1 : 1,000–3,000. Vidare må nämnas karbolsyran, i 2–5 proc. lösning, ett medel, som icke hör till de kraftigaste smittdödande och har en obehaglig lukt, hvadan dess användning blifvit alltmera inskränkt, och lysol, i lösningar af 1–2 proc., äfvenledes af en stark obehaglig lukt, samt formalin, som nyttjas i lösningar af 1–2 proc. och som äfven i gasform under vissa förutsättningar visat sig vara kraftigt smittdödande. Dessa medel lämpa sig särskildt för desinfektion af linne, som bör få ligga i lösningen 12–24 timmar, möbler, husgeråd och golf i sjukrum, som aftvättas med lösningarna, äfvensom tapetserade väggar, hvilka besprutas eller bestänkas medelst en vanlig målarepensel med lösningarna, så att tapeterna blifva väl genomvåta. Klorkalk, i 2–4 proc. lösning, och kalkmjölk, som beredes derigenom att en liter osläckt kalk hopröres med 4 liter vatten, äro äfven synnerligen kraftiga desinfektionsmedel. De användas mycket till desinfektion af tarmuttömningar, hvarvid dock är af vigt att intim blandning eger rum. Kalkmjölken kan med fördel användas äfven till desinfektion af ej tapetbeklädda väggar i boningsrum.
Äfven såpa i starkare lösningar är ett godt smittdödande medel. Genom vädring och luftning, piskning och borstning äfvensom genom inverkan af direkt solljus kan en del smittämnen aflägsnas från föremål och tillintetgöras, förfaringssätt, som användas för ömtåliga föremål, såsom dyrbarare stoppade möbler, pelsverk eller föremål, som ej tåla ånga eller beröring med vatten. Köld är deremot af mycket osäker inverkan. En del smittämnen kan t. o. m. trots mycket stark afkylning hålla sig vid lif. Äfven afrifning med mjukt bröd har visat sig vara ett säkert medel att aflägsna å tapetserade väggar aflagrade bakterier. Brödresterna efter ett dylikt förfaringssätt böra förbrännas.
I den för Sverige gällande epidemistadgan af d. 19 Mars 1875 är påbjudet, att desinfektion skall ega rum i bostäder, der fall förekommit af smittkoppor, kolera, rödsot, nervfeber, fläckfeber, skarlakansfeber och difteri, hvarjämte äfven på sista tiden desinfektion af bostäder börjat användas vid fall af lungtuberkulos. Dessa åtgärder skola enligt nämnda stadga utföras i städer genom helsovårdsnämndernas och på landsbygden genom kommunalnämndernas försorg. Erfarenheten har visat, att det härvid lag i allmänhet är tillfyllest att desinfektionen inskränkes till sjelfva sjukrummet och de föremål, som med den sjuke varit närmast i beröring. Dervid förfares vanligen så, att, sedan den sjuke tillfrisknat eller afförts till sjukhus, af honom begagnade gång- och sängkläder desinfekteras med ånga, hvilket i städerna vanligen eger rum i särskilda desinfektionsanstalter, linnepersedlar bykas och tvättas eller nedläggas i baljor fyllda med desinfektionslösningar, väggar, golf och möbler i sjukrummet besprutas med en vattenlösning af något af de ofvan angifna medlen, samt föremål, som ej tåla någon af dessa behandlingsmetoder, dammas, borstas och rengöras. Taken i sjelfva sjukrummen lemnas vanligen orörda, dels emedan de äro särdeles ömtåliga, dels emedan det genom särskilda undersökningar har konstaterats, att bakterierna till följd af sin tyngd aflagra sig företrädesvis å golfvet och de undre partierna af väggarna. Ett dygn efter afslutadt desinfektionsarbete skuras och rengöres rummet omsorgsfullt samt vädras och luftas väl under några följande dagar. I. A.
*Desirade, La, fransk ö, tillhörig guvernementet Guadeloupe, 27,2 qvkm., 1,398 innev. (1889).
Désirée [-rē], Fr., Desideria.
Désiré Hazard [aṡār], psevdonym. Se Feuillet, O.
*Desjardins. 1. Abel D. dog i Douai 1886. 1883 utgaf han det konsthistoriska praktverket La vie et l'oeuvre de Jean de Boulogne. — 2. Ernest Émile Antoine D. dog i Paris d. 22 Okt. 1886.
Desjatina R. (af desjatj, tio), ryskt ytmått, 2,400 qv.-sasjen, 117,600 ryska l. engelska qv.fot = 109,25 ar.
Desjt-i-Kivir. Se Persien, sp. 1074.
Deslandes [däla'ngd], Raymond, fransk författare, född i Yvetot 1825, död i Nizza 1890, utgaf dels i förening med andra författare, dels ensam ett stort antal komedier och vådeviller.
*Deslys, C., hette egentl. Collinet, föddes 1821 och dog 1885.
*Desman-näbbmöss. Se vidare Näbbmössen.
Desmarres [däma'rr], Louis Auguste, fransk ögonläkare, f. 1810 i Evreux, d. 1882 i Neuilly, studerade i Paris, der han 1839 blef med. doktor, var flere år klinikchef hos Sichel, öppnade 1841 egen privatklinik i Paris och utöfvade der en stor och betydelsefull lärareverksamhet. Bland hans åhörare räknades äfven en tid A. v. Graefe. Hans förnämsta arbete är Traité théorique et pratique des maladies des yeux (1847). J. Wk.
De Smet, B., nederländsk filolog. Se Vulcanius.
*Desmidieae. Jfr C. F. O. Nordstedt: »Index Desmidiacearum» (Berlin, 1896).
Desmodonta. Se Vampyrer, sp. 232.
*Des Moines [demå'jn]. — 2. Staden hade 50,093 innev. 1890 (af hvilka 1,952 födda i Sverige), 297 fabriker (företrädesvis qvarnar, träförädlingsverk och tryckerier), med 3,149 arbetare och ett tillverkningsvärde af 5,25 millioner doll. D. fick stadsrättigheter 1857 och blef s. å. Iowas hufvudstad.
Desmotropi (af Grek. desmos, band, och tropos, vändning), kem., kallades 1887 af Jakobson det
Källa: Project Runeberg ·
