Sida 244
Dingelstedt ...
Dioscorida. Se Sokotorn.
Diosmeae, bot., är en afdelning af nat. fam. Rutaceae, innefattande ljungliknande buskar, hufvudsakligen förekommande i Afrika. De vigtigaste slägtena äro Diosma, Barosma, Goleonenia. G. A.
Diospolis, fordom namn på Kabeira (se d. o.).
Dioxia (Grek. dioxeia), musikt. Se Diapente.
Diphylliciea, zool. Se Bandmaskar.
Diploidion, Grek. Se Drägt, sp. 1487.
Diplokocker, bot., en form af bakterier. Se Bakteriologi. Suppl., sp. 515.
*Diplomatarium. Den af C. Silfverstolpe utgifna serien af Svenskt diplomatorium är (i tre band) framförd t. o. m. 1420, der den kommer att stanna, sedan ett supplementband och slutregister utgifvits. Den äldre serien skall efter hand fullständigas med åren 1351–1400: deremot torde det ej vara sannolikt, att den yngre efter 1420 fortsattes enligt samma plan.
Af Diplomatarium norvegicum, som sträcker sig ända till slutet af 1500-talet, har 14:de bandet utkommit.
I Danmark har man uppgifvit tanken på ett fullständigt diplomatarium. I stället utgifves under ledning af prof. Kr. Erslev (sedan 1894) under titeln Repertorium diplomaticum regni danici mediaevalis en förteckning öfver Danmarks bref från medeltiden med utdrag af hittills outgifna. Denna publikation, af hvilken f. n. 1:sta bandet samt en del af 2:dra utkommit, är t. v. afsedd att framföras t. o. m. 1450. På samma gång förberedas urkundspublikationer af mera specielt innehåll, såsom testamenten, handtverksskrån o. s. v. — Det af O. Nielsen utgifna »Kjöbenhavns diplomatarium» afslutades 1887, med 8:de bandet. Ehd.
*Diplomatik. Se vidare Paleografi.
Dipodidae, zool. Se Springråttor.
Dipodomys Philippii, kindpåsspringmusen, zool. Se Kindpåsgnagarna.
*Dippel, J. K. Jfr K. Henning: »Johan Conrad Dippels vistelse i Sverige samt dippelianismen i Stockholm 1727–1741» (1881) och W. Bender: »Johann Konrad Dippel. Der freigeist aus dem pietismus» (1882). — Uti D:s 1709 utgifna Der geöffnete weg ingår afhandl. »Orthodoxia orthodoxorum» under titeln Orcodoxia orthodoxorum.
Diprionid (af Grek. dis, två gånger, och prion, såg), paleont. Se Graptoliter.
Diprosopus (af Grek. di, dubbelt, och prodopon, ansigte), anat. Se Missbildning, sp. 94.
Dipsaceae, bot., är en nat. fam. inom ordningen Aggregatae, bestående af örter med motsatta blad utan stipler, blommorna i täta hufvud med holk. Hvarje blomma omgifves af ett (sannolikt af hopvuxna förblad bildadt) ytterfoder; blomkronan är oregelbunden, ståndarna högst 4 med inbördes fria knappar; fruktämnet har ett odeladt stift och ett hängande fröämne, som utvecklas till ett frö med hvita. Hit höra slägtena Dipsacus, Succisa, Scabiosa, Cephalaria, Morina m. fl. Familjen är utbredd väsentligen i Medelhafstrakterna. G. A.
Dipsadidae, zool. Se Natt-trädormarna.
Dipsomani, okufligt begär efter alkoholhaltiga drycker, är ej detsamma som fyllerigalenskap. Se Oenomani.
*Dipterix Odorata Willd. Den i artikeln omnämnda »tonkakamfern» är identisk med kumarin (l. cumarin, se d. o.). C. G. S.
Dipygus (af Grek. di, dubbelt, och pyge, bakdel), anat. Se Missbildning, sp. 93.
Dipyr, miner. Se Skapolit.
*Direkinck-Holmfeld, K. v., dog 1880.
*Direktris, matem. Jfr Traktoria.
*Dirigera, musikt, leda utförandet af ett orkesterverk, ett körverk, en opera o. dyl. Ett musikaliskt konstverk kan inom ramen för de af tonsättaren gifna föreskrifterna föredragas på olika sätt, alltefter uppfattningen hos den, som tolkar det. Men vid uppförandet af en opera, en symfoni, en kantat o. s. v. äro flere personer på en gång verksamma, hvilkas individuella uppfattning måste underordna sig en gemensam sådan; sålunda blifver anföraren, dirigenten, den egentlige föredragande konstnären; af hans begåfning och bildning beror prestationens konstnärliga totalvärde, i hans hand utgör de medverkandes massa likasom ett instrument, på hvilket han spelar. Under repetitionerna har han tillfälle att på flerehanda sätt för de medverkande klargöra sina intentioner, men vid sjelfva uppförandet är han inskränkt till de ljudlösa rörelserna med taktpinnen samt då och då ett snabbt ögonkast eller en rörelse med andra handen. En duglig dirigent måste kunna läsa partitur och under läsningen »höra musiken med sitt inre öra», han bör vara förtrogen med instrumentens och sångrösternas teknik, ega ett fint öra och vara van vid att slå takten säkert och lättfattligt. Men hos en utmärkt dirigent kräfvas vidare en öfverlägsen musikalisk bildning och insigt, kännedom om olika stilarter, smidig och objektiv uppfattning samt en i sjelfva personligheten liggande makt öfver de medverkandes sinnen.
Diritto (»rätten»), en liberal italiensk tidning, som utgifves dagligen i Rom (med literär veckobilaga) och har haft till medarbetare bl. a. Depretis och Crispi. Tidningen uppsattes 1851 i Turin.
Dirk van Haarlem [hār-], nederländsk målare. Se Bouts. Suppl.
*Dirschau hade 11,792 innev. 1895. Öfver Weichsel föra nu två storartade jernbroar. Den ena är gallerbro, byggd 1850–57, hvilande på 7 massiva pelare (deraf 2 i den egentliga flodbädden), mellan hvilka hvarje öppning har 125 m. längd; öfverbyggnaden har en höjd af 12 och en bredd af 7 m. Förr företrädesvis afsedd för jernvägstrafik, användes den nu endast af fotgängare och landsvägsfordon, sedan en ny bro, 50 m. nedanför, byggts 1888–91; denna har endast 4 torn, 2 vid hvardera änden, och tjenar uteslutande jernvagstrafiken.
Disa (Drottning Disa) är hufvudpersonen i en saga af uppsvenskt ursprung, hvilken uppstod under medeltiden (hon omnämnes redan af Olaus Magni) och i sina detaljer rikare utvecklades af J. Messenius i hans drama »Disa» (det första historiska skådespel på svenska, uppfördt vid distingen i Febr. 1611) samt med en fantastisk-symbolisk uppfattning framställdes af O. Rudbeck i 2:dra delen af hans »Atlantica» (1685–89). Sagan, sådan hon nu föreligger i literaturen (se A. A. Afzelius: »Sv. folkets sagohäfder», I), är
Källa: Project Runeberg ·
