Sida 252
Diuretica ...
vanligen kallas D. Naoabad), har ett fort och 53,779 innev. (1891). Staden stöter intill det engelska regeringsområde (»division») och distrikt, åt hvilka den gifvit sitt namn, och är nu hufvudort i ett distrikt i Gwalior mellan Pahudj och Sindh. Residens för en bandelafurste, som deltog i upproret 1857, öfverlemnades den 1861 jämte omgifvande område v. om Pahudj till staten Gwalior.
Djidjelli, hamnstad i algeriska depart. Constantine, 110 km. n. v. om Constantine. 5,843 innev. (1891). D. ligger på samma plats som den feniciska staden Igilgilis, hvilket betyder »dålig landningsplats», en ännu i dag träffande benämning, emedan de sedan länge planlagda hamnbyggnaderna ännu icke kommit till utförande. Romersk koloni under kejsar Augustus, blef det en vigtig ort vid den stora härvägen från Saldae (Bougie) till Hippo (Bone). Under den kristna perioden var det biskopssäte, under medeltiden blomstrade dess handel, och i 16:de årh. var det sjöröfvarefursten Saba Arudsjs hufvudsäte och plats för en berömd slafmarknad. Under Ludvig XIV:s korståg till afrikanska kusten intogs det i Juli 1664 af hertigen af Beaufort, men måste inom kort afträdas till turkarna, som voro i besittning deraf till 1839, då fransmännen å nyo togo det. I Aug. 1856 förstördes D. nästan fullständigt af ett jordskalf, men icke blott den gamla moriska staden återuppbyggdes, utan bredvid den uppstod en ny, europeisk stad, så att D. nu hör till de vackraste städerna i Algeriet.
Djildjulie, ort i Palestina. Se Gilgal.
*Djilolo, den största af Moluckerna, uppgifves hafva en areal af 16,607 qvkm., med omkr. 100,000 innev., till större delen malajer, jämte papua och alfurer. Ön har åtminstone tvänne verksamma vulkaner: Gunong Api (940 m ) och Gunong Kanor.
Djisak, befäst stad i ryska prov. Samarkand, i generalguvernementet Turkestan. vid vägen mellan Tasjkend och Samarkand och vid norra sluttningen af Nura-tau. Omkr. 14,000 innev. Det var förr en fästning i Bokhara, men togs 1866 af ryssarna.
*Djodpur l. Marvar. 1. Den största af Radjputanastaterna, beräknas hafva en areal af 95,830 qvkm., med 2,522,250 innev. (1891). Landet begränsas i ö. af Arawalibergen, från hvilka en mängd floder nedrinner till Luni, som strömmar genom D. i hela sin längd och slutar i Rann. Vestra delen tillhör den indiska öcknen Tharr. Klimatet visar stora ytterligheter af hetta och köld: om vintern faller termometern ofta under fryspunkten. Af innevånarna äro 5/8 djater (mest jordbrukare), 1/4 radjputer (den herskande klassen), resten mina, bhil m. fl. Språket är i allmänhet marvari, en med hindi beslägtad munart. Genom staten går Radjputanajernvägen med bibana till hufvudstaden. Fursten, en radjput af familjen Rahtor, bär titeln »maharadja» och är bunden af fördrag med britiska regeringen samt betalar en tribut af 98,000 rupier. — 2. Hufvudstaden, med 61,849 innev. 1891, ligger vid Luni omgifven af en mur och har ett starkt citadell, som innesluter maharadjans ståtliga palats. Utanför stadsmuren ligger den likaledes befästa förstaden Mahamandil (»stort tempel», så kallad efter sitt stora hindutempel). Marvars heliga stad, styrd af rikets öfversteprest, och 8 km. längre i n. ligga de präktiga ruinerna af den forna, 1459 öfvergifna hufvudstaden Mandore.
Djôf (El-) 1. djauf kallas i arabiskan en mellan höjder belägen insänkning och förekommer ofta som landskapsnamn, t. ex. på ett område n. ö. om Sana och på trakten mellan Medina och Mekka. Det mest bekanta D. ligger midt i den stora arabiska öcknen, mellan 29 1/2 och 30° n. br., ungefär under 40° ö. lgd fr. Greenw., vid sydöstra änden af Wadi Serhân, en oas af omkr. 100 km. längd i ö. och v. och 15–20 km. bredd. Hufvudoiter äro D. Amir, med omkr. 500 hus samt dadelpalmlundar och trädgårdar, hvilkas frukter (persikor, aprikoser, fikon, drufvor) prisas som de yppersta i Arabien, och Sakake, omkr. 20 km. n. ö. om den förra, med omkr. 600 hus, likaledes omgifna af palmlundar. Hela folkmängden i D. skattade Blunt 1880 till 7,000, Huber till 12,000 och Palgrave 1863, öfverdrifvit, till 32–34 tusen. D. är forntidens Dumaetha, senare kalladt Dumat el-Djandel.
Djofra (Jofra), oas i Sahara n. om Fessan, till hvilket den i politiskt hänseende hör, omkr. 2,000 qvkm., af hvilka högst 100 qvkm. äro användbara, är omgifven af höjder och delas af en från n. till s. gående bergskedja i tvänne lika stora delar. Innevånarna äro omkr. 6,000, berber, hvilka oasen tillhör, samt araber, hvilka kunna blifva egare endast af dadelpalmerna der. Hufvudort är Sokna, en af mur omgifven stad, bebodd af omkr. 2,000 pers., nästan alla berber. Andra orter äro Hon och det heliga Wadan, med omkr. 1,500 innev, och murrester från romarnas tid.
*Djohor (Johor), malajiskt furstendöme under britiskt skydd (sedan 1885) på södra spetsen af Malakka-halfön, 24,850 qvkm., med omkr. 300,000 innev. (mer än hälften kineser). Riket D. var förr vida mäktigare än nu; det omfattade samtliga ö. om Sumatra till Banka belägna småöar, hvilka, sedan holländarna 1641 togo Malakka från portugiserna, gingo förlorade till de förre. 1824 sålde radjan af D. Singapur till Ostindiska kompaniet. Hufvudstaden D., 50 km. n. ö. om staden Singapur, är en eländig fiskareby.
*Djokdjokerta (Jav. Jogjôkěrtô, »blomstrande makt»). 1. Nederländskt residentskap, hade 1891 på en areal af 3,089 qvkm. en folkmängd af 744,871 pers., af hvilka 2,097 européer och 4,417 kineser. — 2. Hufvudstaden, belägen vid jernvägen mellan Batavia och östkusten, hade s. å. 57,545 innev.
Djolan (Dsjaulan), det ö. om Tiberias sjö och Jordan belägna, på en mängd slocknade vulkaner rika landskapet mellan Jarmuk i s., dess biflod Nahr el-Allan i ö. och Hermon i n. I Gamla test, är det de arameiska stammarna Gesurs och Maëchas (Maachas) område, men det motsvarande namnet Golan (Gaulon) afser blott en stad, efter hvilken sedermera, t. ex. redan af Josephus, landskapet kallades Gaulonitis. Det hade sin förnämsta blomstringstid från 2:dra till 7:de årh. under de kristne ghasanidkonungarnas regering, hvilka voro caesarernas ståthållare öfver arabstammarna. Nu är norra delen en beduinernas betesmark, medan endast i den mindre, södra delen finnes bofast jordbrukarebefolkning
Källa: Project Runeberg ·
