Sida 290
Ealing ...
Echardonnös (af Fr. échardonner, rensa från tistlar). Se Ylleindustri, sp. 96.
Echegaray [etsjegara'j], José, spansk dramatiker, född i Madrid d. 18 April 1832, af baskisk härkomst, verkade, efter en kortare tids sysselsättning såsom ingeniör, 1854–68 såsom professor i matematik vid ingeniörskolan i Madrid och utgaf flere betydande arbeten i sin vetenskap. Samtidigt egnade han sig åt studiet af filosofien och politiska vetenskaper, särskildt nationalekonomi. Revolutionsåret 1868 valdes E. af sina demokratiska meningsfränder till deputerad, och 1869 höll han, dittills mera obemärkt, i den konstituerande församlingen tvänne glänsande tal om religionsfriheten, som väckte oerhördt uppseende och t. o. m. förskaffade honom säte i regeringen såsom arbets- och undervisningsminister, hvilken plats han innehade omkr. 2 år. 1872 blef han å nyo minister med samma portfölj, hvilken han dock snart utbytte mot finansportföljen. Då Amadeo afsade sig kronan (1873), måste E. emigrera till Paris, men återkom 1874 och mottog en plats i den republikanska ministèren, hvilken han dock inom kort lemnade, dermed också afslutande sin politiska bana. 1894 invaldes han i Spanska akademien. — Under vistelsen i Paris hade han af ekonomiska skäl egnat sig åt literär verksamhet och bl. a. skrifvit en enaktskomedi, El libro talonario (»Med samma vapen», uppf. å Dram. teatern 1895), som 1874 uppfördes med rätt god framgång i Madrid. Samma år gick hans första stora drama, La esposa del vengador, med stort bifall öfver tiljan. Sedan dess har E. oafbrutet arbetat för teatern, och till slutet af 1895 förelågo af hans hand 51 från trycket utgifna dramatiska stycken, af hvilka mer än fyra femtedelar äro tragedier. De förnämsta af dessa äro Ó locura ó sañtidad (1877; »Helgon eller vansinnig?», öfvers. af H. v. Feilitzen, uppf. å Dram. teatern 1882) och El gran Galeoto (1881; »Galeotto», öfvers. efter P. Lindau, uppf. 1888 å samma teater). Bland komedierna, af hvilka de flesta äro föga betydande, torde den literära satiren Un critico incipiente (1891; »En kritikers debut», öfvers. af Å. W:son Munthe, 1892, uppf. å samma teater) vara den bästa. E. torde få anses som Spaniens mest betydande dramaturg alltsedan den spanska teaterns klassiska period. Han adopterade redan från början den gamla traditionelt spanska formen, åttastafvig assonerad, här och der helrimmad vers i ett poetiskt och klingande, men också uppstyltadt och osant språk. Denna form är utan tvifvel en svag sida hos en modern dramatiker, äfven om han såsom E. visar sig vara en mästare i arten. Af E:s samtliga stycken äro endast 21 på prosa. E:s första dram behandlade ett ämne från 1500-talet, och såväl i ämnets val som i dess behandling visade han ett afgjordt nationelt och romantiskt skaplynne. Hans andra dram, La última noche (1875), behandlade visserligen ett modernt ämne, men äfven der röjer sig i utförandet samma romantiska lynne. Sedan har han omvexlande skrifvit stycken af båda dessa arter, på senare åren dock mest moderna. Hans näst sista drama (El primer acto de un drama, 1895) är dock af alldeles samma art som det första. Men de flesta af E:s »moderna» stycken skilja sig knappt mer än just till ämnet från de »historiska», allt öfrigt är detsamma: arten af den dramatiska inspirationen, de teatraliska resurserna, det klingande språket. Det mest framträdande draget i E:s skaldelynne torde vara hans häpnadsväckande fantasi och uppfinningsförmåga samt hans intensiva kraft och glöd. Ett karakteristiskt drag är den pessimistiska ton, som genomgår hans diktning. E. har en ovanligt skarp scenisk blick, han förstår som få att gripa och uppskaka sin publik, han är en mästare i dialogen, en stor språkkonstnär. Å andra sidan har med skäl anmärkts, att hans karakterer oftast äro öfvermenskliga, ytterverlden, samhället han skildrar konstrueradt och ödesartadt, utveckling och upplösning kallt matematiskt beräknade, effekterna ofta knalleffekter, tragiken ofta mer gräslig än sublim, lyrismen väl stark och språket ofta konstladt och deklamatoriskt. I alla händelser torde E:s storslagna och originella diktning få anses som en af de intressantaste företeelserna i den moderna literaturen. — Utom de förut nämnda hafva af E:s stycken på Dramatiska teatern uppförts El hijo de carne y el hijo de hierro (1888; »Jern och blod», öfvers. af Å. W:son Munthe, 1889), Lo sublime en lo vulgar (1888; »Bernardo Montilla», 1888, öfvers. efter Lindaus tyska bearbetning, 1891), Mariana (1892; »Mariana», öfvers. af C. Bowallius, 1894), och Mancha que limpia (1895; »Offrad», öfvers. af dens., 1896). Å. W:son M.
Echelontransport [esjölå'ngj, af Fr. échelon (se d. o.), krigsv. Se Turnustransport.
*Echidna, Myrpiggsvin. Se vidare Näbbdjurslägtet, sp. 7.
Echidna, zool., öcken-huggormslägtet. Se Huggormarna.
Echinocorys, paleont. Se Anancites. Suppl.
*Echinoidea. Se Sjöborrar.
Echinops, zool., ett slägte af borstigelkottarna (se d. o. Suppl.).
Echinorhynchus, zool. Se Rundmaskar.
Echis, zool. Se Huggormarna.
Echium vulgare, bot. Se Snokört.
Echo City [ä'ckå si'tti], jernvägsstation å Union-Pacific-jernvägen, vid Weber river, i staten Utah, 1,667 m. öfver hafvet. Banan går der genom en på naturskönhet och sällsamma klippbildningar rik, i högslätten djupt nedskuren dal, Echo cañon.
Echtermeyer (Echtermeier), Karl, tysk bildhuggare, f. i Kassel 1845, var till sitt 20:de år elev vid dervarande akademi, sedermera i München och sist i Dresden hos Hähnel. Hans första verk (1868–70) voro Dansande satyr och dess pendant Dansande bacchantinna, statyetter i brons (nu i Berlins Nationalgalleri; reproduktioner i sandsten i hofteatern i Dresden). Sedermera studerade han uti Italien, slog sig derefter ned i Dresden och är sedan 1883 professor vid Carolinum i Braunschweig. Han har utfört karyatider för Målningsgalleriet i Kassel, 8 statyer af konstodlande land för dess trapphus, Konst och Vetenskap, omgifna af ungdom, för polyteknikum i Braunschweig m. m.
Echuca, stad i australiska kolonien Victoria, vid Murray och jernvägen mellan Melbourne och Deniliquin, hvilken der går öfver Murray. 4,354 innev. (1891). Australiens förnämsta flodhamn.
Källa: Project Runeberg ·
