Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 385
Originalsida 385
Originalsida 384
Originalsida 385
384–385

Sida 385

Feyen-Perrin ...

öfverkulturen i 19:de århundradets sena afton (jfr Dekadenter. Suppl.).

Findlay [findle], stad i nord-amerikanska staten Ohio, vid en jernvägsknut 70 km. s. om Toledo. Källor af brännbar gas, som framkallat en betydande jern- och glasindustri. 18,553 innev. (1890). Petroleumindustri.

Finfinni. Se Ankobar. Suppl.

Fingerdjuren, zool. Se Leptodactyla.

Fingerspråk. Se Åtbördsspråk.

*Fingersvampar. Jfr Klubbsvamp.

Fingu (Höll. fingoe, ama-fengu), kafferstam eller rättare en återstod af flere kafferstammar i Transkai-distriktet i Kapkolonien, omkr. 150,000 medlemmar, som hafva till god del antagit europeisk kultur och kristendomen.

*Finistère, franskt depart., har enligt krigsministeriets beräkning en areal af 7,070 qvkm. och hade 739,648 innev. 1896 samt hör således med 103 innev. pr qvkm. till Frankrikes tätast befolkade departement. Det är också ett af de få departement, der befolkningen ständigt har en naturlig tillväxt. På landsbygden talas ännu alltjämt bretonska. Montagnes d'Arrée hafva en topp, som mäter 391 m. (största höjden i Bretagne), och åtminstone fem andra af mer än 300 m. höjd; Montagnes noires' största höjd är 330 m. Af hela arealen beräknas 3,164 qvkm. vara odlad jord, 449 qvkm. naturlig äng, 342 qvkm. skog. Depart. är indeladt i 5 arrondissement: Brest, Châteaulin, Morlaix, Quimper och Quimperlé.

*Finja, socken. 5,782 har. 1,600 innev. (1895).

*Finkeljockum. Ordet, som tillhör den tysk-skandinaviska rotvälskan och är bildadt af de tyska rotvälskeorden funkeln, bränna (af T. funke, gnista), och jochem l. joham (af Hebr. jajin, vin), har ursprungligen och alltid betecknat bränvin (dåligt bränvin) och nyttjades i denna betydelse redan af Linné i en uppsats »Anmärkningar om brännvin» i en af O. P. Hjorter utgifven almanack för 1748. Ordet nyttjades äfven af Holberg (»finkeljokum») och O. v. Dalin (»finkeljockom»).

*Finkelolja. Se äfven Alkohol. Suppl. och Bränvinsbränning. Suppl.

*Finkslägtet. Se äfven Stiglitsa.

*Finland. (Se Rättelser, bd 18, sp. 835, hvartill bör läggas, att J. Tengström, sp. 1331, föddes 1755 och J. J. Nervander, sp. 1333, dog 1848.)

Författning och förvaltning. Med bibehållande af hufvudgrunderna i regl. af 1809 har för senaten utfärdats nytt regl. 1892. Enligt detta utgöres senaten af ett Justitiedepartement och ett Ekonomiedepartement, hvartdera bestående af minst 10 senatorer, af hvilka en är vice ordförande och de öfrige ledamöter i departementet. Ekonomiedepartementet omfattar 9 expeditioner: justitie-, civil-, finans-, kammar-, militie-, ecklesiastik-, jordbruks-, kommunikationssamt handels- och industriexpeditionen, enhvar expedition med en senator såsom chef, äfvensom ett kansli under vice ordförandens öfverinseende. Senatens sessioner äro: plenum (gemensamt sammanträde af bägge departementen under gen.-guvernörens ordförandeskap), allmänna sammanträden inom hvartdera departementet (under gen.-guvernörens eller vice ordförandes presidium) och sammanträden på divisioner inom departementen (under ordförandeskap af dep:s vice ordförande eller främste ledamot). I plenum behandlas endast sådana frågor, som på kejserlig befallning hänskjutits till senaten (såsom landtdagsfrågor). Komitén för finska ärenden indrogs 1891. I öfverensstämmelse med en år 1896 senaten beviljad utvidgad befogenhet i särskilda hänseenden utnämnas kyrkoherdarna numera af kejserliga senatens Ekonomiedepartement. Rörande valrätten till Borgareståndet se d. o. Suppl.

Lagstiftningsmakten. Sedan 1886 ega ständerna äfven motionsrätt rörande stiftande, ändring eller upphäfvande af sådan allmän lag, som beror af kejsarens och storfurstens samt ständernas sammanstämmande beslut, dock med undantag af grundlag, lag om landt- och sjöförsvarets organisation, presslag och kyrkolag. Sedan 1889 eger landet en dissenterlag (se nedan Historia, sp. 765). I kyrkligt hänseende är F. sedan 1897 deladt i fyra stift: Åbo ärkestift, Borgå, Nyslotts och Kuopio stift.

Befolkningsförhållanden. Folkmängden, som vid utgången af 1890 uppgick till 2,380,469 pers. och vid slutet af 1894 till 2,483,249 pers., beräknades vid samma tid 1895 uppgå till öfver 2,520,000 pers. Af 1894 års folkmängd tillhörde mankönet 1,224,948 och qvinkönet 1,258,301 pers. Stadsbefolkningen utgjorde i förhållande till hela landets folkmängd 10,64 proc. (264,239 pers.), hvaraf mer än hälften tillhörde landets fyra största städer: Helsingfors (kyrkoskrifven folkmängd 70,984 pers.), Åbo (33,763 pers.), Tammerfors (24,233 pers.) och Viborg (22,497 pers.). Öfriga städer med en kyrkoskritven folkmängd öfver 10,000 pers. voro Uleåborg (13,597), Nikolaistad (= Vasa: 11,821) och Björneborg (10,981). Folktätheten var för landet i dess helhet ungefär 7,5 innev. på hvarje qvkm. land, men var i olika län och på skilda orter mycket olika. Nylands län (11,131 qvkm.) hade 258,834 innev., Åbo och Björneborgs län (23,136 qvkm.) 413,3'1, Tavastehus' län (17,958 qvkm.) 271,943, Viborgs län (31,409 qvkm.) 372,015, S:t Michels län (17,275 qvkm.) 183,811, Kuopio län (35,746 qvkm.) 297,120, Vasa län (38,309 qvkm.) 429,445 och Uleåborgs län (156,979 qvkm.) 256,730. Till lutherska trosbekännelsen räknades 2,434,780 pers.; grekisk-ortodoxe voro 46,081, hufvudsakligen bosatta i östra delen af landet (i Viborgs och Kuopio län), baptister 1,687, metodister 214 och katoliker 487. I språkligt hänseende voro enligt resultatet af folkräkningen vid utgången af 1890 86,07 proc. af landets folkmängd finsktalande, 13,56 proc. svensktalande, 0,24 proc. rysktalande och 0,047 lappsktalande, de sistnämnde boende uteslutande i Uleåborgs län. Af länens folkmängd voro 47,5 proc. svensktalande i Nylands län, 30,s proc. i Vasa län, 16,3 proc. i Åbo och Björneborgs län, 2,4 proc. i Viborgs län, 1,3 proc. i Tavastehus' län, o. s. v. nedåt. Zigenare funnos till ett antal af omkr. 1,500 à 1,700 (1895), hufvudsakligen spridda i östra och inre delarne af landet, och judar omkr. 1,200 (1890). Läskunnigheten var så allmän, att 1890 af personer äldre än 10 år 97,9 proc. voro läskunniga och endast 2,1 proc. analfabeter. Inom de lutherska församlingarna uppgick de senares antal till endast 1,2 proc., men i de grekisk-ortodoxa till 45,3 proc.

Källa: Project Runeberg · ·