Sida 428
Frejdebetyg ...
1892 afgick hela ministèren, men F. qvarstod som krigsminister äfven i Loubets och Ribots kabinett. Han indrogs dock nu i Panama-affären och beskylldes för att hafva mottagit pengar af Panamabolaget, om ock blott för politiska syften. Han inlemnade jämte sina kolleger sin afskedsansökan d. 10 Jan. 1893. Såsom krigsminister gaf han Frankrikes försvarsväsende en utomordentlig utveckling. 1890 blef han ledamot af Franska akademien.
*Freydorf, R. von, afled i Karlsruhe d. 15 Nov. 1882.
Freyfaxi, Fornnord. Se Fröfaxe.
Freyja, Fornnord. Se Fröja.
Freyr, Fornnord. Se Frö, Nord. mytol.
Freysing. Se Freising.
*Freytag, Gustav, dog i Wiesbaden d. 30 April 1895. Hertig Ernst II af Sachsen-Koburg-Gotha utnämnde honom 1854 till hofråd och 1893 till geheimeråd med titeln excellens. F. redigerade 1848–70 tillsammans med Julian Schmidt veckoskriften »Grenzboten» i Leipzig. Man har gånska allmänt betecknat F:s komedi Die journalisten (1854; 10:de uppl. 1891) såsom det bäst lyckade tyska lustspel i 19:de årh. Till hans yppersta arbeten hör det kulturhistoriska Bilder aus der deutschen vergangenheit (5 bd, 1859–67). Såsom romanförfattare har han ställt i fördelaktig belysning den sträfsamma, välbergade och bildade tyska borgareklassen. I arbetet Die technik des dramas (1863) framställde han träffande det dramatiska diktandets grundregler. F:s Gesammelte werke utgåfvos i 22 bd 1886–88. Af hans mest omtyckta verk har en stor mängd upplagor utkommit. Två nya svenska öfversättningar af »Debet och kredit» sågo dagen 1888.
Fria Kafferlandet. Se Kaffraria.
Fria lekar (friluftslekar), organiserade, icke-sportmässiga idrotts- l. rörelse-lekar, som af ungdom samfäldt idkas ute i fria luften, företrädesvis om våren och hösten. Den fria leken har i många olika former gamla och folkliga anor i Sverige såväl som i andra land; den omhuldas ifrigt t. ex. i England och Tyskland, men har i senare tider hårdt när dött ut bland den svenska skolungdomen, medan gymnastiken här blomstrat upp. Emellertid har man börjat äfven här fösta uppmärksamhet vid de fria lekarna såsom ett väsentligt medel att motarbeta andlig öfveransträngning, att höja ungdomens fysiska kraft samt dess lifsglädje och sjelfverksamhet. Man har iakttagit, att de inverka fördelaktigt äfven på de ungas seder och skick, motverka brådmogenhet och lyx, inpränta flärdlöshet och väcka en god kamratanda. På samma gång de fria lekarna såsom kroppsöfning öfverträffa hvilken som hälst sportmässig idrott och stå fullt jämnbördiga med den rationella gymnastiken, utgöra de sålunda äfven ett allmän-pedagogiskt hjelpmedel af första rang och bidraga till personlighetens utveckling hos de unga. Dessa erfarenheter äro hufvudsakligen gjorda utomlands, der de fria lekarna redan intaga en ställning vid sidan af gymnastiken. Den fria leken bör gå hand i hand med och komplettera gymnastiken, hvilken ju mestadels bedrifves inomhus. Väckt till nytt lif hos skolungdomen, bör den härdande leken kunna tränga ut till hela nationen och blifva verklig folksed. För dess rationella bedrifvande vid läroverk erfordras en särskildt anordnad lekplats i en stadsplantering eller i utkanten af staden, vidare starkt och enkelt lektyg, som bör kunna förfärdigas af ungdomen sjelf, och en lekledare (hälst en läroverkslärare), som instruerar i lekens regler, vid behof leder den, håller ordning och tjenstgör som skiljedomare. Till de lämpligaste fria lekar höra de många olika med boll (vare sig handboll, slungboll eller fotboll), lekar med slungstenar, slungkäppar eller träklot (varpa, bockspel, kulspel l. boccia o. s. v.), spring- och tagfattlekar, stridslekar (dragkamp, göra fångar, belägringslek m. fl.), egentliga täflingslekar (kappspringning, längdhoppning, brottning o. dyl.) samt (vid utflykter i skog och mark) s. k. schnitzeljagt. — I Sverige har Göteborg gått i spetsen för de fria lekarnas införande vid skolorna. Sedan hösten 1894 pågå dessa kroppsöfningar vid stadens tre allmänna läroverk, stadsmyndigheterna hafva beviljat anslag för lekplatsers anordnande, och privatpersoner hafva skänkt summor till lektyg och lekstipendier, hvarjämte man 1895 försökt införa fria lekar vid stadens folkskolor. 1896 följde läroverken i Malmö och Gefle detta föredöme, och äfven i andra städer har början gjorts, sedan allmänna läraremötet i Karlstad 1896 kraftigt uttalat sig till förmån för friluftslekarna. S. å. anbefallde danska undervisningsministeriet införandet af ordnade fria lekar vid Danmarks skolor. Vid Näs berömda slöjdinstitut i Vestergötland är öppnad en lekkurs för utbildande af lekledare. Jfr L. M. Törngren: »Fria lekar» (1879) och J. V. Åkermark: »Ut till lek!» (1895).
Fria Tatariet. Se Turkestan, sp. 964.
Friaul-alperna. Se Karniska alperna.
Fri axel, mek. Se under Permanent.
Fribladig, bot. Se Choripetal. Suppl.
Fribord, sjöv. Se Vattengång.
Fribourg [-bour]. Se Freiburg, kanton och stad.
*Fribref, sjöv., utfärdas icke vidare.
Fricke, Gustaf Adolf, tysk teolog, f. 1822 i Leipzig, professor 1851 i Kiel och 1867 i ny-testamentlig exeges i Leipzig, 1890 domherre i högstiftet Meissen, är ordförande i Gustaf-Adolfsföreningens centralstyrelse och har inlagt stora förtjenster om föreningen. Han var dess ombud vid den till minne af Gustaf II Adolfe födelse firade 300-årsfesten i Stockholm d. 9 Dec. 1894 och predikade då derst. i Tyska kyrkan. F. har utgifvit bl. a. Lehrbuch der kirchengeschichte (1850, öfver de 8 första årh.), Metaphysik und dogmatik (1882) och predikosamlingen Gottesgrüsse (2 bd, 1883–86).
Frid, Karl Ludvig, figur-, genre- och landskapsmålare, född i Skede, Småland, d. 26 Jan. 1855, utbildades vid konstakademien, erhöll 1882 kungl. medaljen för På kyrkogården (en begrafningsscen från landsbygden) och har sedermera målat en del genretaflor och landskap, bland hvilka märkas Motiv från Emmån (Konstakad:s utställning 1885; inköpt af konung Oskar) och nattstämningea Näckastolen i Emmån (1887). På senare tider har F. hufvudsakligen egnat sig åt målandet af altartaflor. J. K–e.
*Fridene, socken. 2,667 har. 839 innev. (1895).
Källa: Project Runeberg · ·




