Sida 47
Casamicciola ...
och Sorrisi e lagrime (1882). De utmärka sig för psykologisk styrka och fin realism i genremålningar, medan handling och fabel äro mindre väl tillgodosedda. Noveller af G. (och af V. Bersezio) utgåfvos 1883 i svensk öfversättning under titeln »Från det unga Italien».
Castel San Angelo [a'ndjelå]. Se San Angelos borg.
Casteltermini, stad uti italienska prov. Girgenti (Sicilien), vid jernvägen Palermo–Trapani. Omkr. 9,500 innev.
Castelvetere. Se Caulonia. Suppl.
Castigat ridendo mores. Lat. Se under Mores.
Castiglione [-stiljåne], hertig af. Se Augereau, P. F. C.
Castilla [-stilja], spanska namnet på Kastilien.
*Castille, Ch. H., afled 1886.
Castillejo [kastillje'cho], Cristobal de, spansk skald, f. 1494 i Ciudad-Rodrigo, trädde som yngling i tjenst hos Karl V:s broder, sedermera kejsar Ferdinand I, och befordrades till dennes sekreterare. Död i ett kloster nära Wien 1556. Bland sina samtida framstod C. såsom den oförtrutnaste och mest begåfvade försvarare af de gamla äkt-spanska lyriska formerna (romansen, redondillas, quintillas) gent emot den af Boscán, Garcilaso de la Vega m. fl. åvägabragta och småningom öfverhandtagande invasionen af de nyitalienska versformerna och konstlade uttryckssätten. Sina motståndare kallade han »petrarkister». I C:s dikter återfinner man den medeltidsspanska sångmöns behagfulla enkelhet, osökta ledighet och folkliga qvickhet. Mer individuella drag hos C. äro en älskvärd pratsamhet och cyniskt uppsluppen satir. Å ena sidan träffas hos honom en mängd nu onjutbara poem om betydelselösa ämnen, å den andra så utsökta saker som den varmt humoristiska dialogen mellan skalden och pennan, den lilla anakreontiska dikten till kärleken samt herdedikten Galatea, en af de mest intagande sådana i spanska literaturen. Hans bästa satirer äro Dialogo de las condidones de las mugeres och Sermon de amores. På grund af C:s många skarpa utfall mot presterskapet sattes hans satirer på inqvisitionens »Index» och stympades i den upplaga af hans arbeten, som äntligen 1573 kom till stånd. Han skref äfven lustspel, som dock gått förlorade. Bästa editionen af hans skrifter är den i 32:dra bandet af »Biblioteca de autores españoles» (1832).
*Castillo. 3. Alonso, afled sannolikt kort efter 1649.
Castillo [kasti'ljå], Del, spanska konstnärer. 1. Juan del C., f. 1584 i Sevilla, d. 1640 i Cadiz, lärjunge af Luis Fernandez tillsammans med Herrera och Pacheco, bildar tillsammans med den senare inom skolan i Sevilla öfvergång från den äldre till den nyare riktningen. Hans största ära är också att han varit lärare åt Alonso Cano och Murillo. Hans förnämsta verk är en altartafla för Monte Sion i Sevilla, som nu förvaras i stadens museum och består af flere stora bilder, nämligen Bebådelsen, Marias besök hos Elisabet, Kristi födelse, Helige tre konungars tillbedjan, Kyrkofäderna (ursprungligen predella l. fotstycke) och Marias himmelsfärd (midtbilden). — 2. Antonio del C., den förres brorson, f. i Córdova 1603, d. derstädes 1667, var lärjunge af Zúrbaran i Sevilla, der han bodde nästan hela sitt lif. Hans taflor förekomma enligt spanska vittnesbörd rätt ofta, men i Europas museer ytterst sällan. Woermann nämner endast två, nämligen Maria hos Elisabet, tillskrifven honom i Petersburgs Eremitage; i Madrids museum finnes Herdarnas tillbedjan, med figurer i kroppsstorlek, som i stil påminner om Murillo. — 3. José del C., f. i Madrid 1737, d. derstädes 1793, var lärjunge af J. Romeo och 1751–53 af Giaquinto i Rom. Ännu en gång, 1758–64, vistades han i Rom och studerade då under Preciado; för resten var han verksam i Madrid samt målade altartaflor och porträtt. I Sveriges Nationalmuseum finnes en tafla, som tillskrifves honom, nämligen Jesusbarnet tillbedes af änglar i stallet. C. R. N.
Castillo [kasti'ljå], Canovas del. Se Canovas del Castillo. Suppl.
*Castleford hade 14,143 innev. 1891.
Castle Garden [ka'sl gārden], Eng. Se New York, sp. 1053, och Utvandring, sp. 1634.
Castlemaine [karslmēn], stad i kolonien Victoria, Australien, 124 km. n. v. om Melbourne, vid jernvägen Melbourne–Echuca (vid Murray). 6,892 innev. (1893). De närbelägna, förr vida mer än nu gifvande guldgräfverierna sysselsatte 3,176 arbetare 1891.
*Castletown, med 2,160 innev. (1891), är numera icke ön Mans hufvudstad och säte för guvernören (det är Douglas). Förnämsta byggnaden är Rushen castle, en dansk borg från 10:de årh., länge residens för konungarna af Man, nu till en del använd som fängelse och kasern. Nära slottet ligger en liten byggnad, der Mans representation (»house of keys») i omkr. 170 år hade sina sammanträden.
Castoridae, zool. Se Bäfvern och Gnagare.
*Castra. — C. batava. Se Passau 1. — C. regina. Se Regensburg. — C. veterea. Se Xanten.
2. Castrén, Robert, finsk skriftställare, son af M. Å. Castrén, föddes i Helsingfors d. 16 Aug. 1851, blef student 1868 och filos. kandidat 1873, promoverades till filos. magister s. å. och aflade juris utriusque kandidatexamen 1879. C. begynte tidigt sin skriftställarebana, i »Helsingfors Dagblad», till hvilken tidning han bidrog först såsom tillfällig, sedermera såsom ordinarie medarbetare. I »Finsk tidskrifts» grundläggning 1876 tog han del och var medlem af dess redaktion till 1883. Tillika sökte han att på historisk väg klargöra Finlands ställning till det ryska kejsaredömet. 1879 utgaf han i detta syfte Finska deputationen 1808–1809; andra uppsatser publicerades i tidningar och tidskrifter. En samling af dessa historiska bidrag utkom 1881–82 under titeln Skildringar ur Finlands nyare historia. Första samlingen. Han gjorde sig äfven bemärkt i det praktiskt politiska lifvet såsom sekreterare i värnpligtsutskottet vid landtdagen 1877–78, såsom medlem af borgareståndet vid 1882 års landtdag, der han representerade Nykarleby, samt såsom sekreterare eller medlem i särskilda af regeringen tillsatta komitéer. Anhängare af den liberala meningsriktningen, deltog han i
Källa: Project Runeberg ·
