Sida 479
Gleerup ...
i Sept. 1870 generalprokurator vid appellationsdomstolen derstädes, men tog 1871 afsked för att egna sig uteslutande åt det politiska lifvet. Invald i nationalförsamlingen 1871 och i deputeradekammaren 1877, slöt han sig till republikanska venstern. Han vardt 1879 understatssekreterare i justitieministeriet, var Jan.–Juli 1882 inrikesminister i Freycinets kabinett. April 1885–Dec. 1886 undervisnings- och kyrkominister i Brissons och sedermera i Freycinets kabinett, Dec. 1886–Maj 1887 konseljpresident och inrikesminister (en kort tid äfven kultusminister) samt April 1888–Febr. 1889 utrikesminister i Floquets radikala kabinett. Vid de allmänna valen 1889 återvaldes G. ej till deputeradekammaren, men fick 1891 plats i senaten, der han är en af yttersta vensterns ledare. Såsom minister uppträdde han energiskt mot de klerikale — han genomdref skollagen af Mars 1886, som utestängde presterna från elementarundervisningen — och röstade med Boulanger för ett krigiskt uppträdande mot Tyskland.
*Godard, B. L. P., fransk tonsättare, dog 1895.
Godbeiter. Se Young, B.
*Goddard, A., föddes 1836.
Godebski, Cyprian, fransk bildhuggare af polsk härkomst, f. 1835 i Méry-sur-Cher (depart. Cher), utbildades under Jouffroy, debuterade 1857 och har utfört ideala eller allegoriska skulpturverk, bland hvilka märkas marmorstatyn Uppvaknandet, statyerna af generalerna Laudon och Lascy och violoncellisten Servais, minnesvården öfver kompositören Moniuszko (i Varsjavs' katedral), monumentet öfver Krimkriget (i Sevastopol) samt porträttmedaljongen öfver Th. Gautier (på hans graf i Paris). Bland hans nyaste verk, hvilka delvis äro modellerade, delvis utförda med färgens tillhjelp (polykromiska), märkes marmorgruppen Våldet och oskulden (i Toulons museum). J. K–e.
*Godeffroy, J. C., afled 1885 i Hamburg. Efter 1879 öfvergick handeln med Samoa-öarna till tyska handels- och plantagesällskapet i Söderhafvet, och 1885 började G. skingra museet. Den etnografiska delen af detsamma förvärfvades af Leipzigs »Museum für völkerkunde».
*Godegård. 1. Socken. 21,853 har. 3,070 innev. (1895).
*Godet, F., var professor i teologi 1850–87 först vid universitetet i Neufchâtel, sedermera vid den fria kyrkans teologiska akademi derstädes.
*God man. Om gode män för tillsyn å förmynderskap se lag af d. 18 April 1884, om skiljemän och besigtningsmän i sjörättsmål se Sjölagen af d. 12 Juni 1891, om gode män vid tvister om vägunderhåll se lag af d. 23 Okt. 1891. Se för öfrigt lag om skiljemän af d. 28 Okt. 1887.
Godtvädersapa, sjöv. Se Spenkert.
Godunov [gadūnåf], Boris Feodorovitj. Se Boris Godunov och bd 14, sp. 1560–61.
*Godwin, Georg, afled 1888.
Godwin Austen [gå'doin åstön]. Se Dapsang. Suppl.
Goeje [chūje], Michael Jan De, holländsk arabist, f. 1836, blef 1866 e. o. och 1869 ord. professor vid Leidens universitet i arabiska språket och literaturen. Han har utgifvit ett stort antal arbeten på sitt område, inom hvilket han är en af samtidens ypperste forskare, bl. a. Al-Jaqûbi, Descriptio al-Magribe (1860), Fragmenta historicorum arabicorum (tills. med de Jong, 2 bd, 1869–71), Bibliotheca geographorum arabicorum (1 bd, 1870–92), Annales quos scripsit at-Tabari (i förening med flere lärde, 12 bd, 1879–92), Mémoires d'histoire et de géographie orient. (2:dra uppl. 1886).
Goeree-en-Overflakke [churē-], ö på kusten af nederländska prov. Syd-Holland, i Rhens och Maas' mynningsområde, mellan Haringvliet i n., Krammer och Grevelingen i s., Volkerak i ö., 39 km. lång, högst 9 km. bred, med en areal af 233 qvkm. och omkr. 25,000 innev.
*Goes, D. de, dog 1573.
*Goës, A. T., blef 1885 provinsialläkare i Kisa distrikt, tog afsked 1895 och dog d. 20 Aug. 1897.
Goethe [göte; hårdt g]. Se Göthe.
Goffern, zool. Se Kindpåsgnagarna.
Gogra (Ghagra, Sardju), en omkr. 1,000 km. lång biflod till Ganges från v., har sina källor i mellersta Himalaja, på omkr. 6,000 m. höjd, vid gränsen mellan Nepal och Nordvestprovinserna, bildar med utomordentligt stort fall (omkr. 40 m. per km) på en längre sträcka gräns mellan båda dessa områden, blir vid Faizabad farbar för större fartyg och förenar sig vid Behars gräns med Ganges.
*Golan. Se Djolan. Suppl.
Golaw, Samuel von, psevdonym. Se Logau, F. von.
Golden vale [va'l]. Se Tipperary.
Golder, en stam bland tunguserna (se d. o.).
*Goldmark, K., föddes 1830. Hans senare operor äro Merlin (Wien 1886) och Heimchen am herd (Berlin 1896).
*Goldschmidt, M. A., dog d. 15 Aug. 1887. Hans »Samlede skrifter» började utgifvas 1896. På svenska har utkommit »Nemesis-berättelser i urval» (1884).
*Goldschmidt, Levin, dog 1897.
Goldschmidt, Adalbert von, österrikisk tonsättare, f. 1853 i Wien, der han studerade vid konservatoriet. G. väckte blandade omdömen genom det bisarra, ehuru stort syftande, i Berlioz' och Liszts anda anlagda oratoriet Die sieben todsünden (1876) och den Wagners stil öfverdrifvande operan Helianthus (1884). Mera allmänt erkännande har han fått, då han på senare år rest omkring till flere orter (Stockholm 1893) för att bekantgöra sina populära sånger, hvilka, till stor del genom operasångerskan Polnas mästerliga föredrag, vunnit mycket bifall. A. L.
Goldziher, Ignác, ungersk orientalist, f. 1850, af judisk börd, studerade i Berlin, Leipzig och Wien samt 1873–74 i Damaskus och Kairo, blef 1876 korresp. och 1892 ord. medlem af Ungerska akademien och 1894 professor i semitisk filologi vid universitetet i Budapest. Han är en af samtidens allra främste arabister och utan all jämförelse den förnämste kännaren af den muhammedanska religionen och kulturen, hvarför han erhöll den ena af de af konung Oskar vid orientalistkongressen i Stockholm 1889 förlänade stora guldmedaljerna. G:s förnämsta arbeten äro till stor del publicerade i Ungerska akademiens
Källa: Project Runeberg ·
