Sida 505
Grönlandsfalken ...
*Gudmuntorp. 3,101 har. 1,283 innev. (1896).
Guds ord. Se Ordet.
*Gudstjenst (sp. 185). Den nu gällande handboken är af 1894.
Gudvalla. Se Roma.
Guelph [goelf; hårdt g], stad i Canada, prov. Ontario, s. v. om Toronto, vid Grand Trunk-jernvägen och vid Speed river (biflod till Grand river), som der bildar ett stort fall, hvilket användes af dervarande fabriker. 10,539 innev. (1891).
Guereza, zool. Se Koloberna.
*Guérin, Jules, fransk läkare, afled 1886.
*Guernsey har en areal af 64,8 qvkm., med 35,287 innev. (tills. med Herm och Jethou).
*Guerrazi, F. D. Medlemmarna i triumviratet voro G., Montanelli och Mazzoni (ej Mazzini).
*Guerrero. 1. Staten har en areal af 66,477 qvkm., med en folkmängd 1895 af omkr. 417,600 pers.
Guerrini, Olindo, italiensk skald, känd under psevdonymen Lorenzo Stecchetti, f. 1845, blef juris doktor i Bologna 1868 och sedermera universitetsbibliotekarie derstädes. Hans lyriska diktsamling Postuma (1877; 17:de uppl. 1890), som utgaf sig för att vara en i lungsot afliden ung mans efterlemnade verk, företedde en egendomlig blandning af kärf realism och äkta poetiska drag. Med detta arbete och Nova polemica (1878; 9:de uppl. 1890) införde G. »verismen» (realismen) i den italienska lyriken. Hans ståndpunkt innebär fejd mot verldslig och kyrklig auktoritet, häfdande af den glada lefnadsnjutningens och sinlighetens rätt samt å andra sidan verldssmärta och längtan efter döden. För öfrigt har G. författat satiriska, biografiska och literärkritiska skrifter samt utgifvit äldre literära kuriositeter m. m.
Gugerner, folkstam. Se Sigambrer.
Guide-rope [gejd råp], Eng., »släplina». Se Luftballong. Suppl.
Guido, påfven Paschalis III:s ursprungliga namn.
*Guido Aretino föddes enligt nyare forskningar icke i Arezzo, utan i trakten af Paris, der han uppfostrades i klostret S:t Maur les Fossés och hvarifrån han kom först till Pomposa vid Ferrara och sedan, fördrifven genom munkarnas afund, till Arezzo, der han genom sin lärdom och sina musikaliska uppfinningar skapade sig ett rykte, som nådde påfvens öron och förskaffade honom prioratet i klostret Avellana. Han dog sannolikt först omkr. 1050.
Guido de Columna, italiensk författare från 1200-talet. Se Trojasagan, sp. 759.
Guidoniska handen. Se Guido Aretino.
Guiffrey [giffrē; hårdt g], Jules Joseph, fransk konstskriftställare, f. 1840 i Paris, juris licentiat, sedan 1866 anställd i Archives nationales, har författat bl. a. Antoine van Dyck, sa vie et son oeuvre (1881), G:s förnämsta arbete, och La tapisserie depuis le moyen âge jusqu'à nos jours (2 bd, 1885). G. utgaf 1869–72 en samling af katalogerna öfver franska konstakademiens utställningar under perioden 1673–1800 (42 bd).
Guija [gija; hårdt g], Lagunade, sjö i Central-Amerika, staterna Salvador och Guatemala, omkr. 30 km. lång i ö. och v. och 10 km. bred, omkr. 1,000 m. öfver hafvet. Den omgifves af en väldig krans slocknade vulkaner, upptager flere mindre strömmar och har aflopp till Rio Lempa i Salvador.
*Guildford hade 14,316 innev. 1891.
Guildford [gi'llförd], earl of. Se North, Fr.
*Guild hall. Se vidare London, sp. 67.
*Guiliani, G. B., dog 1884 i Florens.
*Guillaume, C. J. B. E., skapade under 1880-talet ett stort antal byster och statyer, bland hvilka särskildt må nämnas statyn öfver Claude Bernard (1886). Han blef 1882 professor i estetik och konsthistoria vid Collège de France och 1891 direktör för franska akademien i Rom.
*Guillemin, A. V., utgaf vidare Le monde physique (5 bd, 1880–85) och Petite encydopédie populaire (12 bd, 1886–91) samt afled 1893.
Guillet [gijä'; hårdt g], Marie. Se Cazin. Suppl.
*Guinea. Såsom nordgräns betraktar man ock Kap Roxo under 12° 19' n. br., straxt s. om Casamances mynning. Genom Bingers forskningar har det visat sig, att man numera knappast kan anse Kongbergen såsom befintliga, och att G:s floder hafva sina källor vida längre in i landet än man förr antagit, ehuru få äro segelbara något längre stycke. Regntiden är, åtminstone s. om 5° n. br., dubbel, från April till Juli samt under Okt. och Nov. Bland för G. karakteristiska trädslag må anföras det äfven i Sudan utbredda baobab, åtföljdt af de närstående slägtena Bombax och Eriodendron, vidare trädlika ormbunkar och flere palmarter, framförallt oljepalmen (Elaeis guineensis), vinpalmen (Raphia vinijera) och andra arter med jättestora bladknippen äfvensom klättrande rotangpalmer. På Loangokusten är Pandanus candelabrum bestämmande för landskapets utseende. Tillhörande den vestafrikanska subregionen af etiopiska regionen karakteriseras G:s djurverld genom förekomsten af gorillan och chimpansen, penselsvinet (Potamochoerus peniallatus), insektätareslägtet Potamogale, flere markattslägten och antiloper, hvilka äro egna för Vest-Afrika, men saknas i Öst-Afrika. — Européerna räkna nu nästan hela G. till sitt intresseområde. Närmast s. om Kap Roxo ligger det portugisiska G. till vattenskillnaden mellan Cassini och Compony, omkr. 37,000 qvkm. (endast protektorat), derefter följa franska G. (förr kalladt Rivières-du-Sud), den britiska kolonien Sierra Leone, republiken Liberia, till Kap Palmas, franska G., engelska Guldkust-kolonien, tyska Togo-området, franska Dahome et dépendances, engelska kolonien Lagos, det engelska Niger coast protectorate, tyska kolonien Kamerun, franska Kongo (endast på en kort sträcka vid Kap San Juan afbrutet genom en spansk besittning). Med Frankrike dela Portugal och Kongostaten besittningen af Nedre Guinea.
*Guinea-kompaniet. Se Afrikanska kompaniet. Suppl.
Guineaströmmen. Se Haf, sp. 474.
Guines [gi'n; hårdt g], stad i franska depart. Pas-de-Calais, i en lågland trakt, 27 km. n. ö. om Boulogne, vid södra änden af en 6 km. lång kanal, som går till Calais-kanalen. 3,745 innev. (1891). I G., som från 1360 till 1559 tillhörde England, ingingos 1520 och 1546 fördrag mellan Frans I och Henrik VIII.
Guines [gines; hårdt g], Los (fullst. San Julian de los Guines), stad på Cuba, 40 km. s. ö.
Källa: Project Runeberg ·
