Sida 566
Hernösand ...
*Heywood, J., föddes antagligen 1497. Han omnämnes i en d. 29 Jan. 1577 upprättad förteckning öfver återvändande katolska flyktingar och innehade vid samma tid egendom i Kent och annanstädes. T. Newton i »Epilogue or conclusion to H:s work» 1587 talar om honom såsom då död.
Hiahu, en af Marquesas-öarna (se d. o.).
Hicks-Beach [-bītsch], Sir Michael Edward, baronet, engelsk politiker, f. 1837, studerade i Oxford, invaldes 1864 i underhuset, kallades 1874 af Disraeli till chefsekreterare för Irland, blef 1877 medlem af kabinettet och öfvertog 1878 kolonialportföljen. När Gladstone 1880 kom till makten, afgick H.-B. med sina kolleger, men i Salisburys första kabinett (Juni 1885–Jan. 1886) inträdde han såsom skattkammarkansler (finansminister) samt ledare af underhuset, i Salisburys andra ministèr var han chefsekreterare för Irland 1886–87 och handelsminister 1888–92 och i Salisburys tredje kabinett (sedan Juni 1895) är han å nyo skattkammarkansler.
*Hiddemann, F. P., afled 1892 i Düsseldorf.
*Hidinge. 13,288 har. 1,960 innev. (1896).
Hidjas (Hedjas). Se Arabien.
Hien, P. Se Hein.
Hierasus, Lat. Se Seret.
Hieroglyf-ormen. Se Pythonslägtet.
*Hieronymus af Prag. Dödsdomen afkunnades d. 30 Maj.
Hieronymus Lorm. Se Landesmann.
Hiertta, Johan. Se Giertta (äfven i Suppl.).
*Hietaniemi. 94,077 har. 2,015 innev. (1896).
High court of appeal [hej kårt åvv appīl], den ena af den engelska öfverdomstolens (Supreme court of judicature) afdelningar. Den andra är High court of justice [hej kårt åv djö'stis]. Se Storbritannien, sp. 667
High court of commission [hej kårt åvv kåmmi'ssjön], Eng. Se Höga kommissionen.
Highgate [hejgēt], förstad till London i grefsk. Middlesex, 8 km. n. n. v. om Londonbron, med den vackra S:t Mikaelskyrkan, hufvudstadens vackraste kyrkogård, ett sjukhus för kopp-patienter och många andra välgörenhetsanstalter.
High Peak [hej pīk], bergstrakt. Se Peak.
*Hiitola. — 2. Socknen tillhör sedan 1897 Nyslotts stift.
Hikone, stad i japanska prov. Omi, i mellersta delen af Nippon, vid östra stranden af Bivasjön, genom jernväg förenad med Osaka. Omkr. 20,000 innev.
Hilarotragedi (af Grek. hilaros, munter). Se Grekiska literaturen, sp. 1514.
Hilda, småplanet. Se Medusa, astron.
Hildach, Eugen, tysk romanssångare, f. 1849, var jämte sin hustru, Anna H., f. Schubert 1852, anställd som konservatorielärare i Dresden 1880–86, hvarefter båda på konsertresor i Tyskland, Österrike, Ryssland och Skandinavien (Stockholm 1891) väckt bifall genom sin romans- och duettsång. Eugen H. har äfven komponerat romanser till text af sin fru. A. L.
*1. Hildebrand, B. E., afled i Stockholm d. 30 Aug. 1884. Jfr H. Hildebrands nekrolog i K. Vitt. hist. o. ant. akad:s »Månadsblad», 1884, och C. T. Odhners lefnadsteckning öfver H. i »Inträdestal» i Sv. akad. (i nämnda akad:s »Handl. ifrån år 1796», 62:dra d. (1886).
2. Hildebrand, Hans O. H., lemnade 1896 platsen såsom sekreterare i Samf. f. utg. af handskr. rör. Skand:s hist. S. å. höll han i Edinburgh de sex Rhindska föreläsningarna öfver ämnet: de forntida förbindelserna emellan Britannien och Skandinavien. Han blef led. af Vet. soc. i Upsala 1890, Vet. akad. 1891 och Svenska akad. (efter F. A. Dahlgren) 1895. Han har vidare författat bl. a. Heraldiska studier. I. Det svenska riksvapnet. II. Landskapens vapen (i »Ant. tidskr.», d. VII, 1883, och d. IX, 1887), Herr Stens Sankt Jöran (derst. d. VII), K. Vitt. hist. o. ant. akad:s hundraårsfest den 2 April 1886 (i akad:s Handl., d. 31, 1893), Visby och dess minnesmärken (1892–93, illustr. af Rob. Haglund), Skara domkyrka (i »Ant. tidskr.», XV, 1894) och F. A. Dahlgren. Minnesteckning (i »Sv. akad:s handl. ifrån år 1886», del 10, 1896). H:s stora arbete Sveriges medeltid hade 1897 fortskridit till 2:dra delens 5:te häfte. H. har utgifvit »Stockholms stads skottebok 1502–1510» (1891).
3. Hildebrand, Henrik Robert Teodor Emil, urkundsutgifvare, historiker, skolman, den föregåendes broder, f. i Stockholm d. 22 Okt. 1848, blef 1867 student i Upsala, 1872 filos. kandidat och 1875 filos. doktor, efter att hafva försvarat afh. Engelska samhällsförhållanden före den normandiska eröfringen. S. å. inskrefs han såsom e. o. amanuens i Riksarkivet, der han fortfarande tjenstgör, och utnämndes 1880 till lektor i modersmålet, historia och geografi vid Stockholms högre realläroverk. Han deltog i bildandet af Svenska historiska föreningen samt har sedan 1880 varit medlem af dess styrelse, som utsett honom till sekreterare och redaktör af den sedan 1881 utgifna »Historisk tidskrift». För historiska forskningar har H. besökt arkiven i Berlin, Dresden och Wien (1884) samt Köpenhamn (1889, 1893). Han blef 1889 led. af Vitt. hist. o. ant. akademien, valdes 1896 till sekreterare i Samf. f. utg. af handskr. rör. Skandinaviens hist. och erhöll s. å. af Sv. akad. det s. k. Karl Johans pris för historiskt författareskap. Bland frukterna af H:s i flere afseenden vägbrytande författareverksamhet må, utom smärre uppsatser i Nordisk Familjebok och tidskrifter, nämnas Den svenska kolonien i Rom under medeltiden (1882; i »Hist. tidskr.»), Den svenska tideräkningen 1700–12 (s. å,; i Reallärov:s progr.), Wallenstein och hans förbindelser med svenskarne (1883; i »Hist. tidskr.»), Wallenstein und seine verbindungen mit den schweden. Aktenstücke aus dem schwedischen Reichsarchiv zu Stockholm (Frankf. 1885), ett afgörande bidrag till Wallensteinsfrågans lösning, hvilket med ens gjorde författarens namn kändt i Europa; vidare Den svenska diplomatiens organisation i Tyskland på 1600-talet (1884; i »Hist. tidskr.»), Vasanamnet och Vasavapnet (1889; i »Sv. autografsällsk:s tidskr.»), Lärobok i svensk statskunskap (1889; 2:dra uppl. 1892), Brytningen i Sveriges historia 1594 (1894; i »Hist. tidskr.»), Karl IX:s testamente och tronskiftet 1611 (1895; derst.), Gustaf Vasa (i föreningen »Heimdals» småskrifter, 1896) och det betydande verket Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar (s. å.). Flere enskilda historiska frågor hafva under
På sidan nämns
Källa: Project Runeberg · ·




