Sida 618
J ...
Jacques Souffrant [ṡjak souffra'ng], psevdonym. Se Ulbach, L.
Jaeger, tyska målare. Se Jäger.
*Jaeger, G., lemnade professuren 1884.
Jaeger, Henrik Bernhard, norsk literatur-historiker, f. i Bergen d. 4 Jan. 1854, aflade 1874 examen artium, hade derefter anställning vid en hufvudstadstidning, studerade sedan 1878 i Köpenhamn, Berlin, Dresden, München och Wien literaturhistoria och dramatisk konst och hade efter hemkomsten anställning som artistisk rådgifvare vid Kristiania teater, tills platsen 1883 indrogs. Spelåret 1888–89 var han instruktör vid Bergens teater. Död d. 19 Dec. 1895. H. utgaf ett par dramatiska arbeten, Löse fugle (1882), Arvegods (1885) samt proverbet Et fotografi (1881). I tidningspressen var J. en flitig medarbetare, högt värderad i synnerhet som följetongsförfattare och kritiker. En kort tid redigerade han ock »Ny illustreret tidende». Mest framstående var han som literaturhistoriker genom Literaturhistoriske pennetegninger (1878), Norske forfattere. Literaturbilleder (1883), Henrik Ibsen 1828–88 (1888; öfvers. till flere språk) och Illustreret norsk literaturhistorie (2 bd, 1892–95, ofullb.; efter förf:s död afslutad af skolföreståndaren O. Andersson), hans förnämsta verk. O. A. Ö.
Jaensson [Jānsson], Karl Vilhelm, landskapsmålare, f. i Tjällmo, Östergötland, d. 18 Mars 1853, utbildades vid Konstakademien 1875–81 under P. D. Holm samt i Paris 1883–84 och erhöll 1881 kungl. medaljen. Bland J:s arbeten med motiv från olika delar af Sverige märkas Rekognoscering (vinterlandskap) och Aftonstämning vid hafvet (1897, i Nationalmuseum). Dessutom har J. sedan 1875 verkat såsom teckningslärare vid flere läroanstalter i Stockholm. J. K–e.
*Jafa är utgångspunkt för den 87 km. långa, 1890–92 af ett franskt bolag byggda jernvägen till Jerusalem.
*Jaffé, P. Af J:s Regesta etc. (omf. tiden till 1198) utgafs 1881–84 en ny, tillökad uppl. (6,027 n:r i st. f. 4,500) af Löwenfeld, Kaltenbrunner och Ewald.
Jagerslejdare, sjöv. Se Lejdare.
*Jagga, som under de senare åren närmare undersökts af engelsmän och företrädesvis tyskar, ligger inom Tyska Öst-Afrika, och det tyska östafrikanska sällskapet anlade 1889 en station (Kilimandjarostationen) vid Moschi, hvilken 1891 flyttades till Marangu.
*Jaggarasocker. Se Palmsocker.
Jaghan, indianstam. Se Eldslandet. Suppl.
*Jagić, V., blef 1886 professor i slavisk filologi i Wien.
Jagring, sjöv. Se Mast.
*Jagt. Spjut eller skjutgevär får numera ej uppgillras såsom jagtmedel, liksom ej häller elg får jagas under skidlöpande eller fångas i grop. Det tyska »schweisshund» (sp. 999, r. 6 uppifr.) bör återgifvas med blodhund, ej »svetthund». — Fridlysta under viss del af året äro från och med år 1898 utom de å sp. 1001 nämnda vildbrådsarterna äfven knipa, svärta, alfågel samt andra dykänder. Bäfvern, som i mer än 20 år saknats i vår fauna, är liksom kanada-(wapiti-)hjorten tills vidare helt och hållet fridlyst. Inom åtskilliga län och för vissa år gäller äfven fullständig fridlysning för elgen, rådjuret, tyska haren och staren. Ang. fridlysningstiderna för ofvannämnda djur- och fogelarter se Domänstyrelsens kung. d. 22 Maj 1897. — Skottpenningarna (sp. 1003) för de af staten premierade rofdjuren utgå sedan 1894 med: för varg 50 kr., för lo 25 kr. och för järf 10 kr. — Förföljningsrätten har blifvit väsentligt inskränkt genom k. förordn. d. 31 Dec. 1892, som gifver jagtstadgans § 7 följande ändrade lydelse: »Hvar som under utöfning af loflig jagt sårar villebråd så, att det faller å annans mark, må detsamma tillvarataga och behålla. Der någon å egen mark eller der han eger lof att jaga drifver upp björn, varg, lo eller järf, ege han att jagten in på annans egor fullfölja.» Jägaren är sålunda nu berättigad endast att upptaga det djur han sårat på egen mark, men sett falla på en angränsande. — Fångst med finare giller och snaror är numera tillåten endast i Jämtlands län samt Norr- och Vesterbotten lappmarker. — I Sverige hafva under de sista åren blifvit dödade minst 1,500 elgar årligen. Af rofdjuren har vargen under de sista tre åren betydligt ökats i de norra delarna af landet. Under 5-årsperioden 1891–95 dödades i riket 124 björnar, 359 vargar, 175 lon, 544 järfvar och 92,683 räfvar. Att rofdjurspremier utgå af stats- och landstingsmedel motiveras tydligen af en öfversigt af den skada, som af rofdjur åsamkas husdjursbesättningen. Åren 1891–95 dödades nämligen 5 hästar, 28 nötkreatur, 40,187 får, svin och getter, 19,273 renar och 321,600 st. fjäderfä. Sammanlagda värdet af dessa beräknas till 646,810 kr., medan för samma tid de utgifna skottpenningarna — i hvilken summa inräknats äfven de för skadegörande roffoglars dödande utgifna medlen — belöpte sig till endast 240,908 kr. En förståndig jagtvård bjuder i första hand att med all kraft förfölja de djurarter, som öfva skadegörelse på vildnaden, hvarjämte sjelfva jagandet bör utföras med tillgodoseende af jagtvårdens fordringar. H. Szs.
*Jagtspindeln. Se äfven Spindeldjur, sp. 253.
*Jagtstadga. Nu gällande jagtstadga af d. 21 Okt. 1864 fullständigas i väsentliga punkter jämväl af k. kung. d. 31 Maj 1888, d. 31 Dec. 1892, d. 19 Maj 1893, d. 20 April 1894 och d. 15 Mars 1895. H. Szs.
Jaina-dialekten. Se Indiens språk och literatur, sp. 562.
Jaipur. Se Djaipur. Suppl.
*Jaisalmir. Se Djasalmir äfven i Suppl.
Jak (yak), zool. Se Grymtoxen.
*Jakamaren. Jfr Trögfoglar.
Jakko. Se Vedderna.
*Jakob, F. E. S., »Pretendenten». Uppgiften att Alberoni sökt egga Karl XII att hjelpa pretendenten i 1715–16 års resning saknar grund. Deremot förespeglade Görtz (se denne Suppl.) pretendentens anhängare hjelp mot ett kontant lån.
Jakoba l. Garo-n' Bautsji (»Bautsjis stad»), stad i Sokoto i Sudan, hufvudstad i riket Bautsji, hvilket af somliga betraktas som en provins i Sokoto, men i verkligheten är oberoende deraf och endast i religiöst hänseende står i
Källa: Project Runeberg ·
