Sida 69
Cercaria ...
öfver Donau samt kärrtrakten mellan hennes hufvudarm och en vestlig sidoarm Borcea har Rumanien fått direkt jernvägsförbindelse till Svarta hafvet. Att åstadkomma denna bro mellan Futesti vid Borcea och C. var synnerligen svårt, men har lösts på ett förtjenstfullt sätt af den rumanske ingeniören A. Saligny. Hela sammanbindningsbanan är 28 km., har kostat öfver 30 mill. kr. och kan värdigt ställas vid sidan af de största likartade verk. Bron öfver Borcea höjer sig i tre spann, hvardera af 140 m. längd, 20 m. öfver lägsta vattenståndet och har tillsammans med sina viadukter en längd af 983 m. Broanläggningen öfver Balta, det mellan de båda flodarmarna liggande sumpiga, ofta öfversvämmade området, räknar 34 spann af 42,8 m. öppning. Bron öfver hufvudarmen har väldiga dimensioner. De pelare, som uppbära viadukten, höja sig 35 m. öfver underliggande sumpmark och uppbära 15 spann af 60,85 m. vidd. Den egentliga bron består af 5 spann, af hvilka 4 hafva 140 m. och det mellersta 190 m. längd, enligt uppgift den största längd, som vid brobyggnader kommit till användning på den europeiska kontinenten.
Černoboh [tsjer-], det tsjechiska namnet på Tjernobog (se d. o.).
Cernuschi [tjärnu'ski], Enrico, italiensk-fransk nationalekonom och finansman, f. 1821 inom en rik slägt i Milano, studerade juridik och kastade sig med entusiasm in i den nationella rörelsen på 1840-talet. Efter revolutionens utbrott 1848 var han medlem af den konstituerande församling, som utropade republiken i Rom, och sattes 1849 till chef för barrikadkomitén. Sedan revolutionen krossats, kastades C. i fängelse, men lyckades efter ett år fly till Frankrike. Der egnade han sig åt industriella företag och bankaffärer, dref med egna fartyg exporthandel på England och förvärfvade en stor förmögenhet, ja utsågs till en af de tre direktörerna för Banque de France. I tidningen »Siècle» bekämpade C. socialisternas teorier och råkade till följd deraf i lifsfara under Pariskommunen. Kort derefter anträdde han resor till främmande verldsdelar, bl. a. till Kina och Japan, från hvilket land han hemförde en rik etnografisk samling, som han 1882 testamenterade till staden Paris. C. framstod sedermera som bimetallismens ifrigaste förespråkare. Han afled i Paris våren 1896. Bland hans utgifna arbeten märkas Mécanique de l'échange (1865), Illusion des sociétés coopératives (1866), Or et argent (1874), Le bimétallisme etc. (1881), Les grandes puissances métalliques (1884) och Anatomie de la monnaie (1888).
Ceroma, Lat., vaxhud (se derom Foglar, sp. 1538).
Ceroplastik. Se Vaxplastik.
Cerosin, detsamma som ceresin. Se Ozokerit.
Cerotinsyra, kem., en i bivax förekommande, fast och mättad fettsyra, C27 H54 O2 eller, hvilket är detsamma, C26 H53 CO2 H.
Cer-oxid, kem. Se Cerium. Suppl.
*Cerrito, Fanny, föddes 1821.
Cerro azul, hamnstad till Cañete (se d. o. Suppl.).
Cerro azul, solfatar i Chile. Se Descabezado. Suppl.
Cerro de Potosi. Se Potosi.
Cer-superoxid, kem. Se Cerium. Suppl.
Certhini, zool. Se Klättrarna.
*Certifikat. Fribref utfärdas icke vidare.
*Cerulein. Se äfven Indigo-karmin.
Cerumen, Ny-Lat., örvax (se d. o.).
Cerussa (cerussa alba), blyhvitt (se d. o.), farmakopéns hydratocarbonas plumbicus, brukas såsom läkemedel utvärtes i ströpulver, plåster eller salvor för att verka sammandragande och inflammationsminskande på sjuka hudpartier. C. G. S.
*Cervantes. En fototypografisk reproduktion af originalupplagan af »Don Quijote» utgafs 1879 af öfverste Franc. Lopez Fabra i Barcelona, och samtidigt utgaf Ramon Leon Mainez i Cadiz en kritisk upplaga af texten, hvars ursprungliga skick han så mycket som möjligt behållit i motsats till E. Hartzenbusch. En god svensk öfversättning med upplysande noter utgafs 1888–92 af E. Lidforss. Bland de bättre tyska öfversättningarna förtjenar nämnas L. Braunfels' (1884).
Červený [tsje'rveni], Václav Frantisek, böhmisk uppfinnare och tillverkare af bleckblåsinstrument, f. 1819, öppnade 1842 i Königgrätz en fabrik för tillverkning af metallinstrument och uppfann en mängd bleckinstrument med mestadels vid mensur, bl. a. bombardon l. kontrabas (1845), baroxyton (1853), metallkontrafagott (1856), obligat-althorn (1859), armésignalhorn och armébasun (1867), subkontrabas (1873). Dessutom konstruerade han 1846 en tonvexelmaskin l. piston (se Ventil, 3) och sedermera åtskilliga slaginstrument sådana som kyrk-pukor (1876) samt brandsignals- och klocktriangel (1878). Firman, som numera innehafves af C:s två söner, försänder sina fabrikat till alla verldsdelar och drifver äfven ett klockgjuteri. En filial är inrättad i Kiev.
Cervicornia, zool. Se Benhornsdjur. Suppl.
Cervidae, zool. Se Hjortdjuren.
*Cervikal. Se vidare Underlifslidanden, sp. 1339.
Cervin, Karl Gustaf, finansman, föddes d. 26 Sept. 1815 på Ulfsåkraholms säteri i Värend, Småland, och härstammar på fädernet från en gammal dansk slägt Hjort, hvilket namn omkr. midten af 1600-talet latiniserades till Cervinus (Cervin). C. blef 1831 student i Lund, tog kameralexamen derstädes 1832 och hofrättsexamen i Upsala 1835, utnämndes till vice häradshöfding 1844 och tjenstgjorde i justitierevisionsexpeditionen till 1856, då han, nyss utnämnd till protokollssekreterare i K. M:ts kansli, tog afsked från ämbetsmannabanan. C. hade nämligen fått smak för affärslifvet, åt hvilket han samtidigt hade egnat sig i egenskap af ombud för dels Smålands m. fl. provinsers, dels Mälareprovinsernas hypoteksföreningar. Efter den svåra penningekrisen 1857 uppdrogs åt C. jämte dåv. kommerserådet Willerding att afsluta ett utländskt statslån å 12 mill. kr. Alltifrån denna tid har C. idkat en alltmer utvidgad bankirrörelse i Stockholm och dels ensam, dels i förening med olika bankinrättningar afslutit en mängd kontrakt angående lån till staten samt till städer, kommuner, enskilda jernvägar och industriella bolag. Han kan anses vara den,
Källa: Project Runeberg · ·
