Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 710
Originalsida 710
Originalsida 710
Originalsida 711
710–711

Sida 710

Kristi lidandes bröder ...

*Kronobergs län. Ytinnehållet är nu 9,909,9 qvkm., hvaraf 1,003,2 qvkm. vatten. Folkmängden utgjorde vid 1896 års slut 158,804 pers. (77,234 mankön, 81,570 qvinkön), af hvilka 151,603 å landsbygden och 7,201 i staden Vexiö. Sedan år 1883 visar staden en folkmängdstillväxt af 30,1 proc., men landsbygden mest till följd af utvandring en minskning af 6,5 proc. och länet i dess helhet af 5,3 proc. minskning. — Domsagorna äro 4, sedan 1892 från Vestra Värends domsaga, som nu omfattar blott Allbo härad, frånskilts Kinnevalds härad och Norrvidinge härad, hvilka bilda Mellersta Värends domsaga, — Länet har numera ingen sockendel inom annat län eller stift. Pastoraten äro 48 å landsbygden med 82 församlingar, hvarjämte en landsförsamling är annex till domkyrkoförsamlingen. Utom de 4 provinsialläkaredistrikten finnas 2 extra. För val till riksdagens Andra kammare är staden egen valkrets. Af hela egovidden, 890,666 har, beräknades 1895 9,6 proc. vara odlad jord, 13 proc. naturlig äng och 27 proc. skogsmark. Medelskörden var åren 1892–96 af hvete 520 hl., af råg 260,500 hl, af korn 203,000 hl., af hafre 1 mill. hl., af blandsäd 5,400 hl. och af potates 1,1 mill. hl. Vid 1895 års slut uppgafs kreaturens antal till 8,140 hästar, 126,760 nötkreatur (deraf 66,500 kor), 72,100 får, 39,000 svin och 540 getter; stora partier såväl slagtade som lefvande svin afyttras årligen till orter utom länet. En afsevärd inkomst för den fattigare delen af befolkningen har under senare årtiondet varit exporten af skogsbär, företrädesvis till Tyskland. Bränvinsbränningen utgjorde 1895–96 omkr. 260,000 hl. vid 2 brännerier. Bergsbruk har under de senare åren ej förekommit, och vid 2 franche-comté- och 3 skrotsmältningshärdar producerades 1896 endast 165 ton smältstycken, 61 ton franche-comté-smide och 93 ton annan härdmetall. Vid jernverken användes 9 arbetare. Fabrikernas antal uppgafs 1895 till 156, med 3,203 arbetare och 4,2 mill. kr. tillverkningsvärde (1 proc. af rikets), deraf. 17 jern- och stålfabriker (161,660 kr.), 20 glasbruk (1,285,600 kr.) samt 4 pappersbruk och pappfabriker (673,000 kr.). Handtverkarna voro 1,235, med 789 arbetare, handlandena 548, med 201 biträden och en bevillning för rörelsen af 5,058 kr. De enskilda jernvägarna hafva en längd af 374 km.; nytillkomna linier äro Kosta–Lessebo (16 km.), Halmstad–Bolmen (30,9 km.), Vexiö–Klafreström (43,7 km.), Vittsjö–Markaryd (5,2 km.), Skåne–Smålands (Kärrarp–Markaryd, 7,2 km.), Bredåkra–Tingsryd och Vexiö–Tingsryd (55,2 km.). Taxeringsvärdet för jordbruksfastighet 1896 var 64,102,300 kr. å landsbygden och 460,500 kr. i staden samt för annan fastighet 7,825,900 kr. å landsbygden och 6,246,100 kr. i staden, hvartill komma bevillningsfria fastigheter, tax. till 5,906,300 kr. å landsbygden och 1,475,000 kr. i staden. Hemmantalet 1890 var 2,797,9 mtl, deraf 10 för stadens jord. Länet har ett högre allmänt läroverk, ett elementarläroverk för flickor, ett folkskolelärareseminarium och en blindskola, alla i Vexiö, två enskilda döfstumskolor (i Hjorted och Rephult i Stenbrohults socken) samt en folkhögskola (i Grimslöf, Skatelöfs socken).

*Kronobergs regemente. Dess inom Kronobergs län roterade nummer utgöra från år 1894 1,083. Regementets verkliga styrka uppgår numera till 44 officerare, 53 underofficerare och musikunderofficerare, 10 civilmilitärer och 1,000 man (hvaraf 108 korpraler, 44 volontärer och 40 spel och trumslagare). Dess chefsstation är Vexiö. C. O. N.

*Kronoborg. 4. Prosteriet tillhör sedan 1897 Nyslotts stift.

Kronobrännerier. Efter Gustaf III:s revolution var det nödvändigt att upphjelpa statens dåliga affärsställning, och såsom en utväg härtill föreslog statssekreteraren Liljencrans 1774, att man skulle göra bränvinsbränningen till ett kronans regale. Enligt hans mening skulle bränningsrätten för 10 år utarrenderas till förpaktare, en för hvarje socken, hvilka egde afbränna ett visst qvantum säd årligen och derför erlägga till kronan 12 dlr sm. årligen för tunnan. Förpaktaren skulle vara skyldig att af jordbrukarna i sitt distrikt emottaga spanmål och till dem aflemna för hvarje tunna 10 kannor bränvin jämte dränk; det öfriga skulle han sjelf få försälja till bestämdt pris, dock ej i minut. I Finland, der spanmålen stod i lågt pris, borde kronan sjelf anlägga brännerier för eget behof. Tillverkningens storlek skulle jämkas efter årsväxten. Kronans vinst beräknades till 25–30 tunnor guld årligen. Detta förslag granskades dels af landshöfdingarna, dels af en kommission, bland hvars medlemmar var landshöfdingen frih. G. G. Wrangel (»bränvins-Wrangel»). Denne föreslog, att endast större brännerier skulle upprättas, med minst 1,000 tunnors årlig förbrukning m. m.; kommissionens utlåtande bestämdes delvis af hans åsigter, i det den föreslog endast större bränneriers anläggande. K. M:t bestämde minimum till 100 tunnors bränning samt 15 års arrendetid. Då emellertid inga förpaktare anmälde sig, föreslog Wrangel, att kronan skulle anlägga och drifva brännerierna för egen räkning. Denna plan vann konungens godkännande (Sept. 1775); samtidigt skärptes förbudet för enskilda att bränna bränvin, och något senare förbjöds all införsel af utländskt sådant. Redan på hösten 1775 började kronobrännerier anläggas i Stockholm. Man ämnade till en början anlägga 2 brännerier i hufvudstaden och 26 i det öfriga landet, afsedda för sädesbränning, samt dessutom 6 för bränning af andra ämnen. Till besparing i anläggningskostnaderna skulle en del kronans äldre byggnader inredas till brännerier, såsom Vadstena, Kalmar och Äbo slott, eller till spanmålsmagasin, såsom delar af Linköpings, Örebro och Vesterås slott. I början af 1776 kunde de första kronobrännerierna öppna sin verksamhet; d. 2 Maj utskänktes den första »kronosupen» i Stockholm, och bränvinsfloden började strömma öfver landet. Då kronan sjelf blef producent, fick hon samma intresse som andra producenter, nämligen att få afsättning på sin vara. Derför utvidgades rätten att försälja bränvin, och krogarnas antal ökades. Bränneriernas styrelse och förvaltning ordnades genom ett cirkulär till landshöfdingarna af d. 25 April 1776. Högsta ledningen tillkom den d. 14 Sept. 1775 konstituerade »Regale

Källa: Project Runeberg ·