Sida 766
Lindhagen ...
Litorina-hafvet l. det postglaciala hafvet, geol., benämning på det haf, som under den postglaciala tiden sköljde Sveriges kuster. På grund af den postglaciala sänkningen, som genom Öresund och Bältena bragte det förut afspärrade Östersjöbäckenet i förbindelse med Kattegatt och Nordsjön, förvandlades Ancylussjön (se d. o. Suppl.) till ett inhaf. Dettas vatten var vid tiden för hafvets största utbredning saltare än den nutida Östersjöns, hvarför Litorina litorea, som nu ej träffas i Östersjön innanför Rügen, samt Litorina rudis var. tenebrosa, som nu upphör vid Bornholm, då kunde lefva ända upp i Bottenhafvet, den senare ända vid Haparandas breddgrad. Det är efter dessa snäckor som benämningen L.-hafvet uppkommit. Äfven Mytilus edulis, Tellina baltica, Cardium edule m. fl., hvilka äro utmärkande för denna tids aflagringar kring Östersjön, hade då större utbredning norrut. Eftersom landet låg lägre än nu, bredde Litorinahafvet ut sig öfver en del af det nutida fastlandet, och den marina gränsen för den dåtida Östersjökusten, när hafvet hade sin största utbredning, låg på sträckan Sundsvall–Umeå, der förändringen varit störst, mer än 100 m. öfver nuvarande hafsyta. Från detta område sänker sig gränsen såväl norr- som söderut, men ligger ännu vid Upsala mer än 60 och vid Stockholm mer än 50 m. öfver hafvet, så att Upland, Södermanland samt de lägre delarna af Nerike, Vestmanland, Östergötland o. s. v. till stor del voro betäckta af hafvet, hvilket äfven var fallet med Finlands kustområden. Mot s. blir skillnaden mellan då och nu allt mindre och är i sydligaste Sverige inskränkt till ett minimum, medan gränslinien för det forna postglaciala hafvet äfven på vestkusten stiger norrut, så att den vid gränsen mot Norge befinner sig på omkring 50 m:s höjd. Som Jylland låg lägre och Limfjorden bildade ett bredt sund, hade Nordsjöns salta vatten friare tillträde till vestkusten, hvars molluskfauna var betydligt rikare på arter än som den nutida Nordsjöfaunan, dock med några arter (särskildt Tapes decussatus), som synas tyda på en något högre temperatur.
Af det postglaciala hafvets aflagringar, snäckbankar, strandgrus, lera och sand är i synnerhet leran af betydelse. Denna lera, som i östra Sverige af geologerna benämnes åkerlera, litorinalera l. Östersjölera samt i vestra Sverige Nordsjölera, utgör Uplands, Södermanlands, Vestmanlands, Nerikes, Östergötlands o. s. v. egentliga åkerjord och har ofta till underlag ishafslera. Benämningen åkerlera, som länge användts för densamma, är numera mindre lämplig, sedan det visat sig, att under samma benämning äfven kommit att ingå en del ancyluslera. A. G. N.
Litorinalera. Se Litorina-hafvet. Suppl. och Postglacial-lera.
*Litslena. 6,391 har. 1,176 innev. (1896).
Little Maplestead [littöl mēpölstädd]. Se Halstead. Suppl.
*Little Rock hade 25,874 innev. 1890 och beräknades 1895 hafva 40,000. Staden har ett s. k. universitet och den medicinska afdelningen af Arkansas industrial university.
Littois, klädesfabrik. Se Lundo.
Litwos. Se Sienkiewicz, H.
*Liverpool utgör sedan 1888 eget grefskap med en areal 1891 af 26,5 qvkm. och med 517,980 innev. Af förstäderna hörde då till grefskapet endast Everton, Kirkdale och delar af Toxteth park och West Derby, men 1895 förenades dermed Walton, Wavertree och återstoden af Toxteth park och West Derby, så att grefskapet fick en areal af 61,77 qvkm., med omkr. 650,000 innev. Bootle utgör deremot ännu en sjelfständig kommun. Antalet »wards» och »aldermen» ökades till 28, rådmän till 84. En ny vattenledning har anlagts, som från den 124 km. aflägsna Vyrnwy-dalen i Montgomery kan tillföra staden 40 mill. gallons vatten i dygnet; arbetet kostade 2,13 mill. pd. Farhågorna att den 1894 öppnade Manchesterkanalen skulle skada L:s handel hafva ännu icke bekräftat sig. Tontalet af i L. inlöpande fartyg var 1895 större än någonsin, 8,675,049 (19,457 fartyg). Införseln hade s. å. ett värde af 95,630,489 pd, utförseln af 90,620,396 pd, deraf 12,540,037 pd icke engelska produkter. Antalet i L. hemmahörande fartyg var 2,225, om 2,109,458 tons, af hvilka 85 hade öfver 3,000 tons. (Tunneln under Mersey, sp. 1503, r. 13, öppnades 1885).
Livonia, Ny-Lat. namnform för Livland.
Livores mortis, Lat. Se Likblånader.
Ljubljana, slovenska namnet på Laibach.
*Ljuder, socken. 10,529 har. 2,254 innev. (1896).
*Ljudlag. Uttalets förändringar indelas fullständigast i: 1) Sådana, som bero på ett uttrycks funktion, d. v. s. betydelse i vidsträcktaste mening, således äfven uttryckets sammanhang för tanken med andra uttryck af en viss betydelse och användning. Förändringen skulle alltså icke blifva just denna, om icke uttrycket hade just denna funktion, och en dylik förändring skulle öfver hufvud icke kunna inträda hos en serie af alldeles meningslöst jämte hvarandra uppradade språkljud. Dessa uttalsförändringar kallas funktionelt motiverade och sägas bero på funktionslagar, t. ex. då läsa (en dörr) blir låsa på grund af sammanhanget med (ett) lås, eller då stod utbytes mot stog på grund af proportionen slå : slog = stå : x. 2) Sådana, som bero uteslutande på det språkliga materialets beskaffenhet, på den rent fysiska beskaffenheten af dels de ljud, hvaraf uttrycket sjelft består, dels dem, med hvilka de förra af någon anledning kunna komma att associera sig. Förändringen skulle alltså här inträda på samma sätt, äfven om uttrycket hade en annan funktion, än det har, eller ock möjligen ingen språklig funktion alls. Dessa uttalsförändringar kallas materielt motiverade (eller oftare »ljudlagsenliga») och sägas bero på ljudlagar, t. ex. då Fr. chenille i svenskan blifvit snilj, eller då skjuts uttalas skjuss. 3) Sådana, som bero på uttryckets skrifna form, i det att man utläser ett på ovanligt sätt skrifvet uttryck så, som om det följde vanliga ortografiska regler. Dylika »ortoepiska» uttalsförändringar sägas vara ortografiskt motiverade och bero på ortoepiska (d. v. s. rättläsnings-) vanor, t. ex. »sid (åtta)» i st. f. sidan på grund af skrifningen sid. (8), tearos (jämte teros) på grund af Eng. tearose, stins (for stationsinspektor) och ettma (för prima) på grund af skrifningarna st:ins och 1:ma. — Den gängse indelningen af
Källa: Project Runeberg · ·
