Sida 824
Missouri ...
är sedan 1894 e. o. professor i nordiska språk och literaturer dersammastädes. M., som förnämligast sysslar med fornnorsk-isländsk literaturhistoria och mytologi, har skrifvit en massa smärre uppsatser och recensioner i en mängd tidskrifter, literaturtidningar, festskrifter o. a. sammelverk. Hans mest betydande arbeten äro de i den af H. Paul utgifna »Grundriss der germanischen philologie», införda Mythologie (1891; 2:dra uppl. 1897) och Norwegisch-isländische literatur (1893). Under ären 1886–90 utgaf han Altnordische textbiblioshek (3 hftn) och är sedan 1891 jämte G. Cederschiöld och H. Gering utgifvare af »Altnordische sagabibliothek». Ad. N–n.
Moharek, stad. Se Barejnöarna. Suppl.
*Mohilev. 1. Guvernement. 1,707,613 innev. (1897). — 3. Stad i ryska guvern. Podolien, vid Dnjestr. 21,000 innev.
Mohilla, en af Comoro-öarna (se d. o. äfven i Suppl.).
*Mohl. — 3. Moritz von M. dog 1888.
*Mohla. 1 och 2 tillhöra sedan 1897 Nyslotts stift.
Mohn, ö utanför Estlands kust. Se Moon.
*Mohr, Chr., dog i Köln 1888.
Mohyla. Se Mogila.
Moissan [måassa'ng], Henri, fransk kemist, f. i Paris 1852, lärjunge till Berthelot, blef 1879 professor och ledare af de kemisk-praktiska arbetena vid farmaceutiska skolan och 1886 professor i toxikologi vid École supérieure de pharmacie. Han är led. af Medicinska akademien (1888) och Institutet (1891). M. är bekant genom sina undersökningar öfver fluor, som han först lyckats isolera, och genom utförliga arbeten öfver ämnenas förhållande vid de högsta temperaturer, som med elektriska strömmens tillhjelp kunna åstadkommas. Under dessa arbeten framställde han diamant, ehuru endast i mikroskopiska kristaller, och kalciumkarbid m. m. P. T. C.
*Moivre, A. de. Å rad. 3 nedifr. står problem bör vara teorem.
Mojaves, indianfolk. Se Mohaves.
Molander, Klas Herman, friherre, finsk ämbetsman, f. å Määtyniemi gård, Kesälaks socken, d. 17 Febr. 1817, blef student 1836, filos. magister 1840, auskultant i Åbo hofrätt 1843, förste expeditionssekreterare vid Statssekreteriatet i Petersburg 1854, direktor för generalguvernörskansliet i Helsingfors 1858, guvernör i Tavastehus län 1865, senator och chef för Kammar- och räkenskapsexpeditionen 1869. Från 1871 till sin död, i Helsingfors d. 3 Dec. 1897, var M. chef för Finansexpeditionen. Såsom finanschef tog han sällan personligen initiativ till reformer af mera genomgripande art, men verkade genom arbetsamhet och sträng redbarhet inflytelserikt till upprätthållande af ett godt finansläge. På hans tid skedde öfvergången från silfver- till guldmyntfot. I den ömtåliga frågan om den finsk-ryska tulltariffen bevakade han omsorgsfullt Finlands intressen, och i de 1890 tillsatta »blandade kommissionerna» för närmande till Ryssland i tull- och myntväsendet motsatte han sig med hofsamhet och fasthet de ryska förslagen. För genomförandet af planen till inlösande af donationsgodsen i Viborgs län arbetade han ifrigt. I språk- och nationalitetsfrågorna stod han utanför partierna. M. adlades 1863, erhöll 1875 geheimeråds titel och upphöjdes i friherrlig stånd 1887. M. G. S.
*Molander, J. H., lemnade 1893 intendentbefattningen vid Nya teatern i Helsingfors, ledde teaterturnéer 1893–94 och blef 1896 intendent vid Vasateatern i Stockholm. Han inlade såsom kommissarie betydande förtjenst om iverksättandet och ordnandet af teateroch musikutställningen vid Stockholmsutställningen 1897, och han uttänkte äfven planen för de s. k. folktåg, som för billigt pris på jernväg förde dit skaror af besökande från aflägsnare landsändar och från Norge. M. har vidare författat bl. a. skådespelet Beatrice (1887), lustspelet Flirtation (1893) och den genom virtuosmässigt återgifven tidsfärg framstående romanen En lyckoriddare (1896; 2:dra uppl. 1897).
Molarer (af Lat. mola, qvarn), bakre kindtänder, oxeltänder. Se Tänder.
*Molay, J. B. de. Om gången af processen mot M. se vidare Tempelherrar.
*1. Molbech, K. Hans brefvexling med Kamma Rahbek utgafs 1883 och med Grundtvig 1888.
*2. Molbech, K. K. F., afled i Köpenhamn d. 20 Maj 1888. Hans efterlemnade Digte utkommo 1888. »Ambrosius» utkom 1896 i 10:de uppl.
*Molekyl. Å rad 19 står 1-atomigt bör vara, 1 atomvigt.
Molekylärbyggnad (molekylarstruktur), kem. Se Konstitution. Suppl.
Molekylärhypotesen, en af E. Du Bois-Reymond framställd åsigt rörande djurelektriciteten (se d. o.).
*Molenaer. 1. C. M. dog efter 1591.
*Moleschott, J., dog i Rom 1893.
*Molijn. 1. Om honom se O. Granberg: »Konsthistoriska studier» (1895). — 2. Se vidare Tempesta (Il Cavaliere T.).
Molin, Pelle, vitter författare, född d. 8 Juli 1864 i Ådals-Lidens socken, Ångermanland, bondson, var 1887–90 elev vid Fria konsternas akademi i Stockholm, men återvände till hembygden och lefde der 1890–94 som enstöring på ett torp djupt inne i ödemarken, kämpande med de hårdaste bekymmer för utkomsten. Derefter vistades han i Norges nordliga kusttrakter och afled i Bodö våren 1896. M:s efterlemnade novellistiska skisser utgåfvos 1897 af G. af Geijerstam under titeln Ådalens poesi (ny uppl. 1898) jämte lefhadsteckning. M., hvars författareskap blef fragmentariskt, var en lidelsefull kraftnatur, en obändig vildmarksmenniska, men på samma gång mäktig af skaldens finaste förnimmelser, en drömmare, som helt igenom lefde hvad han diktade om. Ingen författare har så sant och intensivt som M. återspeglat den norrländska naturens vildhet och den trolska sagostämning, som oemotståndligt fängslar hos forsarnas, de stora skogarnas, fjällens och midnattssolens land. Med uppfattningens originalitet och beundransvärd målerisk makt i sitt korthuggna språk förenar han hjertlig blick för det rent menskliga samt en robust humor. Perlorna i samlingen äro den mästerliga allmogeberättelsen Kärnfolk, den sällsamma, högpoetiska Historien om Gunnel och björnäfventyret En ringdans medan mor väntar.
*Molique, W. B., föddes 1802.
Källa: Project Runeberg · ·
