Tillbaka Read Runeberg

Nordisk familjebok. 1800-talsutgåvan. 20. Supplement. C - Öxnevalla

Originalsida 829
Originalsida 829
Originalsida 828
Originalsida 829
828–829

Sida 829

Montenuovo ...

emedan, om de kunna det, man icke reflekterar eller åtminstone icke vill reflektera på dessa smärre morfems speciella betydelse, t. ex. presterskapet (jfr ordfogningen alla prester), förgätmigej (jfr ordfogningen förgät mig ej); b) ordfogningar l. konstruktioner, d. v. s. former, som bestå af flere ord, hvartdera för reflexionen presenterande sig som ett särskildt moment med sin speciella betydelse, men alla sammanhållna af en gemensam betydelseuppgift, t. ex. tresidig rätlinig figur (jfr ordet triangel), han och hon (jfr ordet de), solen lyser. Om morfemen handlar en (och den vigtigaste) af grammatikens tre hufvuddelar, nämligen morfologien (de öfriga äro fonologi och semasiologi) l. formläran, hvilken liksom de andra delarna kan i fråga om framställningssättet vara antingen deskriptiv, då den redogör för de faktiskt förekommande olika slagen af morfem, deras bildning och utbredning, eller etymologisk, då den redogör för morfemens historiska utveckling och derpå beroende inbördes vexling. I fråga om innehållet sönderfaller morfologien i 1) böjnings- eller flexionslära, som redogör för de genom idéassociation uppkomna morfemgrupperna, de s. k. paradigmen (t. ex. häst, -s, -en, -ens, -ar, -ars, -arna, -arnas eller jag, mig, vi, oss eller vara, är, var, voro o. s. v.), och 2) bildnings- eller formationslära, som redogör för de enskilda morfemens bildning och i sin tur naturligtvis består af dels ordlära, dels ordfogningslära (vanl. kallad yntax). Ad. N–n.

*Morfinism. Sp. 341, r. 12 står mg. läs cg.

*Morfologi. 1. Zool. Se vidare Zoologi. — 2. Språkv. Se vidare Morfem. Suppl.

*Morgan, John, var infödd amerikan (ej engelsman).

Morgan [må'rgön], Sir George Osborn, engelsk jurist, politiker, f. i Göteborg d. 8 Maj 1826, son af kyrkoherden vid engelska församlingen derstädes Morgan M. och Fanny Nonnen, gjorde lysande universitetsstudier, blef 1853 advokat, tillhörde sedan 1868 underhuset, blef 1880 judge advocate general och medlem af Privy council samt var undersekreterare för kolonierna i Gladstones 3:dje ministèr (Jan.–Juli 1886). Han upphöjdes 1892 till baronet och dog d. 26 Aug. 1897 i Moreton Hall. Bland lagar, som M. genomdref, må nämnas dem om gift qvinnas eganderätt (1882) och om afskaffande af kroppsstraff inom armén. Han var äfven en framstående juridisk och skönliterär författare.

*Morgenbiadet, norsk tidning. Kr. Friele lemnade 1895 redaktörskapet, som sedan utöfvats af Nils Vogt (f. 1859), fr. o. m. 1898 med sin broder, jur. kand. Benjamin Vogt (f. 1863) såsom medredaktör. Tidningen, som i politiskt hänseende representerar den norska konservatismen, förfäktar i literärt hänseende särdeles frisinnade åsigter (flere af dess medarbetare äro afgjorda venstermän). Dess »söndagsnummer» har väckt uppseende för sitt rikhaltiga innehåll. O. A. Ö.

*Morgenbladet, dansk tidning. Korsgaard lemnade redaktörskapet 1887 och efterträddes af polit. kandidaten V. Secher. Den 31 Aug. 1892 upphörde tidningen och efterföljdes af »Dannebrog», med Secher som ansvarig redaktör. E. Ebg.

2. Morgenstierne, Bredo Henrik von Munthe af, norsk jurist och författare, den föregåendes sonson, född i Kristiania d. 11 Nov. 1851, blef 1870 student och 1874 jur. kandidat, vann 1878 kronprinsens guldmedalj för sitt svar på universitetets prisuppgift »Kompensation efter norsk og romersk ret», anställdes s. å. i Justitiedepartementet, blef 1882 byråchef der, men lemnade platsen 1884 vid ministèren Sverdrups utnämnande. Han konstituerades s. å. som assessor i Kristiania byret och 1887, sedan han på afh. Om erstatningsansvar for andres handlinger blifvit juris doktor, som professor i lagkunskap, statsekonomi och statistik samt blef 1889 ord. professor. M. har varit medlem af flere komitéer (sedan hösten 1896 är han ordförande i den k. kommissionen för revision af handelslagstiftningen) och har varit själen i flere föreningar för filantropisk verksamhet. Hans författareskap omfattar nästan alla vetenskapsgrenar, och hans arbeten i numismatik äro af bestående värde (Om et fund af 19 mynter fra Harald Haardraade, 1877; Om forholdet i middelalderen mellem den norske mark sölv og den stedse forringede gangbare myntmark, s. å.). Hans mest betydande verk tillhöra dock det rättsvetenskapliga området. Af dem må utom de nämnda anföras »Samling af norske love og bestemmelser vedkommende handel og söfart» (1878; i förening med Kr. Larssen), Om kompensation efter norsk ret (1879), Om postsparekasser og om vore sparebankforhold (s. å.), »Lov om veksler af 7 Mai 1880» (med kommentar af B. M., 1880–81; 2 uppl.), Oversigt over den norske konstitutionelle praxis med hensyn til storthingets gage- og pensions- samt bevilgningsbeslutninger (1881), Metersystemets indförelse i Norge (1888), Fattigondet og socialismen (1889), Tre forelæsninger (för doktorsgraden; 1890), Bemerkninger om den saakaldte indfödsret (1891), Höires og venstres unionspolitik (s. å., öfvers. till svenskan), Om det sammensatte statsraad (1892), Rigsadvokat Getz' lovudkast (1893; separataftryck ur »Til moralens fremme»), Rigsakten og eget udenrigsstyre (1894), Sammensat og suppleret statsraad (1894), »Norske handels- og sölove» (tillsammans med O. Rödtker, 1894), Indledning til statsekonomien (Grundlinjer ved universitetets sommerkursus, 1896), Den unionelle ret (1897), »Vexel- og checklovene (s. å.) samt ett stort antal afhandlingar i »Norsk retstidende», »Tidsskr. for retsvidenskab», »Statsökonomisk tidsskr.», »Ugeskr. for retsvæsen», »For kirke og kultur», »Nordisk tidskr.» m. fl. O. A. Ö.

Morghen, Raphaello, italiensk kopparstickare, född d. 19 Juni 1758 i Portici, död d. 8 April 1833 i Florens, der han varit verksam sedan 1793, var först elev af sin fader Filippo M. och sin farbror Giovanni Elia M., båda kopparstickare, och utbildades sedan hos Volpato i Rom, hvars måg han blef och i hvilkens stora reproduktionsverk efter Rafaels stanzer han utförde Mässan i Bolsena och Plafonden i Stanza della Ségnatura. M. är den mest framstående af Volpatos lärjungar, öfverträffade betydligt sin lärare och blef sjelf hufvudet för en hel reproducerande kopparstickareskola. som fortsatte de gamla traditionerna inom konsten: den fasta och säkra teckningen,

Källa: Project Runeberg · ·