Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 3

Originalsida 280
Originalsida 280
Originalsida 280
Originalsida 281
280–281

Sida 280

Planscher och Kartor

250

FÖRLUSTELSER. M. M. 250

Ehuru förfriskningsställena voro underkastade tämligen sträng uppsikt ocli reglementerade af en mängd förordningar, gåfvo de dock ofta anledning till oordningar samt till ett i allmänhet föga regelbundet lefnadssätt. Yid olika tillfällen utfärdades taxor på de dryckesvaror, som utskänktes, och så väl öl som vin voro underkastade prof. Så fick t. ex. icke något öl säljas förrän det liade klarat sig, var utarbetadt och sprundadt. De krögare, som utskänkte starkare öl, fingo ej sälja det s. k. medelölet, och de som hade det senare understodo sig icke att lia det förra till utskänkning, detta lika litet som sämsta sorten. De som betjänade med starkare öl skulle, heter det i en förordning af 1640, ett »särdeles Tekn med ett Pass-glaas i tlieras Tafla hafva, men the tliet Medel-öölet hafva, ett Stoop til kännemärke». Hvilken krögare, som öfverbevisades om att förfalska sitt öl, skulle straffas som för stöld, mista sitt krögeri »och komma tlier aldrig me era till».

Tiden för krogars ocli taverners utskänkning på hvardagar ocli helgdagar var noga bestämd, ocli förordningar i det afseendet följde ofta tätt på hvarandra, men efterlefdes icke. Så heter det i en »Stockholms stads ordning» af 1691, att föregående »nyttiga och hälsosamma förordningar blifva af största delen melir ocli mehr i clen förgätenhet stälde, at dhe icke allenast öfver den föresatte tijden utan ock mästedehls lieela nätterne skänkia til Sahlu, gifvandes esomofftast genom ett straffbart oskich occation ocli tilfälle til en ocli annan olyckelig händelse af Dråp ocli Slagsmålil samt Brand- och Eldsvådor, förutom synd och annat lastbart väsende, som där med gemenligen plägar föröfvas».

På grund däraf påbjöds, att. alla, som något »krög- eller skänkerij antingen i Staden eller på Malmerne bruka», icke skulle drista sig hålla källare och krogar öppna efter kl. nio på söndagskvällarna eller efter kl. sju på helgdagsaftnarna. Men om helgdagsordningarna, så äfven de som innehöllo förbud mot utskänkning under gudstjänsten, slutligen blefvo strängare iakttagna, tyckes det icke lia varit så noga på vanliga hvardagar.

Om lusten och förmågan att roa sig stått i nära samband med källare-och utskänkningsställen i allmänhet, så tyckes denna lust ocli förmåga ha varit större förr än nu, enär s. k. förfriskningsställen voro, i jämförelse med folkmängden, betydligt talrikare. Jämföra vi förhållandena i vår tid med dem som rådde i början af sjuttonhundratalet, så finner man, att Stockholm då med omkring 50,000 invånare liade fyrtiotvå källare, förutom åtskilliga »tracteurer» och värdshus, under det våra dagars Stockholm med nära 300,000 invånare icke liar flera källare än fyrtiosex eller, 0111 Djurgårdens medräknas, några och femtio.

Att de egentliga krogarnas antal betydligt minskats, sedan Stockholms utskänloiingsaktiebolag kom till stånd, är allmänt bekant, men det kan förtjäna erinras, att då med september månads slut 1877, omedelbart innan

Källa: Project Runeberg ·