Sida 281
Planscher och Kartor
FÖRLUSTELSER. M. M.
251
bolaget började sin verksamhet, funnos 193 krogar i Stockholm, sjönk detta antal snart efter bolagets öfvertagande af utskänkningen ända ned till 87.
Några riktigt gamla källare lia vi numera icke, ocli af dem, som funnos liär t. ex. på 1720-talet, då Stockholms första adresskalender utkom, är det i Staden inom broarna endast »Freden», ursprungligen »Gyllene Freden», viel Osteiiånggatan som bibehållit sig, dock efter att under några år i början af 1890-talet lia tagit sig en hvila. På Norrmalm är det blott »Tre Remmare» som finnes kvar, dock icke utan stora förändringar. På Södermalm fanns »Björngårdskällaren» till för tjugu år sedan, då det gamla trähuset refs för att lämna plats åt en stor nutidsbyggnad, hvarmed källaren, vanligtvis kallad »Gamla Björngården», också försvann. Om källaren »Pelikan» vid Brunnsbacken å Södermalm är samma »Pelilekahn», som på 1720-talet fanns vid Svartmangatan i Staden, torde vara ovisst. Den är i hvad fall som helst icke på samma ställe som för ett par hundra år sedan.
Då man for ut på landet för att roa sig, var målet i de flesta fall ett af de många utvärdshuset ocli deras långa rad började redan innan man kom till tullen. På nya Roslagsvägen, kallad Roslagstullsgatan, stannade man på Surbrunns värdshus eller på Claes på Hörnet eller Stora ocli Lilla Ingemarsliof, ocli lämnade man stadens område, vinkade Albano, »Första torpet utom Kattrumpstullen» (Kräftriket), Ålkistan ocli Stocksund.
På vägen genom Norrtull liade man Mon Bijou redan i Kungsbacken, sedan flyttad ned på Norrtullsgatan, samt Tre Liljor vid sistnämnda gata ocli åtskilliga »våffelbruk» med försäljning af färsköl. Utanför tullen funnos Stallmästaregården, Norrbacka ocli Hagalund, ocli längre bort Järfva, Ulriksdal ocli Silfverdal.
Söder ut från Stockholm lockade värdshusen Liljeholmen, Grön-brink, Snickarkrogen m. fl., ocli företog man utflykter till sjös, hvilket dock hörde till clet ovanliga, kunde man åt Saltsjösidan besöka Blockhusudden, Fjäderholmarna, Kungshamn, Skuru och andra sjögästgifverier, samt vid Mälaren Essingen, Klubben, Ekensberg m. fl. värdshus.
Mest drogs man dock till Djurgården med Lusthusporten, clen sedan så namnkunniga »Blå porten», hvilken redan på 1600-talet bebyggdes af munskänken Johan Liipken, som där öppnade skänkeri, men hvars glansperiod inträdde under Cumlanders tid ocli utvecklades i början af vårt århundrade under Klingbergarne, samt efter den yngre Klingberg öfvertogs af operakällarens värd Hammarström, hvilken sedan afstod värdshusrörelsen där till mamsell Hellström, som åter lämnade den till källarmästar Blag, under hvars tid detta gamla ocli ansedda samt i synnerhet för sina abborrar berömda värdshus nedbrann i slutet af april 1869 och sedan aldrig uppstod ur askan.
En tid var Franska värdshuset på Djurgården lika mycket anseclt samt besöktes mera än Blå porten af hufvudstadens finare sällskap, så väl herrar
Källa: Project Runeberg ·
