Sida 309
Planscher och Kartor
FÖRLUSTELSER M. M.
279
Därefter liade kungl, teatern med sina två scener ett par lugna år och kunde, med de utmärkta förmågor som då där funnos, värdigt upprätthålla konstanstalten. Du Puy var visserligen redan död, men i hans efterträdare som kapellmästare, J. Berwald, lxade operan funnit en skicklig orkesterledare. C. G. Lindström förtjuste då ännu med sin vackra ocli omfångsrika tenor. Fredrik Kinmansson intog med sin mjuka ocli fylliga basröst samt användes med fördel äfven i talroller. Henrietta Widerbergs röst liknade »näktergalens klara, klingande silfvertoner». Fru Eriksons spel på talscenen var utmärkt för natursant konstnärskap. Lars Hjortsberg var fortfarande Sveriges yppersta skådespelare. Många andra voro af liögt värde. Det var under grefve Gustaf Lagerbjelkes direktörskap, vår kungl, teaters kanske lyckligaste tid, med undantag måhända af tiden näst efter operahusets invigning.
Men så inträffade Arsenalens brand den 24 november 1825, hvarefter bägge de kungl, scenerna måste inrymmas i operahuset, och denna anordning räckte till år 1863, icke utan stora svårigheter. Utom att de lyriska och dramatiska afdelningarnas samlif på en ocli samma scen åstadkom hinder för teaterverksamheten, led denna snart åter också af dåliga penningaffärer. Men i två eller flere årtionden understöddes den lyriska scenen ofta af sådana förmågor som Sällström, Günther, Dannström, Belletti, O. Strandberg, Jenny Lind, Mathilda Ebeling, under det N. W. Almlöf, Dalilqvist, Sundberg, Emilie Högqvist, fru Westerdahl m. fl. höllo konstens fana högt på talscenen.
Statsanslaget af 6,750 rdr från år 1809 indrogs af 1840 års riksdag, men vid näst påföljande riksmöte beviljades det med förhöjning till 9,000 rdr, hvilket vid 1853 års riksdag ökades ända till 30,000 ocli höjdes 1858 till 75,000, hvarvid det förblef till ocli med 1868.
Under tiden hade kungl, teatern åter delats i två scener, i det den af A. Lindeberg grundade ocli 1842 öppnade enskilda teater vid Lilla Träd-gårds-(nuvarande Kungsträdgårds-)gatan, först kallad Nya», sedan »Mindre teatern», år 1863 inköptes af kungl, teatern, som därför betalade säljaren, direktör E. Stjernström, 270,000 rdr riksmynt. Denna teater fick nu namn af »Kungl. Dramatiska» och bidrog i sin mån till den glans, som under senare delen af 1860-talet samt på liela 1870-talet var spridd öfver vår sceniska konst. Operan lyste under stor del af den tiden med namn sådana som Norman, Arnoldson, Arlberg, Willman, Uddman, Behrens, fruarna Michaeli, Stenhammar ocli Charlotte Strandberg, mamsell Gelhaar m. fi., ocli Dramatiska teatern visade sig som operans värdiga like genom sådana konstnärer som Swartz, K. Almlöf, Betty Almlöf, Elmlund, Elise Hwasser, Helfrid Kinmansson, Svante Hedin, Gustaf Kinmansson, G. Fredrikson, Thegerström, Gurli Åberg ocli andra.
Från ocli med 1869 liade statsanslaget nedsatts från 75,000 till 60,000 rdr. Men 1870 uppgick teaterns skuld till 468,000 kr., ocli till bidrag af
Källa: Project Runeberg ·
