Tillbaka Read Runeberg

Stockholm. Sveriges hufvudstad skildrad med anledning af Allmänna konst- och industriutställningen 1897: Del 3

Originalsida 365
Originalsida 365
Originalsida 364
Originalsida 365
364–365

Sida 365

Planscher och Kartor

325 STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.

samt socknarna i Vallentuna härad — en täthetssiffra som i allmänhet något öfverstiger medeltalet (21) för hela Stockholms län, under det att de egentliga Roslagssocknarna, Ryd, Åker o. s. v., ej öfverstiga siffran 19 (i Länna). Väsentligt glesare är befolkningen i socknarna på Södertörn. Utom de förut omnämnda Brännkyrka och Nacka, når endast Botkyrka upp till talet 24, hvaremot Huddinge, Tyresö och Öster-Hanninge, oaktadt hufvudstadens närhet, ej nå högre än till 14, 11 och 12. Den lägsta folktätheten hafva naturligtvis de socknar att uppvisa, hvilka helt ocli hållet bestå af öar i den aflägsnare skärgården, såsom Ingarö med 10 samt Ornö med 8 ocli Nämdö med 7 invånare på kvkm. Af det sagda framgår, att folktätheten tämligen reguliärt aftager, ju mera afståndet från staden ökas.

Den bofasta befolkningen i Stockholmstrakten — och det är uteslutande den som ofvanstående siffror afse — utmärker sig ej genom några provinsiella egendornligheter framför invånarne i öfriga delar af mellersta Sverige. Naturligtvis liar hufvudstadens närhet i sådant afseende verkat nivellerande. I fråga om de närmare omgifningarna torde man också knappast kunna tala om en inhemsk befolkning. De här bosatta dela i liög grad stadsinvånarnes rörlighet. Framför allt torde detta vara förhållandet med arbetarne vid de industriella anläggningarna i stadens närhet, men äfven Stockholmstraktens jordbruksarbetare härstamma till större delen från landets alla delar och flytta nära nog lika ofta som tjänstfolket i staden.

I de närmare omgifningarna finnas icke heller några själfägancle bönder, utan större delen af jorden är antingen kronojord eller lyder under något af de liär belägna större godsen. Såsom de märkligaste bland dessa senare kunna nämnas Åkesliof ocli Ulfsunda i Bromma socken, Hesselby i Spånga, Edsberg i Sollentuna, Djursholm och Näsby i Danderyd, Rydboholm, Frösvik ocli Bogesund i Ryd, Margretelund i Alter, Östanå i Roslags-Kulla, Erstavik i Nacka, Tyresö i socknen af samma namn. Årsta i Öster-Hanninge, Enskede i Brännkyrka, Vårby i Huddinge, Norsborg och Sturehof i Botkyrka, Vällinge i Salem, Kaggeholm ocli Stafsund i Ekerö m. fi. De flesta af dessa gods äro grundade af 1600-talets stormän, men några äro bekanta ända från medeltiden. Ett sådant är det gamla Banérgodset Djursholm, där den ryktbare Johan Banér föddes 1596, vidare Rydboholm, där Gustaf Vasa tillbragte en del af sin ungdom, Östanå, som vid medeltidens slut också var i Banérsläktens ägo, Penningby, som en tid tillhörde Sturarne, Årsta som ägdes af den tyska orden i Lifland, andra att förtiga.

Jordbruket är, jämte den på sista, tiden uppblomstrande industrien, befolkningens hufvudnäring i Stockholmstrakten. Det har sin naturliga af-sättningsort i hufvudstaden och drifves därför hufvudsakligen för att fylla dess behof af lifsmedel. På grund däraf har trädgårdsskötsel ocli framför allt frambringandet af ladugårdsprodukter vunnit allt större betydelse. Området inom den s. k. »mjölkmilen», där tillförseln är anförtrodd åt de

Källa: Project Runeberg ·