Sida 366
Planscher och Kartor
326
STOCKHOLMS OMGIFNINGAR.
bekanta »mjölksurrorna», förmår dock numera icke på långt när tillfredsställa stadsinvånarnes behof af mjölk. Ladugårdsskötseln inom själfva hufvudstaden, som förr bedrefs af i stadens utkanter bosatta »kogubbar», hvilka arrenderade betet i omgifningarna, företrädesvis på Ladugårdsgärdet och t. o. m. i Humlegården, har på senare åren gått alltmera tillbaka eller helt ocli hållet upphört. Ännu 1875 höllos i Stockholm 1,205 kor, men 1891 liade antalet nedgått till 499. De lifliga ångbåts- och järnvägskommunikationerna fylla nu stadens mjölkförbrukning från vida aflägsnare trakter, ocli särskilda järnvägståg, »mjölktåg», hafva för detta ändamål blifvit anordnade.
Skogsskötsel ocli bergsbruk äro helt naturligt i Stockholmstrakten af ringa betydelse. Skogen afverkas så godt som uteslutande till ved, ,men förmår ingalunda fylla stadens behof af denna vara, om hvars omfattning man kan göra sig ett begrepp däraf, att i medeltal under åren 1891—95 infördes sjöledes 386,000 kubikmeter ved, hvarförutom stora mängder inkommo med järnväg.
Sedan Utö grufvor år 1868 blifvit nedlagda, bedrifves intet egentligt bergsbruk i Stockholms närhet, om man ej dit vill räkna de stenbrott, som förse staden med byggnads- ocli gatubeläggningssten, samt Ytterby fältspatsbrott på Resarön nära Yaxholm, som tillhör Rörstrands porslinsfabrik, hvilken därifrån hämtar sitt behof af fältspat. Ytterby har vunnit ryktbarhet i den vetenskapliga världen, emedan man af grufvans namn bildat benämningarna på de metalliska grundämnena yttrium, terbium, erbium ocli ytter-bium, hvilka först upptäckts i där funna mineralier. — I detta sammanhang torde böra erinras om att Stockholms behof af tegel väsentligen fylles af de talrika tegelbruken i stadens omgifningar. De största af dem äro Bock-holmssättra, Slagsta, Kungshatt, Fittja m. fl., alla belägna vid Mälaren.
jJ.
Från den hufvudsakligen jordbruksidkande befolkningen på fastlandet och de större öarna skiljer sig väsentligen befolkningen i den yttre skärgården, som för sitt uppehälle framför allt är hänvisad till fiske och sjöfart. Den är vida mindre uppblandad af inflyttningar från andra trakter ocli har därför bevarat en del egendomligheter i så väl utseende som språk. Särskildt äro dessa framträdande lios den norra skärgårdens invånare, de egentliga »rospiggarne». Deras kantiga, väderbitna, ofta rödskäggiga ansikten äro lätta att igenkänna och framför allt röjes deras härkomst af tungomålet. Dettas mest framträdande egendomlighet, bortkastandet af konsonanten h ocli dess tillsättande på oriktiga ställen, ger en rik anledning till löje och begabberi å stadsbons sida, ocli nekas kan ej, att det förefaller öfverraskande, då man får höra, att initialen I på en roslagsskutas standert betyder, att båten »eter lida» (heter Hilda), eller att en annan skuta, som prunkar med ett H, »eter Hida» (Ida). Erkännas bör dock, att de*tta mera
Källa: Project Runeberg ·
