Sida 270
70
SVENSKA SLÖJDFÖRENINGENS TIDSKRIFT 1908.
och kvalifikationsstämpeln för ett konstverk, att den uppgift ett verk må hafva, den må vara af högsta andliga slag eller fylla mer enkla alldagliga kraf, eller m. a. o. dess mål, orsaken hvarför den kommit till, skall främst göra det till en afslutad tankeskapelse en individ, som genom att den uttryckes af en personlighet, får något af dess kraft, dess individuallitet som bärande underlag. Men detta underlag får icke vara hufvudsak. Den afslutade skapelsen, den ur förutsättningarna framsprungna individen är och blir hufvudsaken. Därmed vill jag icke säga, att konstnären alltid skall sporra hela sin kraft om verket skall blifva ett konstverk, alls icke, lika litet som man, då man ber sin bordsgranne räcka en brödkorgen, skall utnyttja hela sin öfvertalningsförmåga, lika litet bör man öfverarbeta och d. v. s, konstnärligt öfverlasta ett det dagliga behofvet tjänande föremål utan just lägga ner det kvantum intresse som för användningen är lämpligast.
Om formen betraktas på detta sätt som den bör betraktas, som bärare och öfverförare af individualitet eller m. a. o. psykiska krafter af olika slag, då förstår man, hur fördärfligt hvarje meningslöst jonglerande med form skall vara. Hur värdefull en äkta form är, kan man förstå däraf att man kan i en enda liten enkel form finna hela tidsåldrars kulturella strömning liksom koncentrerad.
Den i formen okunniga och för form okänsliga vet ej, h vilka värden han söndermal och hopkokar. Det är ej nog med att liniespel, harmoni och rytm äro fördärfvade, det inverkar ej så menligt på människosinnet som det vidriga hopkokandet af psykiska värden till en enda röra.
Materialet sådant det är utbrutet ur naturen har något af dess skönhet. Stenens grå yta blir liksom fördärfvad af den första verktygsbehandlingen. Trädstammen är gifvetvis vackrare än det skrädda trädet. Då man förstör naturens skönhet skall man veta att ersätta den med något, eller att man framhäfver densamma. Denna naturens skönhet kan ej ersättas med enbart noggrant arbete. En maskins framfart (då den icke reproducerar ett gifvet konstverk) är och kan ej i sig vara någon förbättring. Den enda ersättningen är något af själ, af psykisk kraft äfven af enklaste slag. Men det är icke nödvändigt för att uppnå detta att ovillkorligen framställa form.
I själfva ytbehandlingen med ett väl skött verktyg kan inläggas mycken känsla, d. v. s. själslig kraft. Detta förbises oftast af våra dagars handtverkare, som i allmänhet afse det mest korrekta för det vackraste. Blott man jämför en så enkel handtverksprodukt som en spritputsad muryta från 1600-talet och en från våra dagar så ser den som har öga och känsla den stora skillnaden: Om en af våra dagars murare försöker efterbilda den gamla spritputsen, så blir det blott groft och otympligt. Samma okänslighet visas inom andra yrken. En känslig icke uteslutande korrekt behandling betraktas som otillbörliga försök att antikisera. Säkerligen har detta till stor del orsakats däraf att arbetsgifvarna själfva så småningom upphört att vara skickliga i yrket, och utan att vara konstnärligt tränade öfvergått till att vara endast affärsmän. De hafva därför ej kunnat framdrifva någonting som de ej förstått sig på. Om en sak är korrekt gjord eller ej, förstår vanligen hvem som helst som kan afläsa en tumstock, eller taga mått med en passare eller krumcirkel. Uppsvinget utomlands i den vägen har mest skett därigenom att industrien tages till i så stor skala att det kan löna sig att jämte affärsledningen hafva en fullgod konstnärligt skolad yrkesledning och endast det bästa är godt nog i den vägen. Förrän den konstnärliga ledningen går industrien alldeles in på lifvet är uppsving otänkbart. Vi må importera former och modeller hur mycket som helst så blifva de ej vår egendom, förrän vi arbetat oss upp till den nivå att de kunnat hafva varit vår produkt.
Hur viktig en liffull ytbehandling är, förstår hvar och en som aldrig så litet sysslat med konsthandtverk. Den kännetecknar hela den genomgångna skolan. En dålig ytbehandling kan göra en i sig själf bra sak konstnärligt värdelös. Och hvilken kräftskada
Källa: Internet Archive ·
