Sida 55
TILL DEN GAMLA U LESUS DAEA HK 1 K l.SS HIDjEIA
47
II. Konflikten med skråväsendet. Linning af^år med segern.
På försommaren år 1815 inlämnade Linning i Kungl. Maj:ts kansli följande under-
derdåniga skrifvelse :
Stormäktigste Allcrnådigste Konung.
Hos Kders Kungl. Majestät, Näringarnas höge Beskyddare och Befordrar'.1, vågar jag i djupaste underdånighet anhålla om Allernådigstc tillstånd att få förfärdiga o i Sto k o|m uti öppen bod försälj a hos mig förfärdigade ler- och massarbeten, af hvaJ form och beskaf fenhet som helst, så ock beslagna som obcslagna, ramt att med eget folk få uppsatta J<- hos mig förfärdigade kakelugnar. Mitt syftemål har alltid varit att vara nyttig i min vag Men då tiderna äro föga gynnande för unga artister, har jag, för att på något satt som en nyttig medborgare uppfylla min pligt mot staten, fattat det beslut att ägna min lilla talang åt ett yrke, hvaruti konsten kan användas att försköna en del hushålLsaker. hvaraf jag äfven haft den nåden att för Kders Kungl. Maj:t presentera några pjeser; *'Ch det ar den nådiga uppmärksamhet, Kders Maj:t i nåder täcktes lämna dessa mina arbeten, som gifver mig säkert hopp, att Eders Kgl. Maj:t i nåder täcktes bifalla mm underdåniga anhållan, då jag tror mig åtminstone i denna väg kunna hämma en oloflig import.' > Storm.iktigste o. s. v.
C. A. LINNING,
agréé vid Kungl. Akademien för de fria konsterna.
Öfver denna Linnings skrifvelse infordrade Kungl Maj:t kakelugnsmab .reämbetets utlåtande, h vilket också afgafs den 19 därpå följande juli, till kommerskollegium. I detsamma säges, att, ehuru ämbetet icke äger den ringaste kännedom om Linnings tillverkningar och således icke är i tillfälle att bedöma desammas bättre eller sämre halt och beskaffenhet, har sig likväl ämbetet nogsamt bekant, att de hos Linning gjorda tillverk ningarna till hufvudsakligaste delen verkställts af ämbetet tillhörande arbetare, hvilka Linning till sig lockat.
Linning har icke gittat visa, att han själf lärt kakelugnsmakareyrket eller däri förvärfvat sig insikt, icke heller att hos honom tillverkade arbeten kunna jämföras med ämbetets tillverkningar, än mindre att de i afseende å tillverkningskonsten äga någon större fullkomlighet än den, hvartill ämbetet uppbragt denna handtering, särdeles som, i stället för att i förra seklet kakelugnar blifvit af utländingen häri riket införda, hafva däremot numera våra inhemska tillverkningar vunnit det företräde, att de årligen af ämbetet exporteras till samma utländska orter, hvarifrån sådana arbeten fordom hitsändes och hvnrest våra arbeten nu med mycken begärlighet efterfrågas och vunnit afsättning. Således
och enär härtill kommer, att lagen i Handelsbalkens 4:de kap., _* bjuder, det må ingen annan än borgare idka handtverk och hålla öppen bod. samt Linning icke på sätt frufattningarna föreskrifva förvärfvat sig rätt till detta handtverks utöfvande, så kan ämbetet icke undgå att bestrida Linnings nu gjorda försök att vilja intränga sig i ett kakelugnsmakareämbetet enskildt tillhörigt yrke, för ämbetet så mycket mera skadligt, som dess ledamöter för närvarande redan äro så många till antalet, att mera än hälften däråt icke möjligen skulle kunna äga utkomst och bärgning, om ej exporten af deras tillverkningar vore att påräkna.
Ämbetet slutar därför med att i underdånig tillförsikt till Kungl. Majt s höga nåd och beskydd anhålla, att Linning må förbjudas att till ämbetets skada och förfördelande befatta sig med sådana arbeten som egentligen utgöra ämbetets näringsfång och att t;'.l förfärdigande däraf, under hvilken förevändning som helst, begagna sig af ämbetets gesäller och utlärlingar.
l) Riksarkivet. Statsrådsprotokollet, Handels- och tinansärenden 181ö.
Källa: Internet Archive ·
