Sida 152
Tal vid halfsekelsfesten den 13 mars 1859
152
TAL OCH BtKSBAGSANFÖttANDEN.
ckm, eller att Norge i stället för att, som vi inbillat oss, vara ett eröfradt land, i ett slags provinsförhållande till Sverige, tvärtom var ett rike som, ehuru under samma krona som vi, likväl hade sin egen konstitution, och denna till och med vida bättre och friare än vår.
Så uppkom det första missnöjet med Norge, och nödropet blef nästan allmänt när Norge fick sin egen flagga. Det var ju högst obilligt, att ett land som hade en handelsflotta dubbelt så stor som vår, skulle få sin egen flagga. Så ansågo vi det vara, vi som för vårt eget riksvapen gjutit strömmar af blod på slagfältet. Men saken var den att vi, med blicken på det förflutna, började väga våra vinster och förluster mot hvarandra, och när vi funnit, alt vi för vår egen del vunnit nästan intet, men förlorat så mycket, sökte vi någon att anklaga derför, och i vår yrvakenhet vände vi oss mot Norge, liksom var det Norge som uraktlåtit att återge oss Finland, Norge som bortslumpat Pommern och Rügen. Men viljen I anklaga någon, mine herrar, så anklagen skuggan i Bernadotteska grafkoret, men icke ett land som har den stora förtjensten att försvara hvad det eger. Äfven vi ha egt en verkligt fri statsförfattning, nämligen den af 1720. Men den läto vi rycka ifrån oss utan att en klinga blottades till dess försvar, utan att en arm höjdes för den.
Dock betydde det der missnöjet mindre så länge det endast förspordes i tidningarna samt man och man emellan, och det var nära att alldeles dö bort, då dessa olycksaliga riddarhusmotioner sågo dagen endast för att bringa mörker och förvirring i allas sinnen. Obegripligt att man kunnat misstaga sig om deras rätta karakter 1 De hafva utgått från detta riddarhus som i Norge icke får finnas; de understödjas ifrigast af denna prelatur som i Norge icke får någon makt; de bära dessutom dragen af den gamla kabinettspolitiken: man vill så gerna minska Norges demokratiska styrka, men likväl derstädes bibehålla sin popularitet, och derför skall man skjuta framför sig ett helt folk, obekymrad om den oenighet man derigenom åstadkommer, väl vetande att det är i folkens oenighet konungarnas styrka ligger.
Detta har man ej insett eller velat inse. Jag fritager dock från del i dessa intriger mina gamla politiska vänner, till hvilka jag förr så gerna lyssnat. De representera den så kallade »rena svenskheten», de bära den blågula fanan,
Källa: Project Runeberg ·