Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 102
Originalsida 103
102–103

Sida 102

4. Kristendomens införande på Gotland

102 Gutasagans berättelse om Gutabiskoparnes rättigheter och skyldigheter.

«Förr än Gotland för beständigt mottog någon biskop, då kommo biskopar till Gotland, pelegrimar till det helga landet Jerusalem och som foro dädan hem. Den tiden var vägen att fara till Jerusalem östan genom Ryssland och Grekland. De invigde först kyrkor och kyrkogårdar på deras begäran, som läto göra (bygga) kyrkorna.

«Sedan när Gutarne (allmänneligen) omvändes till kristendomen, då skickade de sändebud till högste biskopen i Linköping, ty han var dem närmast, så att med stadgad rätt kom han till (biskopsvälde öfver) Gotland, med det vilkor, att biskopen skulle komma af Linköping hvart tredje år till Gotland med tolf sina män, som honom skulle följa kring allt landet med bondahästar (d. v. s. bönderna skulle lemna hästar), så många och ej flera. Så eger biskopen kring Gotland resa och taga sin gengärd (underhåll) tre bord (måltider vid hvarje station) vid hvarje kyrkas vigsel jemte tre marker; vid altares invigning ett bord med tolf öre (1 1/2 mark), om altare ensamt skall vigas; men om båda äro ovigda, altare och kyrka tillsammans, då skola båda vigas för tre bord och tre mark penningar. Af hvarje annan prest (der som invigning ej skedde) eger biskopen vid sin ankomst taga gengärd tre bord och ej mera. Af hvarje annan prest, som ej på det året gjorde gengärd, tage biskopen lön af hvarje så stor som kyrkorna äro upptaxerade till. De, som ej utgjorde gengärd den gången, de skola utgöra gengärd, när biskopen kommer åter tredje året, men de andre ega rätt att lösa, som förra gången utgjorde gengärd.

«Kunna tvister uppkomma, som biskopen eger afdöma, de skola afgöras i samma treding (der de uppstå), förthy de män känna bäst sanningen som bo der näst. Varder ej der den tvist afgjord, då skall han hänskjutas till alla mäns samtal (stora landstinget) och ej från ena tredingen till den andra. Kunna frågor eller tvistemål uppkomma, som tillhöra biskopen att afgöra, då eger man här afbida biskopens ankomst och ej fara öfver, derest ej tvång nödgar dertill och synden är så stor, att ej prosten eger lösa derur. Då skall man öfverresa mellan Valborgsmessa och Helgonmessa (1 Maj och 1 November) och ej derefter om vintren intill Valborgsmessa. Biskops sakören äro på Gotland ej högre än till tre mark».

Denna noggranna bestämmelse om biskopens och Gotländingarnes ömsesidiga skyldigheter och rättigheter till hvarandra, liksom i sista eller sjette kapitlet, Svea konungs och Gutarnes, visa, att den urkund, som vi benämna Gutasagan, är något vida mer än saga, nämligen

Källa: Project Runeberg ·