Gotlands land och folk

Gotlands kyrkobyggnader. »07

nuvarande kyrkorna, utan de äldre, ty att Gotland haft kyrkor före 1100-talet kan man anse för säkert, fastän Registret från katolska tiden ej upptager något årtal från 1000-talet. Man får äfven erinra sig, att en lång tid kristendom och hedendom på en gång funnos i landet jemte hvarandra, att den ena läran hade öfvertaget i den ena, den andra läran i en annan del af landet och att först med elfte seklets eller 1000-talets utgång hedendomen för det mesta var försvunnen samt kyrkor byggda i hvarje del af ön. Af Gutasagans berättelse om de första kyrkornas byggande kan man förmoda, att kristendomen först rotfästat sig i vestra delen af mellersta Gotland, hvilket äfven tyckes öfverensstämma med Strelows uppgift om att de äldsta kristna lärarne Unni och Odinkar bott i Klinte och Eskelhem. Äldsta klostret har varit Roma från 1164. På 1200-talet hafva Dominikaner- och Fransiskaner-klostren samt Solberga nunnekloster uppstått.

De nuvarande kyrkorna, särdeles landskyrkorna, hafva, efter hvad deras byggnadssätt utvisar, merendels blifvit uppförda till olika delar på olika tider, så att ena partiet tillhör en äldre, det andra en yngre tid; stundom är det den s. k. romaniska stilen med rundbågen till hufvudmärke, hvilken var rådande i 11:e och början af 12:e århundradet; stundom öfvergångsstilen med rund- och spetsbåge omvexlande, som var herrskande i sednare hälften af 12:e seklet och början af 13:e; stundom den rena spetsbågsstilen med ogivhvalf, som talar om sednare hälften af 13:e och 14:e seklerna. Alla förråda de en utmärkt flit och stor konstfärdighet i byggnadsväg, de flesta äro prydda af pelare, kolonner, pilastrar, ståtliga portaler och bildhuggerier, vittnande om att Gotland på dessa tider haft stora byggmästare, utmärkta konstnärer och skickliga stenhuggare. Att denna konstfärdighet ej varit, åtminstone från början, inhemsk, utan inkommit från sydligare och vestligare länder är påtagligt, och har det varit den vidsträckta handel, Gotland under dessa århundraden förde, och det sammanlopp af handlande, sjöfarande, lärde, konstnärer och pilgrimer från vidt skilda länder, som egde rum på Gotland, denna ö haft att tacka för dessa herrliga minnen af medeltidens byggnadskonst. Redan under hednatiden dref Gotland en ej obetydlig sjöhandel, och sedan, med kristendomens allmänna utbredande i norra Europa, vikingafärderna afstannade, blef den tryggare och lifligare och föranledde en mängd fremmande handlande, särdeles från Tyskland, att nedsätta sig i Visby, som i och med kristendomen