Sida 112
5. Gotlands storhetstid
112 Gotländingarnes och Tyskarnes handel med Finnarne och Liverne.
förfaras och rätt emellan dem skipas, bestämdes och fastställdes med mycken noggrannhet.»
«Den handel, som tyske och gotländske köpmännen drefvo på Novgorod, var förenad med byteshandel med Karelerna. I utbyte mot skinn och pelsverk, af de tyske köpmännen högt skattade varor och de förnämsta eller enda de halfvilda finska folkstammarne ännu denna tid hade att erbjuda, tillfördes Finnarne allehanda redskap, skepps- och lifsförnödenheter, hästar, jern och vapen, såsom de begärligaste och mest behöfliga för dem, hvarigenom de, bättre beväpnade och rustade, kunde med mera framgång upptaga striden med Svenskarne, mota deras framträngande och mot dem öfva fiendtligheter. Häröfver klagade biskoparne och de andlige i Finland. Genom skrifvelse från Perugia af 1229 uppdrager påfven Honorius 3 åt biskopen i Linköping, såsom Gotländska kyrkans öfverherde, jemte prosten i Visby och Cistercienserabboten derstädes (i Roma kloster), såsom de, hvilka suto vid sjelfva hufvudsätet för den gotländska handeln, att handhafva det beskydd, hvaruti han tager Finlands kristna folk och presterskap, gifver dem rättighet att med kyrkans straff belägga alla dem, som på något sätt förgripa sig mot samma land och personer. Nämnde påfves efterträdare, Gregorius 9, förnyade sin företrädares förbud mot all handel med de hedniska Finnarne, och denna handel tillräknar han isynnerhet vinningslystnaden hos de gotländske köpmännen, som, ehuru sjelfve bärande det kristna namnet, ej sky att tillföra vapen och alla slags krigsförnödenheter åt kristna kyrkans fiender. Han anbefaller derföre gotländska kyrkans styresmän att tillhålla dervarande köpmän, med hotelse af kyrkans bann och utan rättighet till besvärs anförande deremot, att afstå från denna handel och likaså från all handel med de tillgränsande Ryssarne, så länge de fortforo att med fiendskap och förhärjelse hemsöka de till kristendomen omvände Finnarne och på allt sätt arbeta på den nyplanterade kyrkans undergång i deras land.»
Men gotländska köpmännens handel åt östra hållet var ej inskränkt till Novgorod och Finland. Från och med slutet af 1100-talet strömmade öfver Gotland till Liffland riddare, andlige och pilgrimer, för att med svärd och predikan omvända de hedniske Liverne. Handlande och konstnärer drogo i de förres följe till samma land, der Riga blef rörelsens medelpunkt och säte för Lifflands erkebiskop. Riga och Visby trädde i handelsförbindelse med hvarandra. Till erkänsla för det bistånd de i Liffland kämpande korsherrarne hade af
Källa: Project Runeberg ·