Gotlands land och folk

134 Gesällvandringar.

konsten hunnit högre utveckling än i den «resande» gesällens hemland, och fann han sig ej belåten dit han kom, eller fick han der icke arbete, så fick han dock för en kortare tid herberge och understöd (ty i de flesta större städer voro herbergen för vandrande gesäller och kassor till deras hjelp inrättade samt oldtgesäller anställda, hos hvilka de anländande gesällerna borde anmäla sig och som skaffade dem arbete, om det stod att få) och derpå vandrade han vidare. Ofta sträckte sig dessa vandringar ganska långt, och till hvilken betydligare stad den vandrande gesällen kom, fann han ordensbröder och vänner, ty skrået, ehuru i öfrigt ingalunda frisinnadt, gjorde ingen åtskillnad på nation och land, utan inneslöt i samma brodersband alla, som redligt lärt och redligt utöfvade samma handtverk eller konst, och en resande gesäll, som vandrat vidt kring verlden, besökt många städer och samlat erfarenhet om huru handtverket eller konsten bedrefs, mottogs vanligen med mycken aktning och heder. Mången gesäll fick sådan håg för detta vandrings- och äfventyrarlif, att han ej gerna kunde länge stanna på ett ställe, mången gjorde ock lycka i fremmande land och stannade der för alltid , andre återvände hem, rike på erfarenhet och reseintryck.