Sida 139
8. Uppkomsten af Skrå- och andra Borgareföreningar. — Valdemar Atterdag på Gotland
Sägner om Valdemars spejarefärd. 139
ungersvenner. Hon väckte derföre allmän förbittring mot sig genom sin stolthet och sin utländska klädedrägt, så att man författade nidvisor om henne, och detta retade fadren, som beslöt att hämnas derigenom att han ingaf kung Valdemar tanken på att bemäktiga sig Gutarnes stora rikedomar. Strelow säger, att nidvisorna om «kulpustarens» (guldsmedens) vackra och stolta dotter äro införda i «Kämpeboken», förmodligen någon äldre samling af gamla kämpavisor, och han anför en vers om Nils guldsmeds färd till Valdemar och den berättelse om Gutarnes ovanliga rikedom, Nils framställer för konungen. Den lyder sålunda:
«Niels Guldsmid drager till Kongen oc liufver (ljuger), Den lede Forräder oc slemme Tiufvuer: De Guther hafver saa mögit Guld, De kunde det icke eigo (tåla ? bära ?), Svinen jætter af Siöfuer (silfver) Trug, Hustruer spinder med guldthieno» (guldten = rullen på spinnrocken).
Genom dessa berättelser vändes Valdemars håg till den rika ön, men han ville först med egna ögon öfvertyga sig om, huruvida han förmådde eröfra den, samt göra sig underkunnig om ställningen derstädes, helst Gutarne voro kända att vara ett tappert och stridbart folk. Derför begaf han sig i djupaste hemlighet sjelf öfver till Gotland för att spionera och for, förklädd till handlande, omkring på ön. Under denna föregifna handelresa kom han till Unghanse gård, «sönderst» eller sydligast på landet, 10 mil (danska) från Visby , och hade der «qvarter» (logis) samt en kärlekshandel med sin värds dotter. Husbonden öfverraskade en gång de älskande och gaf den förklädde köpmannen en örfil, «som hand paa den tiden tog till takke», säger Strelow, d. v. s. som han för tillfället höll till godo.
Valdemars afsigt att med krigsmakt hemsöka Gotland hade dock ej kunnat hållas så hemlig, att ej ryktet derom nått denna ö, men
Källa: Project Runeberg ·