Gotlands land och folk

138 Valdemar Atterdags gotlandståg 1361 och sägnerna derom.

ungdomens plägsed att under julhelgen «bära i», d. v. s. sammanskjuta malt och låta någon viss dertill betrodd person brygga öl deraf och så hålla gille eller «lekstufva» med spel och dans, har äfven fortfarit ända till medlet af 1800-talet samt är kanske ännu på ett eller annat ställe i bruk. Så troget hänga de gamla vanorna qvar bland allmogen. Ursprunget till dessa gillen eller samfund är att söka från slutet af medeltiden, då tycket för slutna föreningar från herremannaklassen öfvergått till allmogen De urgamla hedniska offergillena åter voro icke slutna föreningar och sammankomster utan allmänna och stodo öppna för alla.

Efter denna öfversigt af förhållandena och den inre ställningen under medeltidens slut återgå vi till landets politiska historia och den märkliga tilldragelsen, då danske konungen Valdemar Atterdag intog Gotland för att lägga ön under Danmark. Denna för Gotland så vigtiga tilldragelse — landets första eröfrande och plundrande — har gjort så mäktigt intryck på dess invånare, att ända till vår tid, ännu efter ett halft årtusende, sägnerna derom bibehållit sig i det trogna folkminnet, under det hågkomsten af sednare plundringar och olyckor för längesedan förbleknat och bortdött. Nu äro dock dessa sägner till stor del försvunna, och de försvinna efter hand allt mer och mer, men i den «Guthilendiske Chronike»-författarens tid, Strelows, som låg 250 år närmare tilldragelsen än vår, då voro dessa sägner ännu friska och lifliga. Han lefde midt ibland det folk, hvars historia han sökte skrifva så godt han förmådde, och han öste ur denna lefvande källa, folksägnerna. Om dessa sägner också icke äro fullt tillförlitliga, icke strängt hålla sig vid den historiska sanningen — såsom folksägner sällan göra — så hafva de dock någon historisk grund till underlag och hafva alltid sitt värde såsom visande huru folket uppfattat händelsen och förklarat sammanhanget; derföre vilje vi, jemte de fullt historiska tilldragelserna, äfven anföra folkets sägner derom.

Valdemars beslut att bringa Gotland under sitt välde och lägga sig till dess rikedomar förmäler Strelow (efter folksägnerna) hafva varit en följd af de berättelser om huru ofantliga dessa rikedomar voro, som en guldsmed vid namn Niels framfört till konungen. Denne Niels guldsmed har haft en dotter, som varit ovanligt fager och så högfärdig, att hon föraktat så väl att draga sådan klädebonad som gotländska qvinnorna brukat, som ock att lyssna till de många giftermålsanbud, som gjordes henne af gotländske