Gotlands land och folk

dock sammankomsterna att hållas; men utom dessa urgamla sammankomster egde äfven andra betydliga sammanträden rum mot medeltidens slut och fingo en med de fordna offerhögtiderna likartad betydelse af gudaktighet och festlighet. Det var de så kallade «Gillena», af hvilka många uppkommo både i städerna och på landsbygden; dessa höllo sina ölstämmor eller dryckeslag, hade sina åldermän, sin styrelse och sina skrifna författningar samt utgjorde slutna sällskap af både män och qvinnor, som ansågo och benämnde hvarandra för bröder och systrar. Gillena, som äfven kallades skrå och samfund, voro merendels uppkallade efter någon helig man eller qvinna och hade en viss religiös anstrykning, ehuru de ofta verkade för ganska verldsliga ändamål och ej sällan för politiska. Flera af dessa medeltidens gillen voro ganska mäktiga. Uti Visby funnos många sådana gillen, af hvilka Wallin i 1:a delen af sina Gotländska samlingar, sid. 116 och följ., omtalar fem, hvilkas sigiller han der beskrifver, nämligen S:t Knuts, S:t Lars', S:t Nikolai, Tyskarnes samt S:t Jakobs, men anser att flera der funnits såsom S:t Peders, Helig Ands, Vår Frus, S:t Mikaels, S:t Olofs, S:t Klemens' och S:t Karins. Äfven på Gotlands landsbygd hafva mänga sådana gillen eller «samfund» funnits; ett var «Sanctæ Catharinæ Gilde» i Roma, hvars «Gilde-skrå» eller reglemente, uppsatt 1443 af priorn eller abboten i Roma kloster Johan Schonese, Wallin anför i 1:a delen, sid. 118 och 119 noten m.

Sedan efter reformationen helgonens dyrkan tog slut, upphörde gillena, men folkets vana vid dessa sammankomster och behag för dem fortforo. «Samfunden» blefvo nu i stället ett slags marknader. I anseende till det oskick, de oftast medförde, blefvo de på 1600-talet afskaffade , men ännu inpå 1800-talet har i en och annan socken folket bibehållit den gamla plägseden att på bestämd dag årligen samlas i somliga gårdar och hålla gillen, som kallas samfund, och