Gotlands land och folk

Valdemar intager Visby och plundrar templen. 145

närmast, har väl fått dela de andras öde), således ådagaläggande sitt beslut att försvara sig; men försvaret blef föga långvarigt. Den 26 tyckes fienden hunnit fram till Visby och ett utfall skett påföljande dag genom södra och östra portarne, då ett blodigt slag stått utanför förstnämnde port, hvarvid 1800 gotländingar fallit; några få dagar derefter har Visby uppgifvits. Den af folk uppfyllda staden har förmodligen, af brist på lifsmedel, icke kunnat uthärda en längre belägring, utan hellre gifvit sig. Strelow berättar att Valdemar ej velat indraga genom portarne, fruktande förräderi eller att det skulle sägas, att han ej med krigsmakt vunnit staden, utan låtit straxt vid söderport nedslå ett stycke mur, hvarigenom han i full slagordning indragit, och när samma mur blifvit igen uppmurad, har man låtit, till en ihågkommelse, sätta huru många man varit i hvart led, och har det varit 11 man i hvart. Strelows berättelse härom tyckes vinna bekräftelse af den omständigheten, att stadsmuren öster om och intill söderport, här 16 1/3 alnar hög, har öfverst 14 krenåer och just der dessa finnas synas, uppifrån och ned, skiljelinier i muren, liksom om en inmurning der skett. Den 4 Augusti var staden uppgifven och i Valdemars våld.

Om staden gifvit sig på nåd och onåd eller kapitulerat och betingat sig vissa vilkor, känner man ej. Hafva danskarne, till tecken af att staden vunnits med vapenmakt, låtit nedrifva en del af muren och derigenom inryckt i staden, kunde sådant snarast antagas utmärka att stadens öde berodde af segrarens behag och att den gifvit sig utan vilkor. Plundring lär åtminstone ej skett i enskildas boningar, men templens skatter och dyrbarheter lära annammats och staden, för att frälsa sig från allmän plundring och brand samt för att skydda sina handelsprivilegier och friheter, fått erlägga en högst betydlig brandstod, hvarom Strelow berättar sålunda: «Her samlede hand it usigelig Bytte oc Roff oc gjorde en Contract med Visby Borgere, om de inden 3 solemerke, kunde fylde 3 af de störste Ölkar fuld af Sölf, skulde de blifve ved deris forrige Friheder, Ölkarne blefve förde paa Torfuet oc alle udbare godvelligen, (Thi de hafde megit Gods af Sölf och Guld nedgrafvet, oc i Muren forvarit) oc samme dag fylte dem. Siden röfuede hand alle Kircher oc Closter deris Sölff, Guld oc dyrebare Steene fra, som hand alle vegne aff Billederne lod udgrafue, besynderlig i Vor Frue Kircke, de to Carbunckel steene, som sade i Muren, som steden i Muren endnu bær vidne om, huilcke om natten skinede saa klare som