Gotlands land och folk

156 Stillestånd. K. Håkan blir gift med Valdemars dotter Margareta.

fri för danska kapare vågade grefvarne af Holstein afsända sin syster, konung Håkans brud, till Sverige. Den 17 December seglade fartyget, på hvilket hon var, ut ur Travefloden. Svåra höststormar och ogynsamma vindar kastade det på Bornholms stränder. Denna ö tillhörde då erkebiskopen i Lund, Nils, en stor vän till Valdemar och som till dess behag lät qvarhålla grefvinnan. Valdemar hindrade hennes afresa under åtskilliga listiga förevändningar så länge tills han i början af 1363 fått hennes brudgumme förmäld med sin 10-åriga dotter, så att Elisabets tillärnade äktenskap blef om intet. Härigenom uppstod öppen brytning mellan de svensk-norske konungarne och Sveriges store, som uppgjort partiet mellan Håkan och Elisabet. Under vintern 1362—63 lära 24 af dessa herrar blifvit af konungarne landsförviste, hvaribland biskoparne Nils i Linköping och Thomas i Vexiö, Carl Ulfsson till Tofta, lagman i Upland, en man af stor lärdom och mycket anseende, Bo Jonsson, Nils Sture och Erik Carlsson (Örnefot). Dessa herrar lära begifvit sig till Gotland och der tillbragt vintern samt om våren 1363 dragit till Holstein för att erbjuda svenska kronan åt grefve Henrik af Holstein. Mellan denne krigiske herre och de svenske fullmäktige, som föregående sommar så länge uppehållit sig hos honom för att uppgöra öfverenskommelsen om Håkans och Elisabets förmälning, hade blifvit aftaladt, att, om Magnus och Håkan bröte öfverenskommelsen, svenska kronan skulle tillfalla holsteinska grefven — det tydligaste bevis på att verkliga makten låg i aristokratiens händer. Grefve Henrik mottog ej anbudet och de svenske herrarne begåfvo sig i samma ärende till Mecklenburg, hvars hertig, Albrekt, var svåger med konung Magnus och gift med dennes syster Euphemia. Albrekt hade tvänne söner, den äldre, Henrik, var måg till Valdemar i Danmark och gift med hans äldre dotter Ingeborg; den yngre sonen, Albrekt, erhöll och mottog anbudet af Sveriges krona. Den 10 November anträdde denne nye tronkandidat från Rostock sitt tåg till det land, hvars konung han ville blifva, och anlände först till Gotland. Denna ö, hvarest hatet mot Valdemar var ganska starkt och der man äfven hatade Magnus, den man ansåg hafva varit i hemligt förstånd med Valdemar och hafva uppmuntrat honom att företaga plundringståget dit, var det första landskap, som hyllade Albrekt såsom svensk konung. Från Gotland begaf han sig till Kalmar, som då innehades af grefve Henrik, samt derifrån till Stockholm, dit han anlände den 29 November. Stockholms liksom