Gotlands land och folk

det mot Svenskarnes och hansestädernas fartyg samt just icke gjorde «saa nöje Forskjel paa Ven og paa Fjende». Det tyckes som Gotlands innehafvare långt efter vetalietiden ansett sjöröfveriet såsom ett dem tillkommande privilegium exclusivum, ty ända till 1524 drefs sådant af dem. Af hvad Olof Tott såsom länsherre uträttat på och för Gotland, känner man ej mer, än att han låtit nedbryta flera af de under föregående oroliga tider der uppförda fästen. Förmodligen hafva hans sjö- och härtåg ej lemnat honom mycken tid öfrig. Han och hans broder Filip Axelsson dogo båda samma år på Gotland, nämligen 1464, och blefvo begrafna i samma graf på södra sidan i Vårfrukyrkans kor Han var tvänne gånger gift: 1:o) med Kadrin Jensdotter Falk, 2:o) med Anna Jensdotter till Vallöf, af danska adelsslägten Pressent. I förra giftet hade han dottren Brita, g. m. en svensk herreman, ståthållaren i Östergötland, riddaren och riksrådet Erengisle Nilsson, af den slägt som förde vapnet Natt och Dag på längden af skölden. Hon blef öfverbevisad om att hafva låtit förfärdiga och begagnat falska sigill, skrifvit falska bref och under kriget mellan Karl Knutsson och Kristian 1 underhållit en brefvexling med sin fader samt gifvit honom underrättelser om alla förehafvanden som svenska konungen och hären ärnade verkställa, äfvensom lemnat råd huru danske konungen borde bryta igenom till Upland, der han skulle finna mäktiga anhängare och kraftigt bistånd. För dessa förbrytelser dömdes fru Brita i Stockholm af tolf friborna män, som ransakat i målet, att lefvande brännas, men genom sina mäktiga vänners och slägtingars förböner slapp hon. 1474 var hon enka, men skall blifvit omgift med sitt syskonebarn Jörgen Åkesson Tott. Hon lefde ännu 1494. Uti sednare giftet hade herr Olof Axelsson tvänne döttrar: Cecilia, gift med riddaren Björn Johansson i Valby, och en dotter, hvilken, liksom halfsystern, hette Birgitta.