Sida 253
17. Severin Norbys höfdingetid
hade uppgifvit belägringen, de andra svenska officerarne oåtvarnadt, föll Söffren Norby ut med sitt folk, in uti de svenskas läger, der de mest lågo säkre och en part druckne, ovetandes af något fiendtligt. Gjorde fördenskull dem Svenskom en stor skada, deraf då nogsamt kunde förnimmas hur troligen herr Berndt kung Gustaf mente, hvilken förrädeliga handel dem högt förtröt, hade ock derom velat skrifva konungen till, men blef af herr Berndt listeliga hindradt och förtaget, gifvandes svikeliga före, att han stode med herr Söffren Norby uti handel om stadsens uppgifvande, men vore ännu icke öfverens blefne om conditionerna (vilkoren), hvilket likväl intet annat var än idel falskhet och bedrägeri. Emellertid hade konung Fredrik och de dan ske sina bud till herr Söffren att han ju icke skulle låta Visby slott och stad komma uti de svenskas händer utan uppehålla de svenske till dess de danske finge tillfälle att göra honom undsättning och taga landet under Danmarks krona. De lofvade honom derföre stora förläningar och guldberg. Gaf sig så omsider med samma land under kung Fredriks protektion i Danmark genom sin fodermarsk Otto Andersson Uhlefelt, som han i sådant ärende dit sände.»
Tilldragelserna tyckas här vara något kringkastade. Ulefelts sändning till Danmark att på Norbys vägnar svärja danska konungen trohetsed, har sannolikt egt rum i slutet af Juni och sedan Norby sålunda var att anse som dansk undersåte och Visborg som ett danskt fäste, har han, under sådan prætext, slutat stillestånd med von Mehlen, som lär ingått detta stillestånd på egen hand och utan att samråda med det öfriga befälet. Detta stillestånd tyckes Norby begagnat sig af för att göra ett anfall på svenska lägret, med v. Mehlens hemliga tillstånd.
Utom Berndt von Mehlens förräderi lär ock en annan orsak vållat att belägringen fortsattes lamt, nämligen att en del af
Källa: Project Runeberg ·