Sida 254
17. Severin Norbys höfdingetid
254 Ransakning med Albrekt van Buschen.
knektarne visade sig motspänstige och uppstudsige i följd af att de ej fingo sin sold till fullo, utan den afknappades af en snål och bedräglig mönsterskrifvare eller, som det nu heter, fältkamrerare, Albrekt van Buschen, förmodligen en tysk, som äfven torde varit befälhafvare öfver en «fänika» (bataljon). Hvad som gifver anledning antaga detta är följande ransakningsprotokoll, som förekommer i Olai Petri «Tenkjebok», tillhörig Stockholms rådstugu-arkiv och införd i 4:e delen af Kristian 2:s arkiv (sid. 1447):
«Fol. 46, 47. Feria 4:a post reminiscere. 1525.
«Samma dag såto för rätten efter vår nådigste herres befallning desse efterskrifne, först herr Berndt von Mehlen, Knut Andersson, Nils Eriksson, Erik Tureson, Jöns Olsson, Jöns Vestgöte, Joakim Fleming, Jakob Krumme, Lyder Stallsven, Jöns Knutsson, Anders Hansson, Nils Torstensson, Måns Svensson, Jöns Persson, junker Otto, med fogden, borgmästare och råd. Och då kallade fogden Peder Hård Albrekt van Buschen inför rätten och hade ett tilltal till honom att han hade ej redeligen handlat i vår nåd. herres tjenst. Då stod junker Otto upp och begynte förtälja huru han handlat hade i Finland, att han mycket undanstuckit af de penningar, dit kommo, och att han mönstrade ut de bästa knektarne och lät dem fara och behöll deras drängar, dem gaf han så mycket honom tycktes och det andra slog han under sig. När han for till Finland var han en fattig knekt, men när han for dädan hade han kistorna fulla. Sade ock för:de junker Otto till honom, att om han så handlat som Albrekt handlade vore han värd hänga i det högsta träd man finna kunde. Sedan förtäljde han huru han handlade på Gotland, så att han gjorde der en stor tvist ibland knektarna och förr än han kom till Gotland med sina knektar, då voro de andra knektarne välvilliga, men sedan kom herr Berndt dem ingenstäds. Det beklagade ock herr Berndt, men han sade sig ej veta hvem det åstadkom. Sade ock junker Otto att han fick en gång 500 gyllen rundt mynt, der mente han att han skulle hafva 200 gyllen utgifvit af, ty att han förkortade med knektarna deras sold, somliga till 1/2 gyllen, somliga till 1 gyllen, somliga till 2 runstycken, somliga till 3 eller 4, och dermed blefvo knektarne ovillige. Hade ock för:de Albrekt väl 1200 gyllen rundt mynt i Kalmar och 400 rundt mynt tog Peder Hård af honom här i staden, det var tecken nog att han ej redligen handlade emedan han hade så många penningar församlat i så kort tid. Då gafs honom lof att svara för sig, hvilket han ock gjorde, men
Källa: Project Runeberg ·