Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 255
Originalsida 255
Originalsida 254
Originalsida 255
254–255

Sida 255

17. Severin Norbys höfdingetid

det var somt så klart och påtagligt, att han det ej undvika kunde.

Då sporde Peder Hård alle de förenämnde gode män till om de ville

värja eller fälla. Då var der ingen, som ville värja, utan alla fällde

honom, så att han hade handlat som en förrädare. Dermed leddes

han af och sattes i tornet igen. — — — — —

Sabbato ante dominicam oculi leddes Albrekt van Buschen ut på malmen och miste hufvudet efter den ransakan, som om honom gjord var, pie memorie.»

Denna handling visar att knektarne varit motspänstiga och ovilliga, åtminstone en stor del af dem; också tyckas de sista orden af Norbys sist anförda berättelse antyda, att icke knektarne fått sin betalning tillfullo, eftersom konungen lofvat tillfredsställa dem när de återkommo till Sverige. Denna uppstudsighet å deras sida förringar icke von Mehlens förräderi, men kanske detta till någon del härledts af den misshällighet, som uppstått mellan manskapet och högste befälhafvaren.

Genom Svenskarnes invasion och Norbys hyllande af Danmarks konung hade emellertid saken nu blifvit bragt derhän, att den utgjorde en af de många vigtiga tvistepunkter, som Sverige och Danmark hade oafgjorda med hvarandra, och den gamla frågan, om hvilketdera rikets rätt till Gotland vore den bästa, hade åter blifvit väckt och fått nytt lif. Denna fråga jemte många andra af vigt skulle, sedan åtskilliga föregående sammanträden, som varit beramade, dels ej blifvit af, dels aflupit utan resultat, nu afgöras på ett personligt möte mellan båda konungarne och deras råd samt hansestädernas fullmäktige såsom medlare. Denna sammankomst skulle hållas i Malmö den 1 September 1524, der konung Gustaf, emot 8 danska rådsherrar till gisslan, skulle med sina rådsherrar möta konung Fredrik och dennes råd samt hansestädernas fullmäktige. Konung Gustaf, som icke ville släppa efter Sveriges rätt till Gotland och ej heller hafva förgäfves företagit den dryga och kostsamma expeditionen till eröfrande af ön, samlade nu med flit alla de gamla dokumenter och handlingar, hvarmed denna rätt kunde och borde styrkas, häruti biträdd af den kloke och patriotiske biskopen i Linköping Hans Brask, till hvars stift Gotland hörde och som mycket uppmuntrat konungen att företaga Gotlandståget; också var det i Linköpings domkyrkas arkiv de vigtigaste handlingarne funnos förvarade. Försedd med dem for konungen till mötet sedan han uppmanat sina rådsherrar och

Källa: Project Runeberg ·