Sida 258
17. Severin Norbys höfdingetid
258 Jemförelse mellan svenska invasionerna 1448—49 och 1524.
förmycket till saken i det de hade angripit Gotland tvärt emot det aftal, som var gjordt i Malmö, att i Lübeck skulle af vendiske städerna ransakas och slutas hvem landet skulle tillhöra Gåfvo alltså de svenske belägringen upp och drogo vid Britemessetid (den 7 Oktober) hem till Sverige igen, hvarmed intet annat var uträttadt, än gjort kung Gustaf en stor bekostnad, men herr Berndt von Mehlen djerfdes icke begifva sig till kung Gustaf med relation huru på Gotland bestäldt var, utan drog derifrån genast åt Kalmar, som han då af konung Gustaf innehade uti förläning, begynte att befästa och förstärka sig, då man ock väl kunde märka hvad han hade i sinnet.»
Svenskarnes utrymmande af Gotland skedde således först fem veckor efter sammankomsten i Malmö. Danskarne visade missnöje och klagade häröfver, hvarpå Gustaf gaf till svar, att hans sändebud voro tidigt nog på vägen, men kunde, för motväders skull, icke till pricka framkomma på bestämd tid (Ekdahl, Kristian 2:s arkiv, 4 afd. sid. 1674). Så slutade svenska invasionen på Gotland 1524. Den företer åtskilliga motstycken till den, som egde rum 75 år förut, eller Karl Knutssons försök att återtaga ön. Det sistnämnda angreppet skedde med mycket mindre styrka, men hade dock större framgång, ty staden intogs och slottet kunde med yttersta nöd bibehålla sig. Denna olikhet mellan de båda angreppens resultater torde få tillskrifvas tvänne omständigheter, dels den, att Norby var en långt farligare motståndare än Erik af Pommern, dels den, att Gotländingarnes tillgifvenhet för Sverige var starkare 1448—49 än 1524. Deremot visa båda invasionerna åtskilliga likheter: förrädiska befälhafvare på svenska sidan, oaktadt deras slägtskap med konungen, falska vapenstillestånd, listiga underhandlingar och användandet af den gamla danska metoden att alltjemt uppskjuta afgörandet om hvilketdera riket Gotland rätteligen skulle tillhöra samt slutligen de förrädiska svenske befälhafvarnes öppna brytande af deras trohetsed och flykt ur riket efter hemkomsten från Gotland, ty äfven Berndt von Mehlen gjorde följande året öppet uppror och flydde ur Sverige, sedan han satt sin bror Henrik till befälhafvare på Kalmar slott, som Gustaf 1 visserligen eröfrade, men hvars eröfring kostade mycket blod. Liksom förhållandet var med Karl Knutsson och Magnus Gren har Gustaf 1 ej straxt fått underrättelse om von Mehlens trolöshet eller, om han kännt den, ej velat, i följd af slägtskapen med hans fru, öppet
Källa: Project Runeberg ·