Tillbaka Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 19
Originalsida 19
Originalsida 18
Originalsida 19
18–19

På sidan 19 nämns Valdemar den store

Sida 19

1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar

fiskarebåtarne, som begagnas på Gotland, högst vådlig; också går nästan intet år förbi utan att flera af våra raska fiskare finna sin död i vågorna. Hafvet bidrager högst betydligt till Gotlands invånares underhåll, men röfvar ock dyra offer från oss.

De fiskslag, som mest fiskas vid stränderna af Gotland, äro: den välbekanta och förträffliga Gotlandsströmmingen (den som fångas på östra sidan anses bäst), Flundror (de största och fetaste erhållas på östra sidan) och Torsk (den bästa fås på vestra sidan, särdeles den s. k. «Pall»-torsken, som är stor och svartaktig samt uppdrages ur djupet utanför «Pallarna»).

Öfriga fisksorter äro: Ål, Sik, Sutare («Lindare»), Lax och Lake (på gotländska «Yllar»), och af fjällfisk: Aborre, Mört, Löja, Gädda, Ruda och Id. Stör lär ock någon gång erhållas. Gotlands fiskarter uppgå till 45, hvaraf 20 färskvattensarter, 22 hafsarter och 3 (blanklax, grålax och vanlig flundra) lefvande i både hafs- och färskvatten.

Skäl, som på gotländska kallas Käut eller Kut, uppehåller sig till stor myckenhet vid Gotlands stränder samt skjutes eller fångas till ej ringa mängd derstädes. De rikaste skälfiskerierna äro vid Fåröns stränder och på Näsudden i trakten af Bursvik. Fisklägen på Gotland äro 107; de betydligaste äro på Östergarnsholm och Herta i Burs socken. Det på Stora Karlsö var för 70 à 100 år sedan högst ansenligt.

Vi öfvergå nu till Mineral- eller Stenriket och anmärka till en början att Gotland hör till 8:e Bergmästaredömet.

Metaller ha hittills ej påträffats i Gotlands jord och inga grufvor finnas här. Ett Jernbruk med hammare och tvänne masugnar fanns fordom på Gotland i Lummelund, der nu Öfversteqvarns pappersbruk är. Det inrättades 1650 och fortsattes till 1715, men malmen till detta bruk och dess båda masugnar, af hvilka den ena var vid Kappelshamn, hemtades från Utö grufva i Upland. En surbrunn eller helsobrunn finnes dock på Gotland, ehuru ej begagnad på de sednaste 30 åren, nämligen i Hamra socken på södra ändan af ön. Denna surbrunn, Hamra brunn, upptäcktes 1752 och sattes i stånd 1760. Här äro inom en liten omkrets 4 mineralkällor och detta antyder på att mineralådror finnas i jorden. Källorna benämndes förut af allmogen, för vattnets bittra smak, «Päuk Saudi» (Djefvulsbrunnen).

Bland stenrikets produkter är Kalksten ymnigast och har från urgammal tid varit en inkomstkälla för Gotland. Redan 1168, när Valdemar I i Danmark åter uppbyggde Dannevirke, hemtades till

På sidan nämns Valdemar den store

Källa: Project Runeberg · ·