Tillbaka Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

På sidan 20 nämns Kristian IV

Sida 20

1. Gotlands läge och naturliga beskaffenhet samt hufvudnäringar

denna byggnad kalk från Gotland för betalning, och i Visby stadslag stadgas, att kalksten (utan tvifvel obränd eller osläckt) skulle af utländingar mottagas efter «Nörnisk Pyndare» (d. v. s. Nürnbergervigt). I norra delen af ön brännes och utskeppas största mängden kalk, särdeles från landthamnarne Slite och Kappelshamn; men denna kalkbränning ödelägger skogen, ty till hvarje bränning, som räcker 2 dagar, åtgå 20 kaster ved. Gotlandskalken är af ålder ansedd som den hvitaste och bästa. 1652 funnos blott 3 privilegierade kalkugnar, men 1828 funnos 39 sådana. 1652 utfördes kalken merändels obränd till Danmark. 1827 utfördes 4,587 läster osläckt kalk till ett afsättningspris af 77,510 rdr och släckt kalk till ett afsättningspris af 62,870 rdr, enl. Tulljournalerna. På sednare tiden har kalkexporten varit: år 1861 osläckt 243,052 kub.-fot, släckt 1,481,250 kub.-fot, år 1864 » 259,358 » » 1,119,791 kub.-fot. Så betydlig är kalkhandeln för Gotland.

Uti de betydliga Sandstenslagren i södra delen af Gotland eger denna nästan skoglösa ort, der kalk ej brännes, en betydlig inkomstkälla. Här brytes och försäljes s. k. Blocksten, som utskeppas från Bursvik, äfvensom Slipsten. Denna export var år 1861: 19,608 stycken slipsten, 1862 20,064 st. slipsten samt 475 kub.-fot blocksten, 1863 23,030 st. slipsten och 2,500 kub.-fot blocksten. Fordom var utförseln af blocksten vida betydligare. När på 1700-talet Stockholms slott byggdes höll kronan en konduktör vid stenbrotten att tillse, det stenen höggs efter de mått, som af direktionen för slottsbyggnaden bestämdes, och när Gotland lydde under Danmark drefs stenbrytandet med sådan ifver, att konung Christian IV år 1600 den 19 Juli förbjöd att utföra hästar från landet, emedan de behöfdes för blockstenens nedforslande till hamnen, och 1618 beklagade sig allmogen för den hitsända Lagkommissionen, att allmogen för mycket besvärades med de stora blockstenars brytande och inskeppande till konungens tjenst.

Gotlandsmarmorn, som fordom var så berömd och så flitigt bröts och bearbetades, hvarom våra åldriga herrliga tempels portaler, kolonner, hvalfbågar och fönsterinfattningar vittna, har åter, efter att en lång tid varit bortglömd, kommit till heders samt under sednare åren tillvunnit sig mycken uppmärksamhet och börjat utgöra föremål

På sidan nämns Kristian IV

Källa: Project Runeberg · ·