Gotlands land och folk

Kristofer Walkendorff länsherre. Gotland får superintendent 1572. 279

krossade skeppen. Några få fartyg lyckades kapa sina kablar, hålla ut till sjös och rädda sig från förderfvet, de öfriga sönderslogos. Mellan 7 och 8,000 menniskor omkommo, bland dem lübske amiralen och borgmästaren Bartolomeus Thinappel. Bland de skepp, som förgingos, voro tre lübska. Vid fredsslutet i Stettin 1570 den 13 September måste Sverige afstå från sina gamla anspråk på Gotland och erkänna Danmarks rätt till samma land. Bilde for ifrån Gotland den 5 September 1571, sedan han blifvit aflöst i sitt embete såsom öns styresman af, den 2 September s. å., hit anlända Kristofer Walkendorff, som innehade Gotland i 5 år, 1571— 76. Walkendorff lär varit en from och rättrådig herre, som mycket främjat landets bästa både under det han var länsherre här som ock sedermera såsom riksråd. Som Gotland nu var afträdt till Danmark och detta rike alltså kunde anse sig få framdeles vara i orubbad besittning af samma land, så ansågs nödigt att ordna dess stiftsstyrelse. Konung Fredrik 2, som 1559 efterträdt sin samma år aflidne fader Kristian 3, skref 1571 eller 72 till sin länshöfding på Gotland att han skulle utse och till Köpenhamn öfversända en af prostarne på landet, hvilken honom dertill tjenligast syntes, att blifva vigd och förordnad till superintendent öfver Gotland; men Walkendorff, som var en samvetsgrann och from man, ville icke på eget ansvar taga ett så vigtigt steg, utan sammankallade öns presterskap för att välja hvem de ansågo dertill tjenligast och skickligast, och då valdes herr Mauritz Kristensson Glad (Lætus), som 1572 öfversändes till Köpenhamn och blef invigd och förordnad till förste superintendent öfver Gotland, som nu, 1572, blef allraförst ett eget stift. Under den långa tid presterskapet varit utan någon annan förman än tredingsprostarne, hade presterne blifvit ganska sjelfrådige och mycket oskick inrotat sig bland dem, så att både den förste superintendenten mag. Mauritz