Gotlands land och folk

298 Ryssarnes landstigning och plundring 1717.

fem fångna Gotländingarne till sina hemvist den 24 November 1717; då hade en ny plundring samma år öfvergått deras bygd. Den 9 Juli 1717 lade sig 18 ryska skepp i Östergarns sund. Samma dag skedde landstigning och i åtta dagars tid ströfvade Ryssarne, till ett antal af 1,000 man, omkring i trakten, från hvilken invånarne hade flyktat. Alla gårdar plundrades i socknarna Östergarn, Gammelgarn, Kräklingbo och Anga jemte några gårdar i Norrlanda, äfvensom kyrkorna i alla dessa fem socknar. Från de fyra förstnämnda bortfördes kyrkklockorna. Alla kreatur, som Ryssarne öfverkommo, slagtades eller bortfördes, fönster och dörrar sönderslogos och låsen frånbrötos, allt husgeråd och isynnerhet all jernredskap bortfördes. Många personer togos till fånga, men släpptes för det mesta igen; dock blefvo 25 bortförda, hvaraf 6 från Östergarns pastorat. Anna Högstens i Gammelgarn och två personer i Anga blefvo ihjelskjutna. Ryssarne hade sitt hufvudläger i Östergarn, med förposter framskjutna till Kräklingbo, der de på Tjängvide backe hade en stark förpost.

Amiralen Gustaf Psilander, som 1716 efterträdt Posse såsom landshöfding, samlade 1,400 man af allmogen för att angripa Ryssarne, men allmogen var så uppskrämd, att när landshöfdingens trupp fick se fienden, lemnade den officerare och kanoner i sticket och lopp till skogs; förmodligen trodde de Ryssarnes antal vara många gånger större än det verkligen var, ty det brukar vara vanligt, att fiendens styrka uppgifves större än den verkligen är. Det bästa manskapet var utskrifvet, och bönderne voro nog fega att skicka bud till ryska öfverbefälhafvaren, generalamiral Apraxin, för att bedja om nåd och erbjuda sig att erkänna ryska öfverväldet; — så uppgifves det uti enskilda anteckningar, hvilkas sanningsenlighet man dock, för Gotländingarnes heder, gerna skulle vilja draga i tvifvelsmål. Är uppgiften sann, så visar den huru utarmadt och olyckligt folket måste varit genom för dryga skatter och beständiga utskrifningar, ty Gotländingarne hafva eljest just icke varit kände för benägenhet att ombyta öfverhet och svika konung och fosterland. Den 14 Juli utfärdade Apraxin ett s. k. «universal» af innehåll att Gotlands invånare skulle inom två dagar erlägga 50,000 specieriksdaler, antingen i penningar eller tjära efter 1 rdr för tunnan, samt 10,000 skålp. smör och 1,000 nötkreatur; men, vare sig nu att samma fordran blott var en hotelse, som det nästan tyckes, ty det låg icke inom det möjligas gräns att befallningen kunde hinna på två dagar blifva spridd öfver hela ön och tvångskatten på samma korta tid erlagd, äfven om landet hade