Read Runeberg

Gotlands land och folk

Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 76
Originalsida 77
76–77

Sida 76

1. Gotlands förste innebyggare

talrikaste och blifvit den rådande; de öfriga stammarne, hvilkas antal säkerligen varit ringa, hafva så småningom med densamma sammansmält.

Att Gutarne tillhöra Götarnes stora hufvudstam visar de förras språk, utseende och sedvänjor, det bestyrkes ock af åtskilliga historiska tilldragelser, dem vi längre fram skola antyda. Också har Gotland från urgammal tid ansetts såsom en del af det svenska Götalandet. Uti Othars och Wulfstans berättelse om Skandinavien, från 9:e århundradet, räknas Öland och Gotland till Sverige. Uti Snorre Sturesons stora verk Hejmskringla, författadt i förra hälften af 1200-talet, säges uti 76 kap. af helge kung Olofs saga, att Gotland och Öland följa med Östergötland. Uti Uplandslagens stadgande om konungs väljande och hyllande uppräknas de särskilda folkstammarna i riket, först Svearna norr och söder om Mälaren («Uppsveum och Sudermannum») och sedan de Götiska folken och bland dem Gutarne («Giotum oc Gutum oc allir Smalendningum», i Småland bodde nämligen tvänne stammar, Virdar och Götar). Uti ett gammalt geografiskt verk, utgifvet 1475 af en magister och kanonikus i Lübeck vid namn Lucas Brandis de Schass, säges uttryckligen att Gotlands invånare äro af Götarnes folk och stam. Hans ord äro följande:

«Om Götalandet.----Till detta landet ligger en ö vid namn Gotland, således kallad af Götarnes land, eftersom samma ö af första början varit af Götarne bebodd, och är denna ö fruktbärande jemte god betesmark och till större delen rik på fisk och genom myckenhet af handelsmän ganska fördelaktig, ty hvarjehanda slags hudar och skinnvaror jemte annan öfverflöd från åtskilliga länder föres med skepp till denna ö och sedan derifrån genom stora ocean till Tyskland, Holland, Frankrike, England och Spanien»

Men, ehuru Gutarne tillhöra den stora Götiska stammen, är dock otvifvelaktigt att de utgjort en särskild gren deraf. Detta visar dels deras språk, Gutniskan, d. v. s. forngotländskan, dels den omständigheten att de, ehuru samfärdseln mellan dem och deras stamförvandter Götarne varit ända från äldsta tider särdeles liflig, dock bibehållit sig

Källa: Project Runeberg ·