Sida 80
2. Gotland under hednatiden
80 Sagans uppgifter bekräftas af fornlemningar.
bo qvar så länge ny och nedan varade). Denna deras sluga uttydning kom omsider för drottningen. Då sade hon: min herre konung! du lofvade dem att få bo qvar under ny och nedan, men det varar alltjemt, så må du ej från dem återtaga (ditt löfte). Så bodde de (qvar) der och bo der ännu och ännu hafva de en del af vårt tungomål».
Vi hafva inga andra underrättelser om denna utflyttning och veta ej vid hvad tid den egt rum, men sagans berättelse bekräftas af de urgamla väldiga befästningarne på det höga Thorsburg, dem vi förut omnämnt i förra afdelningen, ehuru de dock tyckas ej hafva kunnat så i hast uppföras af ett antal menniskor, som ej fingo stanna qvar i landet (öfverstelöjtnant Ljungberg beräknar att 3 à 4000 menniskor behöft minst 3 år att uppföra dessa murar), utan hafva erfordrat en längre tid. De kunna dock blifvit antingen påbörjade af dessa och sedermera fortsatta af hela befolkningen för att utgöra ett starkt fäste för hela landet, dit man i nödens tid kunde taga sin tillflykt och finna skydd för en öfvermäktig och grym fiende, eller ock kunna de till stor del varit förut uppförda och af de landsförviste tagits i besittning och fullbordats, ehuru de af hunger och brist sett sig tvungne att åter öfvergifva dem. Äfven på Fårön, dit de biltoge, efter sagans berättelse, togo sin tillflykt när de ej längre förmådde uppehålla sig på Thorsburg, och der de äfven befästade sig, finnas lemningar efter en urgammal forntida befästning, Ringsborgen eller Ringen vid Landsnäsa, ej långt från hafvet, vid Austuränget, på en ödslig mark. Det är en lång ringformig jordvall med en rak sida. Största tvärmåttet är 220 alnar, hela längden 630 alnar, vallens bredd vid basen 12 alnar, lodräta höjden 2, 2 1/2 á 3 alnar. Således vinna sagans ord bekräftelse af än befintliga urgamla minnesmärken.
Den andra utflyttningen är Longobardernes, som skett, äfven för hunger, från Skåne och Danmark och hvaruti Gutarne deltagit. Man anser att det varit samma stora hungersnöd, som rådde i Svithjod och föranledde konung Domalders offrande En gammal författare från 5:e århundradet (Prosper Aqvitanus), hvars uppgifter torde vara mest tillförlitliga, uppgifver tiden för Longobardernas uttåg till 382. Han säger att Longobarderne utvandrade från Germaniens yttersta
Källa: Project Runeberg ·