Gotlands land och folk

84 Gutarnes deltagande i Bråvalla slag.

att det är sanningsenligt äfven i öfrigt. Att Longobarderne uppehållit sig någon tid på Gotland, der kanske en eller annan af dem qvarstannat, tyckes äfven vinna bekräftelse af den omständigheten, att ett och annat ortnamn der förekommer, som synes häntyda på Longobarderne eller Vinilerne (Långume, Långgutes, Vinarve), samt många som förete likhet med longobardiska konunganamn. Antages qvädet såsom säkert och historiskt, så får man värdefulla upplysningar om Gotland under hednatiden. Redan uti 4:de århundradets sednare hälft har denna ö varit rikt befolkad och väl odlad, hvartill kan slutas deraf, att den kunnat mottaga och i tvänne månaders tid försörja en så stor utflyttande folkskara och medsända 1,000 kämpar att, i följe med stamförvandterna, visa söderns folk hvad nordens dugde till. Uti Longobardernes bragder hafva Gutarne haft andel och flera af detta folks beherrskare hafva varit Gutar, särdeles den «fracke Hagelmunder», som i sydeuropeernes vekare språk benämnes Egilmund, från hvilken namnkunnige och ansedde italienska adelsslägter (Gonzaga och Ughoni) nedstammat, som ännu på 1700-talet känt sig stolta öfver sin nordiska härkomst. Att Longobarderne, utgångne från Skåne och Danmark, der Götarne då voro bosatte, vände sig till Gutarne för att söka hjelp och tröst och att desse välvilligt mottog dem, visar, att båda folken erkände sig vara fränder och stamförvandter.

Ännu en annan historisk tilldragelse under hednatiden ådagalägger Gutarnes stamförvandtskap med Danmarks och Syd-Sveriges inbyggare (Götarne). Det enda slag historien känner, hvarest denna mäktiga stam med samnad hand stått i vapen mot den ej mindre mäktiga Norräna-stammen, Svear och Nordmän, är det märkliga Bråvallaslaget 740, en verklig folkslagtning, som borde afgöra hvilketdera folket skulle hafva öfvertaget. I detta slag, der blodet och härkomsten bestämde på hvilkendera sidan man skulle ställa sig, kämpade Gutarne under Harald Hildetands banér, ty när han drog till Bråvallaslaget med sin flotta, förenade sig den gotländska flottan med honcm. Som man vet slutade slaget innan saken bragts till slut och någondera parten vunnit seger.

Detta lilla är nästan det enda man känner angående vigtigare historiska tilldragelser på Gotland under hednaåldern, utom förbundet med Sveakonungen, som vi längre fram skola omtala. Visserligen berättar Strelow i sin krönika om tappre Gutahöfdingar, Hangvar, Habling, Vambling m. fl., samt om Gutarnes strider med tyska