Sida 85
2. Gotland under hednatiden
Styrelsesättet under hednatiden. 85
vikingar, men, ehuru han möjligen kan haft någon grund för dessa berättelser och äldre författare att stödja sig på, hafva vi det ej och måste derföre lemna dessa berättelser derhän. Att dock Gotland under hednatiden haft tappre män och sjöhjeltar lider intet tvifvel. Deras minnesvårdar, de ståtliga skeppssättningarna, som ofta förekomma utmed stränderna och långs de forna farlederna samt ännu tyst och majestätiskt tyckas segla fram midt igenom skogen, tala derom, men namnen på dessa hjeltar äro för länge sedan försvunna ur lefvande slägters minne och hågkomsten af deras bragder likaså. Att det lilla öriket måst utstå mången hård kamp för att skydda sin frihet och sitt oberoende, det visa många härvarande slagfält, der de fallne kämparne sedan århundraden sofva den långa sömnen. Främst bland dessa slagfält märkes Vallstena rum, hvilken sockens gamla namn, «Val-gu-stein», lär betyda de fallne gutarnes stenar; också förekomma der grafhögar och bautastenar i stor mängd. Detsamma antyder ock Gutasagan, hvars andra kapitel börjar sålunda: «Många konungar stridde mot Gotland medan det var hedniskt; dock behöllo Gutarne alltjemt seger och sin rätt» (d. v. s. erkände ingen eröfrares lag). Att sagans ord äro sannfärdiga, har man ingen anledning att betvifla, enär intet vittnesbörd finnes om att någon behärrskare lagt Gotland under sig i hednaåldern, ehuru väl åtskillige härjat der. Det är högst märkvärdigt att ett så litet land, beläget midt i Östersjön, der djerfva vikingar ständigt kringsvärmade och stolta sjökonungar med mäktiga flottor drogo förbi, kunnat undgå att blifva eröfradt och nödgas bära en herrskares ok. Hvad som vållat detta, har varit tapperhet, klokhet och en okuflig kärlek till frihet och oberoende i förening. Här, om någonstädes, har folkfriheten blomstrat; ty, ehuru de öfriga skandinaviska landskapen hade konungar äfven innan de stora rikena Svea och Danavälde samt Norge uppstodo, så har man dock icke underrättelse om att konungar herrskat på Gotland i hednatiden.
En ren demokrati (sjelfstyrelse) var der utbildad. Folket sjelft innehade makten och styrelsen samt utöfvade den, dels medelbart genom de höfdingar det tillsatt, som voro på en gång domare och anförare, dels omedelbart genom öfverläggningar och beslut uti de allmänna angelägenheterna på tingen, liksom i det öfriga Skandinavien. Dessa folksammankomster höllos dels för hvarje tingslag eller för hvarje afdelning i tinget (hälfter, treding), dels flera ting gemensamt eller för hela tredingen, och slutligen på det stora landstinget,
Källa: Project Runeberg ·