Idun: 1890

130 I DU N 1890 I det större som det mindre Se man endast på det inre, Söke viljans lag; Hjärtat är en spegelskifva. Som skall troget återgifva Plikten drag för drag-Talis Qualis• af de närvarande särskildt är de i vida kretsar bekanta musikaftnarne där, som i första rummet framstå för erinringen. Jag vet ieke, om i något hem i vår stad hvarken förr eller senare aftonunderhållningar sådana som dessa haft något motstycke. Musikaliska soaréer, vid hvilka både mycken och god musik bjudits, och där gästerna hufvudsakligen utgjorts af bekanta musikidkare och musikvänner, kunna vi väl ock annorstädes ifrån erinra oss. Här var visserligen äfven det musikaliska elementet starkt representeradt, men det gjorde sig ingalunda gällande med någon slags exklusivitet; och på grund af den gästfrihet utan like, som kännetecknade det Dalmanska hemmet, och lättheten att där förskaffa sig tillträde, bar societeten icke just en påfallande musikalisk prägel. Men de erbjödo, dessa soaréer, ett alldeles egendomligt behag och hade en helt egendomlig tilldragningskraft, som väl ytterst var att hänföra till värdfolket, men som också gaf sig tillkänna i vissa betecknande drag. Sålunda försiggick aftonunderhållningen ej just efter ett uppgjordt program, utan hade snarare karaktären af något improviseradt; det berodde sålunda till stor del på tillfälligv heter, hvad som förekom, och hvilka de medverkande voro. All stelhet var bannlyst. Hvar och en, äfven den som första gången kom tillstädes, kände sig strax hemmastadd, och för hvar och en hade dessa aftnar alltid något af intresse :att taga vara på, för de allra flesta mycket och af vexlande slag. Utom sång och musik — någon gång äfven uppläsning — förekom nämligen åtskilligt både att se och höra; och tillfälle var därjämte beredt till inledande af de angenämaste bekantskaper. När vi tänka på denna samling, är det ej, som om vi bläddrade i ett fotografialbum och plötsligt ljusnade upp, när vi mötte de kända konterfejen af Adolf Lindblad, Munthe (Henrik Mathias), Troili (målaren) m. fl. ? Hade vi gått än längre tillbaka, hade vi träffats af de allvarliga dragen af Erik Gustaf Geijer; och hade man då för tiden haft tillgång till en fonograf, kunde vi här i afton fått höra Jenny Linds och Louise Michaëlis stämmor och Vilhelmina Nerudas violin, sådana de ofta hördes i det Dalmanska hemmet; ja, det var —- som vi veta — ganska vanligt, att utlandets förnämligaste artister under sitt uppträdande i vår stad där läto höra sig, mindre till följd af särskild inbjudning än af eget erbjudande. Att vår teaters artister — såväl den lyriska scenens som talscenens — voro där talrikt representerade, faller nästan af sig själf; det kunde också därför ibland^ se ut, som om scen och salong alldeles blandats om med hvarandra och åtminstone delvis ombytt roler, så att de musikaliska prestationerna hufvudvudsakligen utfördes af amatörer, under det scenens folk för omvexlings skull fingo slå sig ner på åhörarbänkarne; men vanligen gick det så till, att äfven artisterna fattades af den lifvade stämning, som uppbar det hela, och villigt bidrogo, hvar i sin mån, att göra aftonens utbyte ännu mera rikhaltigt. Men — tänker kanske någon — fröken Dalman uppträdde ju hvarken som sångerska eller pianist — och det är alldeles riktigt. Hon lånade nog gärna sitt öra åt sången och musiken, men hennes öga hade därjämte åtskilligt att öfvervaka; hon syntes visst icke på något sätt förströdd, men det var dock helt och hållet på hennes omsorg det kom an, att det utsökta nöjet kunde beredas åt såväl värdfolk som gäster — och det var häri, hon hade sin hemliga, sin förnämligaste glädje. Hon var detta gästfria hems egentliga värdinna. Och hvad detta ville säga i det Dalmanska hemmet, vet hvar och en, som erinrar sig, icke blott huru ofta dessa musikaftnar återkommo, utan äfven för hvilket vidsträckt umgänge dessutom detta hem utgjorde en centralpunkt, huru ofta värdens publicistiska kollegor, riksdagsbekanta och enskilda vänner där sammanträffade. Jag kan icke afhålla mig från att äfven här påminna om några namn: Anders Fryxell, Rydqvist, Talis Qualis — att icke nämna ännu lefvande deltagare i dessa smärre, förtroliga middagsoch aftonbjudningar. Fröken Dalman var emellertid i detta hem något ännu mycket mer än dess värdinna. Hvad betydde hon ej därjämte för dess medlemmar, för hvar och en af dem särskildt! Ständigt stod hon vid broderns sida med råd och dåd — och den, som var något förtrogen med hans skaplynne, måste bekänna, att hon i sig förenade just det, som han framför allt behöfde för att kunna med gladt mod och ostördt egna sig åt sin mångartade, betydelsefulla verksamhet; hon egde därjämte gåfvan att ana hans önskningar — och att ana dem var att förekomma dem! Ständigt omgaf hon hans ädla, i allt utom å hälsans vägnar så rikt begåfvade maka med systerlig vård och egnade oaflåtligt en dotterlig åt den då ännu lefvande åldriga modern. Om vi länge dröjt vid erinringarna från det Dalmanska hemmet, så ha vi endast gjort, hvad gästerna där ständigt brukade göra: sedan de kommit dit, stannade de där länge och gärna. För öfrigt har ju detta besök så mycket mindre utgjort en digression frän ämnet, som fröken Dalman just var detta hems sammanhållande medelpunkt. Och ändå — hvem såg man oftare ute, än här, än där, i stadens olika, aflägsnaste delar? Det Dalmanska umgänget var ju så vidsträckt — gällde kanske den brådskande gången återgäldandet af mottagna besök? Icke så precis -— saken var, att fröken Dalman äfven hade sitt särskilda umgänge, som icke fick försummas. Det gällde nu att i nödens kojor bringa hjälp, och detta icke endast i form af utdelta allmosor; hon medförde äfven rika skatter af deltagande, af råd, af uppmuntran, ja äfven — där så tarfvades — allvarliga påminnelser, och återvände därifrån ännu rikare — med skatter af välsignelser. Och när hon kom hem — hvad papper, hvad skrifvelser belamra borden! Uträkningar för gåfvors utdelning, redovisningar för det mottagna, kallelser till sammankomster! Hvilken dag! Och så dag efter dag —- hvilket lif! Emellertid började det att skymma i det förr så ljusa, så vänliga hemmet. Ålder och krämpor trängde sig in. Det gällde nu att fördubbla verksamhet och omtanke. När brodern med mer och mer minskad synförmåga, men alltjämt med oförminskad, okuflig arbetslust tog sig för att hufvudsakligen ur sitt klara, hållfasta minne teckna våra ståndsriksdagars historia, hvem är det väl som presiderar vid skrifbordet, omgifven af böcker och riksdagsprotokoll och manuskript, om icke fröken Dalman? Hon var nu hans handsekreterare, hans föreläsare, ja hans öga: hon fick nu ofta lof att något sakta den vanligen så raska farten, ty hon var äfven i bokstaflig mening hans ledarinna, hans stöd. Och äfven då hon måste gå som bud och hjälparinna mellan sjuksängarne i hemmet — icke glömdes därför skyddslingarne därutanför: skyddsföreningar, tjänarinnehem, Asylet, Tysta skolan, barnhem — ja jag är icke i stånd att ens uppräkna alla dessa föremål för hennes välgörande, välsignelserika verksamhet. Ja, vi må väl säga ännu en gång — hvilket lif! Ett lif föi- andra, utan tanke på sig själf — skulle man säga, om icke ett sådant lif just innebure rätta siktet på detta själf, om icke ädla sinnen i uppoflrande verksamhet just funne sin sannaste, sin djupaste tillfredsställelse. » ~3KÜ En moders bild. Fyra sånger af Charlotte Lindholm. (Belönade med hedersomnämnande af Svenska akademien den 20 dec. 1889). IV. Den gamle. Stilla afton, du, som kvalet söfver, Sank dig svalkande till dalen ned! Särla dagg snart vissnad ros behöfver, Hon har stått i solen dagen öfver På den ljungbevuxna, brända hed. Ljufva afton, öppna sakta porten Till de ljusa drömmars sagoland! Drag den förlåt bort, som döljer orten, Där de sälla vandra hand i hand! Kom med friden ock, o aftontimma, Till den gamle vid hans tysta härd! Sänd, o bleka måne, ned en strimma, I hvars sken en svunnen fröjd må glimma, Gifva ljus åt minnets dunkla värld! Ty den gamle helst med minnet talar, Det har blifvit honom till en vän, Svalt det är uti dess tempelsalar, Skönt där vandra om och om igen. Och då lefnadsdagen tyckes stupa Mot den sista, skumma afton ner, Ses den gamle stilla sig fördjupa