Idun: 1890

138 I D U N 1890 »Gud vare lof, att vi ha fröken välbeställd hemma,» suckade John, från hvars beklämda, trogna bjärta i detta ögonblick föllo centner af skuldetyngd; »det var som jag fruktade, grefven var långt ifrån nöjd!» »Kära älskade lilla pappa,» stormade Sonja honom till mötes, »aldrig har du väl kunnat vara orolig ? En liten lusttur med Daphne — min förståndiga snälla Daphne — och jag är ju stora damen i dag; det har du väl inte glömt?» Han fick intet ord till svar för hennes varma kyssars störtflod; så tog hon honom under armen och drog honom med sig in i den svala Vestibülen. »Men du har verkligen skrämt mig, Sonja,» sade han till sist, när hon lemnade honom andrum. »Det kan bu så vara, att min lilla fjäril i dag lemnar puppan ; men unga vingar äro svaga, och att alldeles ensam ge dig ut på långtur med den kapriciösa Daphne — ja, vet du ...» »Se så, min lilla pappa, nu är ju allt bra, och du får inte vara butter och ond längre på din Sonja —• allra minst i dag, min dag, sommarens första dag! . . .» »Jag önskar, jag lärt mig den konsten bättre, du lilla sprakfåle,» log grefven besegrad, under det han med en stolt blick mätte den unga flickans smidiga gestalt, som skyndade framför honom uppför den breda ektrappan. »Men förfärligt hungrig har jag hunnit blifva, må du tro, och jag hoppas, att Jakob har frukosten i ordning; om en minut har jag bytt ridklädningen af mig.» — Från den ståtliga matsalen en trappa upp hade man en vidsträckt och hänförande utsikt. Blicken kunde där ohindradt nå ut öfver de resliga lindarnas toppar på den lågt liggande terrassen till långfärd öfver det vida vattnet därutom. Själfva salen var helt hållen i ek, med manshöga panelningar och blanka panoplier, som hotande läto yxornas och hellebardernas eggar glimma fram bakom ciselerade sköldar och bröstpansar. Genom de fem höga fönstren silade den strålande majsolen breda strömmar mellan de tunga persiska gardinernas fransar, som delade det bonade golfvet i breda bälten af skugga och ljus. Midt i salen var frukosten dukad, två ensamma stackars kuverter på ena ändan af det långa, massiva bordet, hvilka sågo helt bortkomna ut som ett blygsamt appendix till den långa silfvergnistrande raden af imposanta borduppsatser. Framför Sonjas kuvert stod en rikblommig mörkröd provenceros, hvars doft simmade som en fin parfym genom hela rummet. Och bakom hennes stol Jakob, allvarsam och högtidlig i sin hvita halsduk och sitt välborstade livré. Grefven läste genast den förvåning, som tändes i den unga flickans ögon, då hon steg in. ' Och han förekom frågan på hennes läppar. »Ja, du förvånas, kära barn, öfver dessa lustiga arrangement. Jag hade också tänkt vi skulle frukostera så trefligt och enkelt på tu man hand i orangerirummet, men Jakob har försäkrat mig, att icke allt vore som sig borde, om du ej på en sådan här betydelsefull dag satte dina ostyriga små fötter till stor taffel under din farfars och farfarsfars bord — och så fick den gamle gossen sin vilja fram, när han gjort sig så mycket besvär med anordningarna.» Sonja log och räckte vänligt den gamle bofmästaren sin hand. Han bugade sig djupt och kysste den. »En ringa tjänare frambär sina vördhadsfulla välgångsönskningar till fröken Sonja på hennes födelsedag.» »Alltid den samme i alla väder,» log grefven; »det är en röst från din farfars chevalereska dagar, som talar till dig, Sonja.» »Till middagen hoppas jag emellertid, att vi skola ha det litet iifligare omkring oss, min flicka,» sade grefven, sedan de slagit sig ned. »Våra gäster komma med tåget kl. 4. Ja, du vet, hvilka jag menar — alla utom en. Men den får du heller inte veta; det blir min öfverraskning till dig, min stora present på din födelsedag . . .» »En öfverraskning? Du gör mig nyfiken, pappa. Säg, säg genast, hvem du menar och plåga mig inte till döds ...» Den lilla handen stannade på halfva vägen mellan fatet och munnen, beväpnad med silfvergaffel och ett aptitligt stycke af Jakobs tryfferade chateaubriand. Och de bruna, skälmska ögonen försökte förgäfves anta ett hotfullt uttryck att skrämma pappa till bekännelse. »Nej pass, fröken Nyfiken, kan du inte fundera ut det själf — och det gör du inte — så ej lurar du det ur mig.» »Jaså; ja, då är det farbror Axel,» förklarade Souja öfvertygadt och böjde sig på nytt ned öfver sin tallrik. »Jag säger ingenting — du får väl se!» Ack, han var för olidlig, den stygga pappa, med sitt hemlighetsmakeri; men när han satte sig på den kanten, då var det inte värdt försöka öfvertala honom, det visste Sonja af erfarenhet. »För öfrigt, hvad bryr jag mig om, hvem som kommer, när jag bara har dig,» klippte Sonja utaf; men inne i hennes lilla hufvud dansade de nyfikna frågorna lika fullt rundt, rundt : hvem ? -— hvem kunde det vara? —- farbror Axel, ja, den snälla farbror Axel ; honom höll hon ju så mycket af, och hon skulle blifva så glad, om han komme — men ändå, inte var det väl någonting att vara så hemlighetsfull för ! -------tänk, om ... ? — men nej, det var ju rent omöjligt! Efter frukosten glömde Sonja för en slund alla sina gissningar; hon hade så mycket att bestvra. De hade kommit sent i går kväll direkt från Stockholm, och hon hade ej varit ute till det kära Stjärnehohn sedan julen. Först af allt ned till trädgårdspaviljongen alt få en riksviktig och lång öfverläggning med trädgårdsdirektören, herr Berg, om hvad han ämnade med drifhusen och planteringarna till sommaren. Om den saken skulle nu alltid Sonja vara med och slå sitt kloka hufvud till — ty se, blommor — det var hennes lif! (Forts.) En utställning af silfverhusgeråd, som helt visst är egnad att väcka en stilla egandets längtan i i hvarje känsligt husmodershjärta, är för närvarande anordnad i hrr Nordin & Josephsons bokhandel vid Drottninggatan härstädes. Utställaren ha våra läsarinnor sedan en tid återfunnit bland Iduns annonsörer; det är nämligen guldsmeden C. J. Jakobsson i Söderhamn. Och hvad egandet angår kan ju hvem som helst bli den lyckliga, som vill offra en krona för en lott. I hvarje fall är ögonfägnaden värd ett besök. För utställningen har tillverkats en särdeles prydlig monter, ett större skåp med glasväggar, där pjäserna presentera sig särdeles fördelaktigt. Â den öfre afsatsen befinner sig en väldig, med lina graveringar i fornnordisk stil sirad silfverbricka, som väger öfver sex kilo. Framför den samma höja sig två armljusstakgr af silfver, hvilkas midtelparti framställer Våren och Sommaren. Nedanför ligga fyra etuier, innehållande kaffeskedar. På nedre afsatsen märkes först och främst en hög kaffekanna, prydd med afbildningar i drifvet arbete efter Aeharius’ »Fjolners saga». På denna afsats hafva vidare placerats gräddsnäcka, sockerskål och skedkorg, likaledes försedda med afbildningar ur Fjolners saga. Vid sidan häraf synes en större dryckeskanna med bilder i drifvet arbete af Apollo, gratierna och sånggudinnorna. Nedanför denna afsats äro de med fina drakslingor prydda kaffekopparna placerade. Utställningen i sin helhet gör intryck af att vara ett gediget och noggrant utfördt alster af konstindustri och hedrar tillverkaren. Med detta nummer följer till prenumeranter i landsorten ett cirkulär från red. af »Stockholmstidningen» härstädes, betecknadt med n:r 12.1. Förslag till matordning för veckan 23—29 mars. Söndag; Puré af selleri; njurkalfstek; knäckpannkakor. Måndag: Pärlgrynssoppa; njurbullar. Tisdag: Späckad oxhare med grönsaker; soppa på torra äpplen. Onsdag: Soppa pä köttextrakt; stekt sill i papper med stufvad potatis. Torsdag: Soppa på grönsaker, I; köttpudding med potatis. Fredag: Biffstek; äggöl med mjölk. Lördag: Buljong med grönsaker; ugnstekt gädda med kapris; risgryn med äpple. Recept. Knäckpannkakor: Agg, grädde, litet socker, skirdt smör, vatten och något mjöl sammanvispas väl till en smet, och pannkakorna gräddas tämligen hårdt; upprullas på en 1jock pinne och fyllas, innan de serveras, med grönsaker och sylt. Njurbullar: En kalfnjure med sitt fett och lika mycket kalfkött hackas fint, blandas med mjölk, rifvet bröd, persilja, peppar och salt och 3 ägg; häraf formas små kakor, som doppas i vispade ägg, rullas i rifvet bröd och stekas i smör. Serveras till grönsaker eller med äpplemos. Soppa på köttextrakt: Grönsaker kokas med så mycket vatten, som önskas till soppan, på samma sätt som till köttsoppa, frånsilas, hvarefter soppan saltas och tillsättas 1 till 2 teskedar Liebigs eller 2 till 3 teskedar Gibils köttextrakt på hvarje liter soppa samt kokas ånyo 10 minuter. I soppskålen läggas rostade brödskifvor, på hvilka soppan hälles. Anm. Användes Cibils köttextrakt, behöfver soppan icke mer än få ett uppkok. Soppa på grönsaker: I. (För vegetarianer). Grönsakerna sköljas, skäras fint, läggas i en panna med 20 gram smör, litet salt och peppar samt fräsas 5 minuter under omröring, hvarpå något mjöl tillsättes och 5 minuter därefter det kokande vattnet. Soppan omröres, tills den börjar klarna, och får sakta koka en kvarts timme. Aggen vispas, och därtill läggas 65 gram smör, hvarpå soppan lyftes af elden ; af densamma vispas till äggen, så att smöret smälter, hvarefter denna afredning under jämn vispning sättes till soppan. Bröd skäres i skifvor, som läggas i soppskålen. Anm. I stället för bröd kunna användas förvällda risgryn, makaroni, som kokas i soppas. Till grönsaker kunna användas antingen sallad, patienlia och körfvel eller jordärtskockor, palsternackor och selleri samt morötter, på hvilka man bör vara frikostig; ett nödigt vilkor är, att de tre senare skäras fint och fräsas i smör. O. H. D. Matlagning1. Grönsaker böra icke tvättas förr än i sista ögonblicket, innan de skola tillredas. Potatis, sellerirot o. s. v. förlora fort sin fina smak genom tvättning. Låter man om sommaren blomkål och andra kålsorter komma i beröring med vatten, förlora de sin friskhet. Ännu värre är det med sallad. Ingenting förstör salladen fortare och gör den osmaklig, än när vattdroppar hänga på bladen, sedan den är afplockad; är man tvungen att skölja den, bör det ske fort, och man bör strax torka bladen. Under inga omständigheter får salladen ligga mer än några få miuuter i vattnet. Fru X. Smörgåsbordet. Falsk kaviar. Litet rökt fläsk, en spickesill, en lök och ett hårdkokt ägg hackas fint på hackbrädet; detta blandas med litet god matolja, och massan serveras på rostadt hvetebröd med smör. Smaken är mycket pikant och påminner starkt om kaviar. G. S. Köksträdgården. Rosenkål eller brysselkål är en af de finaste och mest välsmakande rätter. Den sättes om våren i god jord med 3—4 tums mellanrum, helst mellan sallad eller liknande låga växter. Den knyter ej som andra kålsorter ett enda hufvud, utan skjuter upp i en lång, grof stjälk, besatt med blad. Dessa plockas bort på hösten, och likaså brytes spetsen af, då vid bladstjälkarne bildas "små, tätt tillslutna, runda hufvuden, som icke få bli för stora, innan de aftagas för att begagnas. När frosten börjar, tages hela växten upp med rötterna och sättes i sand i käliaien, genom hvilket förfaringssätt man kan ha rosenkål hela vintern igenom. Vid anrättningen tager man bort de yttre, små lösa bladen, tvättar hufvudena väl och ger dem ett uppkok i saltadt vatten, hvarefter de tagas upp att svalna och rinna af. Samtidigt har man kokat litet god buljong, hvari kålen kokas mör, men likväl så, att alla hufvudena ligga hela. Litet salt och hvitpeppar tillsättas, hvarpå kålen serveras till kotletter, salt tunga, and, pölsa o. s. v. Bostaden. Giftfritt fiugpapper. Man blandar finstött hvilpeppar med något sirap och stryker den tjocka, flytande massan på groft läskpapper medels en borste. Därefter låter man det torka. När man önskar använda papperet, lägger man det på en tallrik och fuktar det med vatten. Karin. Strykning. Att stryka gardiner, så att de bli som nya. Då gardinerna tvättats, hängas de upp till torkning, utan att först stärkas. Därpå kokas stärkelse och, om man önskar få gardinerna crémefärgäde, kokar man upp saffran, häller den genom en sikt och rör den tillsamman med stärkelsen, så att färgen blir jämnt fördelad. Nu läggas alla gardinerna i stärkelsen, tryckas ner och hängas upp på längden trådrätt till torkning. När de äro väl torra, läggas de en och en i sänder på ett långt bord, bestrykas försiktigt med en fuktig svamp eller lapp och öfverfaras lätt med ett ganska varmt strykjärn. På några minuter äro gardinerna strukna och se ut som nya.