Idun: 1890

1890 I DU N 403 Grefven andas lmrdt. Hans blick blir orolig och på den feberheta pannan glänsa svettperlorna i en krans. Oaflåtligt betraktar hon honom. Han söker ord; med allvarliga, forskande ögon. Hennes tårar stanna. »Skall jag då icke längre dela med — — med henne ...» han finner dem ej till att svara. »Helt? Utan att dela?» — upprepar hon. »Ack, mitt barn,» börjar han till sist med osä- ker röst. »Din far, din far är jag ju helt. Min kärlek omfattar dig med all sin kraft och vär- me som från den första dag, jag bar dig på mina armar. Att en ny kärlek, en annan, af lägre art, ej alls detsamma — icke kan den skymma för ...» Men han behöfver icke tala längre, han behöf- ver icke urskulda, icke dagtinga. Hon springer upp, hon afbryter honom med våldsamma ord: »Ah, I alle, i röfven mig, plundren mig in på nakna kroppen. Hvarför ej döda mig genast, af nåd, genast — utan pina längre. — Far! Haha — du min far! Och han, den andre, min trolof- vade! Hennes slafvar ären I, synderskans slafvar. Hade jag hennes ormhufvud under min fot. . . Bort! Jag vill ej stanna i detta hus, under detta tak; nej, icke en sekund, där hon fmnes. Jag lemnar er. I skolen slippa mig. Ingen, ingen kan hindra mig...» Krisen var förfärlig. Något dylikt hade aldrig förr gått öfver hennes läppar. Hela hennes kropp skakade, där hon stod; hennes händer knötos, hennes fot stampade i vrede. När hon flyr ut ur rummet, först då får fadern sin besinning åter, makt öfver sin kropp, som för- lamats på knä invid soffan. Han störtar efter henne. På tröskeln slinter hon och faller sanslös. Kurt står i dörren, skrämd, upprörd af bullret. Bakom honom skymtar Käthes ansikte, oroligt och blekt. »En läkare,» ropar grefve Stjärne emot dem. »Sonja dör — fort, en läkare!» Och när hans hustru vill stiga in i rummet, stöter han henne liårdt tillbaka och vrider dörren i lås. Så lyfter han upp den sanslösa dottern i sina armar, betäcker hennes ansikte med kyssar, grå- tande, den stolte mannen, som ett slaget barn . .. XVIII. »Drifvande moln». I flere veckor efter denna dag låg Sonja i en medvetslös häftig nervfeber, under hvilken förhopp- ningarna för lif och död vexlade som skyarnes skuggor öfver fälten en solvarm sommardag. Fadern och fästmannen voro nästan aldrig från hennes sida, ehuru hon i febern ej hade någon förnimmelse af dem, som omgåfvo henne. Mellan grefven och hans unga maka hade allt- ifrån den stund, då han stötte henne tillbaka öf- ver tröskeln till dotterns rum, uppstått ett egen- domligt förhållande af nervöst vexlande ny och nedan, som ingen af dem förmådde bryta. En dag vid dotterns sjukbädd — och när han vände åter, låg en kyla öfver hans väsende gent emot hustrun, som hon hade mer än svårt att tina upp. En kväll i hennes närhet, under det hon lät all sin förföriskhet omsvepa honom som en berusande, giftig ånga, ur hvilken hans lungor drucko och drucko girigare för hvarje nytt andetag — och när han vände åter om natten att vaka vid Sonjas sida, bredde sig en trotsig ovilja öfver hans sinne att på detta sätt lefvande slitas till döds mellan så skiljaktiga intressen. En trotsig ovilja, som smalt ner likt den första ljumma snön om hösten, under hvilken jorden ännu ångar sommarvarm. Smalt ner i det tysta rummet, där nattlampans svagt gröna sken lyste matt, som spädt af mörk- ret, där hennes hvita lakan bredde sin spetsram kring det feberröda kära, kära lilla ansiktet, och där ljudet af hennes andedräkt i en monoton rytm likt en melankolisk sång trängde direkt till hans fadershjärta med bitter förebråelse och ljuft vemod. När icke själf emellanåt Karl Stjärne, gripen af en plötslig åtrå efter den kvinnas närvarelse, som trots allt band honom, slet sig lös från Sonjas feberbädd för att egna ett par timmar åt Käthe, höll sig denna tillbaka, lemnade knappast sin en- skilda våning, där hon intog alla sina mål. Det vill säga: en stund hvarje dag företog hon en promenad — en lång promenad i regel — nu- mera alltid till fots, trots hon tillförene alltjämt haft en formlig passion för att åka. Men den som hade sett henne vid den lilla åkarestationen på Myntgatan hvarje middag taga droska till Söder, hade nog haft anledning komma på sina egna tankar. Men i dessa stunder var hon ej grefvinna Stjärne, hon var Roses moder. (Forts.) Sen till, att Idun med Modetidning finnes hos alla edra bekanta! Förslag till matordning för veckan 1 7—23 aug. Söndag: Grönsoppa ; ugnstekt pigg- var; oxfilet med kokt rökt skinka och grönsaker; mosspudding; bigaråer. Måndag: Puré på selleri; ragu på gädda; jordgubbar med grädde. Tisdag: Biffstek med lök och po- tatis; filbunke. Onsdag: Kroketter af oxkött; stuf- vad sparris; hallon och mjölk. Torsdag: Spicken rökt skinka med spritärter; blåbärskräm med grädde. Fredag: Puré på höns; gädda med pepparrot; frukt. Lördag: Soppa på grönsaker; stuf- vad kalfbringa med grönsaker; frukt. Recept. 1 Ragu pä gädda. Kokt urbenad gädda skäres i bitar, kräftstjärtar och sparris i tärningar, hvilket allt med champingoner fräses i smör, spädes med några skedar söt grädde samt stufvas en stund. Kiguen upplägges och gar- neras med förlorade ägg. 2. Kroketter af oxkött. En lök hac- kas och brynes i smör; mjöl och bul- jong tillsättas; får koka några minuter; finhackadt kokt oxkött kryddas med peppar och salt och tillsättes jämte 2 vispade äggulor, hvarpå allt uppslås att kallna. Häraf formas aflånga bullar, som rullas i rifvet bröd, doppas i vis- padt ägg, åter rullas i rifvet bröd, ste- kas i smör och beströs med litet salt. 3. Ugnstekt piggvar. Fisken kokas Molt till en tredjedel. I en långpanna lägges lök, skuren i skifvor, smör och därpå fisken, som öfverslås med litet hvitt vin och stekes i svag ugnsvärme. Afven champignoner kunna tillsättas. Upplägges garnerad med kräftsjärtar eller räkor. Serveras varm. Hushållet. Att använda honung (Svar till frågan 618.). 1. Till Efterrätter; 1. Koka en kompott af | kg rabar- ber och J kg honung, upplägg den på ett fat, bred tjockt med vispad ägg- hvitskum öfver och sätt det hela en stund i ugnen, att det lår litet färg. Ates med vaniljsås. 2. Surlimpa rifves och blandas med litet slött kanel ; ett hvarf däraf lägges i botten på en glasskål och öfverhälles med flytande honung. Därpå kommer ett hvarf skum af söt grädde, så åter- igen bröd, honung och vispad grädde, tills skålen är full. Garneras med syl- tade bär. 3. Halfmogna krusbär kokas minst I timme med honung; därefter tillsat- tes hälften så mycket mogna hallon; det hela kokas till mos. Af detta blan- das några skedblad i uppvispad grädde, som serveras i glasskål. 4. ITvilka bär som helst kokas med honung, och kompotten slås i en skål, dock ej med mycken saft. Under tiden har man kokt en »flamri» af mjölk, maj- senamjöl, socker och vanilj, redd med äggulor samt till sist uppblandad med ägghvitskummet. Denna smet slås öf- ver frukten och rätten serveras kallnad, utan sås. 5. Padding (engelskt recept). Först blandas § kg hvetemjöl med 1 tesked jästpulfver, | kg njurtalg och litet salt; därefter knådas i degen | kg honung (eller sirap), 1 kopp mjöik, 1 ägg och 1 tesked malen ingefära. Kaflas, rul- las ihop och lägges i en uppblött och invändigt med mjöl beströdd handduk, för att (som plumpudding) koka 2 tim- mar i vatten. 2. Till bakning. 1. Små pepparkakor: 1 kg värmd honung, 125 gr smör, 1 kg mjöl, 250 gr. socker, 2 gr kanel, 2 gr nejlikor, 3 gr kardemumma, 2 gr pomeransskal, I rifven muskotnöt, 60 gr sötmandel samt 35 gr i I liter rom upplöst pott- aska blandas på bekant sätt. Kaflas och små kakor stickas ut. 2. Tjocka honungskakor. 2 liter hve- temjöl, 125 gr socker, 60 gr rifven söt- mandel, 60 gr smör, kryddor efter be- hag blandas till en liter uppvärmd ho- nung, och degen arbetas med sked, tills den afsvalnat. Då tillsättas 3 hela ägg, hvilka inarbetas väl, och slutligen 35 gr renad pottaska, upplöst i dricka, och 10 gr hjorthornsalt. Degen bredes ut på små plåtar med höga kanter eller i siirsklldt därtill gjorda bläckränder, hvaraf då många rymmas på en större plåt, och gräddas i ej för varm ugn. Man bestryker ytan med ägg och gar- nerar kakorna med mandelhalfvor. 3. Formkaka. \ liter honung, ï te- sked kanel, § tesked nejlikor och krydd- peppar, 15 söt- och 5 bittermandlar, skurna, 1 tesked hjorthornsalt, 1 tesked pottaska, 5 hela ägg och 1| liter råg- mjöl. Allt detta röres | timme, hal- les i smord form och gräddas vid la- gom värme 1—1-| timme. Denna kaka står sig rätt länge. 4. Fyld kaffekaka: | kg honung ko- kas och blandas med 125 gr hackad mandel och så mycket rifvebröd (helst rifven surlimpa) som honungen uppta- ger. Då massan kallnat iröres kanel, hackade citronskal och stötta nejlikor och får sedan stå öfver natten. Nästa morgon tillsättes 1 sked rom och så mycket vin, att färsen blir smidig. En vanlig jäsdeg, som till krans eller mjuka kringlor, kaflas tunn, massan strykes på, degen rullas ihop och får jäsa innan den sättes i ugnen att gräd- das I timme. 5. Tårta: En vanlig sockerkaka eller biscuittårta skäres midt itu, så att man får 2 bottnar; på dessa hälles försiktigt flytande honung, hvilken kakan snart suger i sig. Bottnarna läggas åter ihop, och tårtan skäres i bitar samt serveras straxt, ty om den står länge, blir den för mjuk. 3. Till mjödberedning. Härtill finnes många beskrifningar. Jag hänvisar en- dast till receptet i Kokboken »Husmans- kost». 4. Till honungsdricka ; hvartill en be- skrifning äfven finnes i samma kokbok. 5. Till sylt. Päron syltade med hon- ung äro särdeles goda och få en smak liknaDde kvitten. Ett försök att sylta lingon med ho- nung i st. för med sirap torde ej hel- ler utfalla så illa. 6. Till vin En beskrifning står att läsa i Iduns första årgång pag. 302. 7. Till likörer går det gärna an att använda honung i st. f. socker. Na- turligtvis måste honungen vara väl renad. 8. Till ättika. Den grumliga botten- satsen, som man får vid honungsvinbe- redningen, kan utan vidare hällas i bu- teljer och ställas åsido. Vätskan öfver- går af sig själf till ättika. Man silar ifrån den klara ättikan, så snart man ser, att den är färdig. Eller man be- reder den af svagt honungsvatten (must), som bör ligga länge på varmt ställe. 9. Till rengörning af sammet och si- den. Oxgalla, honung, sprit och såpa (eller äggula) kokas i regnvatten; där- med tvättas det på flannel spända tyget medels en svamp. Spriten och ho- nungen hindra tyget att fälla, (När- mare tillvägagående återfinnes i n:r 1 af Idun 1889.) 1 0. Till husmedel. 1. Mot hosta. Honung smältes öfver ett ljus i en silfversked eller pappers- låda och blandas med ingefära. Inta- ges hett. 2. Mot heshet. Kenad honung röres med citronsaft. 3. Mot brännsår. Blåsor undvikas, om man bestryker det skadade stället, (där huden ej gått a.f) med honung (jfr Idun 1890, n:r 21.)' 4. Mot spruckna händer. Man upp- löser en tesked honung i en kopp vat- ten och ingnider därmed de fullkom- ligt damfria händerna flere gånger om dagen. Under mellantiden är rådligt att draga på mjuka handskar ulan fing- rar, och i allmänhet hålla händerna torra. 5. ITonungsvatten. 1 liter vatten, 1 matsked honung, rekommenderas nu- mera att begagna i st. f. blyvatten. 11. Till lockmat för fisk. Färskt hvetebröd, tillsatt med något honung och formadt till små kulor, är god lock- mat. Ett mera besvärligt sätt: Hvete- korn kokas i mjölk, tills de kännas mjuka, hvarefter man öfver lindrig eld ger dem en tillsättning af honung och saffran, som kokats i mjölk. Kornen sättas på kroken och slukas af fiskarna med stor begärlighet. 12. På bröd i stället för smör finner nog honung stor åtgång i många famil- jer, blott man ej får det uteslutande en längre tid. Stenia. Klädedräkten. Ljusa balskor, som blifvit solkiga, kunna åter bli oklanderligt rena, om man gnider dem med uppvärmdt fint mjöl eller med ren vadd, doppad i ljum sprit. Man kan sedan åter lugnt be- gagna skorna till och med vid elekt- risk belysning. Handarbeten. Prydnadsask eller handskask. Man tager sönder en nätt ciggarrlåda med lock, kläder öfver hvarje enskild del