Idun: 1890

1890 I DU N G03 emedan man begriper så föga däraf; följden blir oftast, att trädgården ej bär sig. En ändring härutinnan anser han högeligen önskvärd och håller före, att kvinnorna mera allmänt böra skaffa sig en allmän inblick i trädgårdsodlarens yrke för att sedan — som utomlands ofta är fallet — kunna öfvertaga öfverinseendet af trädgårdens vård, medan männen sköta landtbruket i stort. Nittiotvå år fyllde härstädes den 16 dennes enkefru Ulrika Euphrosyne Roos, född von Keppel, enka efter framlidne fältkamreraren Roos. Trots sin höga ålder är den gamla i besittning af goda själs- och kroppskrafter. Hon företager ännu någon gång promenader i vagn, men vistas dock helst inom hus. På sin födelsedag var hon föremål för talrika gratulationer och uppvaktningar samt kunde sjelf mottaga och underhålla de kommande. Middag intog hon dagen till ära i sin sons, öfverste Roos, familj, som är boende i den gamlas hus, Klarabergsgatan 21. Nya Hushållsskolan, hvilken började sin verksamhet hösten 1881, afser att meddela bildade flickor undervisning och öfning uti enklare och finare matlagning, syltning och inläggning af grönsaker, finstrykning samt öfriga inom ett hushåll förekommande göromål, för att sålunda sätta dem i stånd att på ett praktiskt sätt förestå egna eller andras hem. Hvarje kurs omfattar en tid af 4J månad, räknadt från den 1 augusti till den 15 december eller från den 8 januari till den 20 maj. Ett begränsadt antal elever emotlages i hvarje kurs^At den, som begagnat undervisningen minst 3 månader, gifves -betyg. Eleverna samlas hvarje helgfri dag kl. 9 på morgonen, och arbetet fortgår till kl. 4—5 e. m. Middag ätes gemensamt på skolan, då eleverna hafva tillfälle att turvis duka bordet och passa upp eller sköla värdinneskapet. Afgiften för hel kurs är 225 kr., hvilken betalas i förskott hvarje månad. För kortare lid betalas 60 kr. i månaden. Närmare upplysningar meddelas och anmälningar emottagas af fröken Karolina Hesselman i skolans lokal Vestra Trädgårdsgatan 19, eller fröken Hedda Cronius, Jakobsbergsgatan 11, helgfria dagar kl. 12—1. Vid anmälningen erläggas 10 kr., hvilka afdragas vid första månadsbetalningen, K. Dramatiska teaterns spellista har denna vecka utgjorts omvexlande af Sardous och Nanjacs ypperliga komedi »Vi skiljas» samt Michaelsons fina salongskomedi »Moln» med »En bengalisk tiger» till efterpjäs. Denna teaters nästa nyhet blir 4-akts skådespelet »Äran» af Hermann Sudermann, hvilket med ens gjort sin författare vida berömd. Dramatiska teaterns association kommer äfven under denna säsong att gifva några gralismatinéer för arbetare. Vid den första, som gifves redan före jul, torde Frans Hedbergs »Hårda sinnen» komma att uppföras. Svenska teatern gaf i går för första gången »Bildhuggaren Clemenceau», skådespel i 5 akter af Alexandre Dumas d. y. och Armand d’Artois. Vi hinna för denna gång endast nämna, att hufvudrollerna i stycket innehafvas af hrr Zachrison och Engelbrekt samt fruarna Lundberg, Sternvall och Skotte. Med hr Zachrison och fru Lundberg komma hr Ranft och fröken Seelig att alternera. Vasateatern. »Stackars Jonathan», som å den gemytliga lilla scenen vid Vasagatan visat sig vara — trots namnet — en ganska säker och uthållig personlighet, har dock ändtligen efter flere tiotal af föreställningar lagt sina trötta ben till hvila och efterträdts af en medlem ur det täcka könet, liten »Rosenkind», en gammal bekant för oss stockholmare för resten från Svenska teaterns tiljor sedan början af decenniet. Den lilla skälmungen uppträdde i måndags under hvad man kallar »skyddande förklädnad» och bar namnet »Lyckoflickam>, men blef mycket snart afslöjad. Bekantskapen återknöts med nöje, och den täcka Audranska musiken hade ej legat af sig. »Jämförelser äro förhatliga», heter det, och att den nyssnämnda scenen vid tiden för »Rosenkinds» första uppförande hade att erbjuda en ovanligt lysande besättning för hufvudrollerna behöfver ej förtaga »Lyckoflickan» hennes rättmätiga hyllning, där hon föres fram i så gladt och underhållande sällskap som nu å Vasateatern. Om ock premierens oundgängliga nervosité och en lättförklarlig trötthet efter ansträngande tjänstgöring hos »Stackars Jonathan» lade en viss sordin öfver fröken Ekströms och herr Klingers röster, tro vi helt visst, att kommande representationer skola framlägga bättre resultat, särskildt som spelet syntes oss hurtigt och samtliga större eller mindre biroller kommit i goda händer. Måndagspubliken sparade ej heller på bifall, och stämningen i salongen gaf allt godt vid handen. Konst. I Th. Blanch’s konstsalong vid Kungsträdgården pågår för närvarande en utställning af ganska stort intresse, på hvilken vi bedja få hänleda våra läsarinnors uppmärksamhet. Utställningen, som omfattar arbeten af flere framstående konstnärer, eger rum endast en kortare tid. Konstlotteri. Professor C. G. Hellqvist, den framstående målaren, vistas som bekant, ohjälpligt sinnessjuk, på ett hospital i München. Konstnärens maka, fru Julie Hellqvist, född Thiersch, som jämte fyra små barn lefver i knappa omständigheter, har till Sverige hemsändt en samling akvareller — de sista af Hellqvists hand — af hvilka en del försålts såväl till staten som till enskilda personer, men en del är ämnad alt, på föranstaltande af några bland Hellqvista vänner, bortlottas. Dessa hans vänner ha tänkt, att de sista frukterna af hans arbete genom ett sympatiskt emottagande af dem som känna, att fosterlandet hsr någon skyldighet att hjälpa en af olyckan träffad son, hvars ungdomsdröm var att föra dess runor med ära, skulle i någon mån bidraga alt lindra de ekonomiska bekymmer, af hvilka hans hustru och barn tryckas. De som således önska köpa lotter (1,500 lotter à 2 kronor stycket) till det blifvande lotteriet, hvars vinster, 27 akvareller, äro exponerade i bokhandeln Arsenalsgatau 2 D, kunna erhålla sådana därstädes hos hr Knut Lundin. Hennes arbetsfält. Berättelse för Idun af Amanda Leffler. (Forts.). jjj ärute hven oktobervinden och bjöd upp fill J ^ dans de gulnade löfven, hvilka för hvarje CV gång blåsten skakade trädkronorna som mog- ^ na frukter föllo öfver tufvorna. I parken var det dock alltid lugnt. Han låg mellan bergen, skyddad af en hög mur, och där kunde man därför utan obehag gå och lyssna till naturens mäktiga toner. Dess vemodiga, klagande ljud voro i dag ekon af stämningen i Märtas själ. Hon svepte in sig i sin stora, mjuka schal och fäste säkert fast hatten. Ännu en gång hade hon för Erik utvecklat planen om sykvällarne, men han ville alldeles icke gå in på den. Hon fick på inga vilkor ha en sådan sysselsättning. Hvarför ville han ej säga. Hennes arbetsfält var således uppgifvet, och hon kände sin tillvaro fullkomligt ändamålslös. Liknade hon ej den gulnade björken? Liksom denna hade hon också haft sin blomstringstid, nu var den svunnen. Trädet skulle nästa sommar åter stå lika grönt; hvar var hon då? Utan ett arbete som intresserade henne, kunde hon ej lefva, det hade erfarenheten visat, och det tyckte hon ock, Erik borde komma ihåg. Men icke tänkte han så långt. Han förstod henne ej, det var felet, därför fann han sig bättre i Tant Annas sällskap än i hennes och Elises. Hon riktigt ångrade, att hon så handlöst låtit makten som husmor glida sig ur händerna. Elise skulle göra allt, t. o. m. om en knapp gick ur Eriks rock, skulle hon sy i den, liksom icke Märta vore van att begagna nål och tråd. Om Elise ändå ville resa bort några dagar, skulle hon visa Erik, att hon kunde laga mat lika väl som hålla föreläsningar, men han skulle nog ej tillåta det! Han var så rädd om henne, som vore hon en drifhusplanta. Tågets hvisselpipa ljöd. Det var bäst att gå in. Stormen gjorde ej hennes sinne lättare. Hösten öfvergick till vinter, Märta försökte återtaga sina studier, men, utan ändamål, roade de henne ej mer. Hon satt då hela dagen med ett handarbete. Detla upptog ej tankarne, dessa koncentrerades därför kring, hur olycklig och missförstådd hon var. Hon blef nervös och retlig, i synnerhet i Eriks närhet. Hon riktigt fick tvinga sig att sitta stilla, när han om kvällen kom in med sin tidning och satte sig i soffan bredvid henne. Om hushållet tog hon mindre notis än någonsin. Där voro julbestyren i full gång. Hur hade hon ej som liten flicka längtat efter den dag, då hon skulle få gå i spetsen för dessa, och hur hade hon ej sedan vid hvarje julfest gjort upp, hur julen skulle firas i hennes hem, om hon Teater och musik. Kungl. operan. I den senaste reprisen, Gounods opera »Romeo och Julia», synes man hafva gjort ett lyckligt val. Mestadels i förköp utsåldt hus vid första uppförandet i fredags och en liflighet och intensitet i bifallet, som vittnade om den angenämaste stämning i salongen. Att den unge debutant, fröken Moritz, som nu för första gången vågade sig fram på scenen och därtill i ett så pass stort och maktpåliggande parti som Julias, kunde taga åt sig en mycket god del af detta bifall, bör lända henne till välförtjänt uppmuntran. Och rättvisligen bör erkännas, att, om man undantager fröken Nordgrens debut som Amneris och fröken Petrinis som Lakmé sistlidet år, ingen debutant på de senaste åren lyckats så fara slå sig igenom som nu fröken Moritz. Den unga sångerskan, som utbildat sig i Paris, har tydligen gått i en god skola. Tonansatsen är ren och bestämd, koloraturen lätt ocb pärlande. Stämman är en ganska omfångsrik mezzosopran hvars lägre och mellantoner äro vackra och fylliga, under det de högre tonerna däremot äro tunna och något gälla. Genom fortsatta studier och trägen öfning torde äfven dessa kunna vinna i klang och fyllighet. Anmärkningsvärd var i allmänhet den säkerhet, fri från hvarje spår af rädsla, med hvilken fröken M. från början till slut sjöng Julias parti, och beträffande den dramatiska delen af rollen lemnade hennes uppfattning och utförande föga öfrigt att önska. Hr Odmann firade som vanligt i Romeos parti välförtjänta triumfer, som skulle hafva varit ännu mera välförtjänta, om textstafvelserna — för öfrigt med fullUtydligt uttal — erhållit riktigare accentuering. Hr Ltmdqvists Capulet är likaså känd och värderad. Hr Johansson hade äfvertagit Mercutios parti och redde sig ganska bra med detsamma. Om öfriga rollinnehafvare är ej annat än godt att säga. Operan fick i sin helhet ett godt utförande. Den populära operan »Carmen» har återupptagits med fru Edling i titelpartiet samt d:r Bottero som Escamillo och hr Strandberg som don José. Vi hafva emellertid, då detta skrifves,- ännu ej haft tillfälle öfvervara denna repris. Musikföreningen gaf i tisdags sin tjugufjärde konsert. Det synnerligen gedigna programmet hade till Musikaliska akademien lockat fullt bus, och alla dessa åhörare lyssnade synbarligen med spändt intresse till de härliga tonskapelser som här utfördes. Konserten inleddes med F. Mendelssohn-Bartholdys innerligt vackra och anslående uvertyr till »Sagan om den sköna Melusina», förträffligt utförd af hofkapellet, Därefter föredrog hr Salomon Smith med känd konstnärlighet och vid ypperlig röstdisposition under orkesterackompanjemang Reineckes intressanta konsertaria »Almansor». Gades målande och klart utförda »Frühlings-Fantasie» för 4 solorösler, piano och orkester, väckte liksom föregående stycken det fiffigaste bifall och förtjänar att framdeles åter någon gång framföras. Hufvudnumret på programmet var dock Mozarts härliga opera »Idomeneo», ur hvilken, utom den kända uvertyren och en marsch, ej mindre än tolf solo-, ensemble- och körnummer utfördes. Denna öfverdådigt praktfulla tonskapelse, som numera i allmänhet försvunnit från scenen, förtjänar verkligen att oftare uppföras i konsertsalen. Dess många oförlikneligt sköna körer och flere af dess solo- och ensemblenummer kunna ej gärna undgå att väcka hänförelse hos älskarne af gedigen klassisk musik. Utförandet var, om man undantager de skäggen klena tenorerna, i allmänhet synnerligen förtjänstfullt. Särskildt förtjäna körerna och orkestern Idford. Det hela leddes med känd 3kicklighet af hofkapellmästaren Dente. Säkert är, att man sällan går ifrån en konsert med större behållning än efter denna. Filharmoniska sällskapets första abonnementskonaert för innevarande säsong eger rum tisdagen den 25 dennes i Musikaliska akademien. Af de verk, som vid denna konsert komma till uppförande, må nämnas »Den heliga familjens flykt till Egypten» af Max Bruch och »Brudfärd» af Karl Valentin. Biträdande varda fröknarna Augusta Öhrström och Gerda Pettersson, hr Oscar Lejdström samt Filharmoniska symfoniorkestern, som utför Svendsens kröningsmarsch och förspelet till Lohengrin.